Hos familjen Henriksson på Follingboväg i Visby har man i många år samlat fakta om Titanic. När fartyget sjönk för exakt hundra år sen, natten till den 15 april 1912, fanns Margareta Henrikssons morfars bror Adolf Dyker och hans hustru Elizabeth ombord. Säkert har den dramatiska olyckan bidragit till Margaretas stora intresse för katastrofmedicin (Årets gotlänning 2003 för sina insatser).
Margareta Henriksson bläddrar i samlingen med papper och fotografier. I den svenskspråkiga tidningen Österns Härold, som gavs ut i New York i början av 1900-talet, berättas hur Adolf Dyker efter Titanics kollision med isberget i den sena kvällen banade väg och placerade sin hustru Elizabeth i en av livbåtarna, kysste henne och sa: "Vi ses senare". Han lämnade sedan plats så att andra kvinnor kunde få rum. Elizabeth överlevde medan Adolf Dyker försvann ner i djupet med "världens mest osänkbara skepp".
- Adolf både föddes och dog till havs, sammanfattar Margareta.
Födelsen ägde rum när familjen reste från New York till Göteborg 1888. Adolfs föräldrar Albin och Anna var då på väg tillbaka till Sverige efter att ha bott i USA. Fadern kom efter hemkomsten att driva kafé i Gnesta fram till sin död i december 1911.
Adolf Dyker blev tidigt intresserad av USA och emigrerade redan som tonåring. Adolf (eller Fred som han kallade sig i USA) fick jobb som spårvagnskonduktör i New Haven, var nygift och höll på att bygga hus när han fick budet om sin fars död. Adolf kallades hem för att delta i bouppteckningen.
- Han tog Elizabeth med sig till Sverige, berättar Margareta och visar ett gruppfoto som togs när släkten var samlad i Gnesta.
På bilden saknas dock Margareta Henrikssons morfar Georg Dyker. Han hade efter utbildning till lots fått jobb i Visby, men det var inte på grund av jobbet som han saknas på bilden.
Georg Dyker var svårt sjuk i tuberkulos och blev en av de första patienterna när Follingbo sanatorium stod klart 1912. Adolf ville gärna åka till Gotland och hälsa på sin bror. Men mamma Anna avrådde bestämt. Att besöka tuberkulossjuka var farligt.
I stället ordnade Anna parets hemresa till USA. För 13 pund och 18 shilling köpte hon en tredjeklassbiljett med den nya och imponerande Titanic. Ett ödesdigert val.
I Österns Härold berättar Elizabeth Dyker att det sista hon såg av sin man var när hon firades ner i livbåten. "Han viftade åt mig hela tiden och då jag såg Titanic sjunka då visste jag att äfven han hade medföljt skeppet".
Elizabeth räddades och togs ombord på fartyget Carpathia som fyra timmar efter Titanics nödrop nådde olycksplatsen. Den 18 april landsteg hon i New York och kunde telegrafera till Sverige: "Liza räddad, Fred omkommen."
I svenskspråkiga tidningen Östern Härold som gavs ut i New York berättas den 25 april 1912 om hur mrs Elizabeth Dyker "kommen inom dörren till det kära föräldrahemmet afsvimmade af sorg och stark förkylning".
Margareta Henriksson plockar fram ett gulnat exemplar av Dagens Nyheters förstasida från 21 april 1912, med utförliga uppgifter om Titanics undergång.
- Jag undrar hur Anna klarade all sorg. Först dog hennes make, sedan omkom Adolf när Titanic sjönk och ytterligare några månader senare dog Georg i tuberkulos, berättar Margareta.
I familjen Henriksson trodde man länge att Elizabeth Dyker efter att ha räddats levde ett tillbakadraget och isolerat liv, märkt för livet av fartygskatastrofen. Hon skrev i ett brev till UD i Stockholm 1913 att hon inte var återställd efter olyckan och att hon bodde hemma hos föräldrarna.
Men när GA söker i ett av de otaliga arkiv som finns om omkomna och överlevande från Titanic hittar vi uppgifter som berättar lite mer om Elizabeths öde. Hon fortsatte sin karriär som musiklärare, gifte om sig med John A. Josephson och flyttade till New Jersey. 71 år gammal dog hon den 19 februari 1961, sörjd av sönerna Kenneth och John samt tre barnbarn.
- Jag har flera släktingar i USA som jag har hälsat på flera gånger. Men att Elizabeth hade barn visste jag inte. Vad spännande, säger Margareta.
Adolf Dyker och hans hustru Elizabeth reste i tredje klass. Där återfanns de flesta av de 123 svenskar som reste med Titanic. Bland dem fanns två gotländskor, Hulda Klasén och Hulda Veström. Både omkom i katastrofen och för fyra år sedan sattes en minnestavla över dem upp i Vänge kyrka.
Hulda Klasén (född Löfqvist) hade emigrerat till USA 1902 och försörjde sig som sömmerska i Los Angeles. 1912 var hon hemma på Gotland för att hämta sin 14-åriga systerdotter Hulda Veström. Systerdotterns far Oscar Adolf Weström vistades i USA och hon åkte förmodligen med sin moster för att återförenas med honom.
Från Gotland reste de tillsammans till Köpenhamn, där de köpte sina tredjeklassbiljetter till Titanic. Hulda Klasén betalade tolv pund och tre schilling för sin biljett, medan systerdotterns kostade sju pund och 17 schilling. Den 10 april steg de ombord på Titanic i Southampton.
Den 27 april 1912 berättade dödsannonser i de gotländska tidningarna att Hulda Klasén och Hulda Veström "omkommit vid den sorgligt bekanta Titanicsammanstötningen i Atlanten".