Sångerna Jag är en liten mört och Älgarna demonstrerar, som James Hollingworth skrev på 1970-talet väcker nostalgi än i dag. Varför vissa sånger gnolas i decennier medan andra glöms bort efter en vecka, tror han själv beror på att de skiljer sig från mängden.
Lätta att nynna på
När James Hollingworth skriver barnsånger försöker han hitta just den där rätta raden som gör att vi minns den. Refrängen måste vara lätt att nynna på.
James Hollingworth säger att han är en av få som seriöst arbetar med barnmusik. Ofta handlar sångerna om djur och natur, rätt och fel.
Det bästa för djuren
- Djur är ett bra sätt att nå barn. Barn har lätt för att tycka synd om en skalbagge eller en fågel. När jag skriver är utgångspunkten alltid vad som är bäst för djuren. I Hermelinos vill hermelinerna att människor ska sluta döda dem för att få pälsar. Pälsarna sitter redan bra där de är, det är ju redan rätt storlek och allt! Det kanske är för att djur är så försvarslösa som barn tar dem till sig, säger han.
Upptäckt på SVT
Att James Hollingworth började skriva barnsånger var en slump. Han arbetade som ljudtekniker för Sveriges Television och under en paus satt han en dag och spelade gitarr. En producent fick syn på honom, lyssnade, och frågade om han ville bli programledare.
- Sånt hände förr, säger James Hollingworth, som tackade ja direkt.
1968 startade tv-serien Vill du veta.
- Sedan dess har det rullat på med barnmusik. Jag upptäckte att om man vill påverka är det barn man ska vända sig till. De är verkligen påverkbara.
Spelningen på barndagen i Visby ser James Hollingworth fram emot. Honom veterligen är det här det enda renodlade barnevenemanget som finns.
- Det är väldigt roligt att spela för barn. De är med och sjunger trots att de inte kan texterna. Men störst respons får jag från 70- och 80-talisterna som brukar få sig en ordentlig nostalgitripp.