"Alla gränserna suddas ut"
Utåt levde Krister och hans sambo ett normalt liv, med arbete i veckorna. Men på helgerna levde de ett destruktivt liv fyllt av alkohol, psykisk och fysisk misshandel.Nu avtjänar han ett fängelsestraff för grov kvinnofridskränkning.
- Det har varit intensivt, både när det har varit bra och när det har varit dåligt. Det har sällan varit lagom. När det var bra var det jättehäftigt, vi gjorde jättekul grejor, reste. På den vägen har vi gått vidare - vi visste att vi kunde göra bra saker tillsammans, säger Krister.
Båda hade arbeten som de skötte och utåt syntes inga tecken på att allt inte stod rätt till.
- Vi förde ett normalt liv i veckorna. Ingen i omgivningen reagerade och tänkte att något var fel. När det knäppa kom in i bilden blev det hemligheter och då isolerar man sig. Jag tror att många är jättechockade över det som hänt, den bilden har de inte haft av oss.
På helgerna levde de nämligen ett helt annat liv. Då drack de tillsammans, ibland både fredag, lördag och söndag och allt som oftast slutade det med bråk.
Så småningom övergick de hårda orden till handgemäng.
- Gränserna för hur man behandlar varandra suddas successivt ut, det börjar med gräl och bråk och sen blir det fysiskt. Jag var rädd för de här helgerna, rädd för att vi inte kunde kontrollera vad som hände.
Enligt Krister var det uteslutande då de drack tillsammans som grälen gick över styr.
- Många gånger kom jag inte ens ihåg vad som hade hänt. När man lever med alkohol under så lång tid skadas också känslolivet och det aggressiva finns hela tiden kvar latent. Normalt sett har jag ett enormt tålamod, men kombinationen hon, jag och alkohol var en katastrof.
Alkohol
Krister betraktade aldrig sig själv som kvinnomisshandlare.
- Aldrig, det gör jag fortfarande inte, säger han.
Under det sista året trappades alkoholkonsumtionen, bråken och våldet, upp och Krister blev sjukskriven.
- Jag hamnade i en depression och det i kombination med alkohol gjorde att jag stängde av. Jag klarade inte av att hantera det och till slut går det inte att lösa, då är det bara att försöka glömma.
Krister och hans sambo försökte gång på gång lösa problemen själva, men tog aldrig hjälp utifrån.
- Nej, skammen är ganska stor och det ska mycket till innan man gör det. Man blir otroligt ensam i det här. Hon mådde precis lika dåligt som jag, men vi kunde inte hjälpa varandra. Vi är förnuftiga människor både hon och jag och vi har suttit ner tillsammans och försökt lösa det, men det blev bara värre och värre.
De diskuterade även att lämna varandra, men var alldeles för känslomässigt beroende av varandra för att klara det.
Till sist polisanmälde Kristers sambo honom och han blev misstänkt för misshandel och olaga hot, senare grov kvinnofridskränkning.
- När polisen kom var jag i så sanslöst dåligt skick, jag stod bara där och skakade. Alkoholen hade fungerat som en självmedicinering, jag har inte velat ta tabletter.
Efter det följde psykvård, häktning och rättegång, innan Krister dömdes till ett års fängelse för grov kvinnofridskränkning.
Nu avtjänar han sitt straff på en anstalt på fastlandet.
- Fängelsedomen behövdes för att jag skulle kunna bryta det här och någonstans är jag tacksam för det.
Inte dömd förut
Krister är inte tidigare dömd och säger att han aldrig använt våld vare sig i tidigare relationer eller i andra sammanhang. Han säger att han tar på sig ansvaret för sina handlingar, men tycker inte att han ensam är ansvarig för deras destruktiva och turbulenta förhållande.
- Det som är så komplext är att min upplevelse är att hon har gjort mig illa på ett annat sätt och det blev så att jag gav igen. Samtidigt som vi gjorde varandra så illa, var vi väldigt beroende av varandra. Ur den aspekten känns det otroligt orättvist att jag får ta hela ansvaret för det liv vi levt. Sen måste jag naturligtvis ta ansvar för vad jag har gjort.
Under tiden i fängelset har Krister börjat träna för att återfå sin fysik.
Han har också börjat bearbeta det som hänt och senare ska han genomgå behandlingsprogrammet IDAP, för män som använt hot och våld i relationer.
- Målet är att få tillbaka ett normalt liv, det längtar jag otroligt mycket efter och det ger en enorm revanschkänsla.
Krister fick även besöksförbud och efter domen har han och hans före detta sambo inte haft kontakt med varandra.
Hur det blir sen vet han inte.
- Jag älskar henne och har alltid gjort det. Frågan är om vi klarar av att bo tillsammans, kombinationen är inte så lyckad. Vi behöver den här tiden ifrån varandra. Det svarta finns kvar, men det handlar om hur vi ska hitta en normalitet i relationen.
Fotnot: Krister är ett fingerat namn.
Till Mansforum på Gotland, kan du som är man vända dig om du har relationsproblem för råd och stöd. Mottagningen nås via telefon: 0737-65 83 41 eller 0737-65 83 42 eller e-post: mansforum@gotland.se.
Så jobbar vi med nyheter