5 minuter med Edvin Holm...
För Visbys rockande ungdomar kräver han ingen presentation, men för andra kan Edvin Holm beskrivas som: snubben som startade klubben och som diggar höga hattar.
Foto:
Grejen med Club Digger är att det är ett helt ideellt rockklubbsnätverk för främjandet av livescenen med såväl kända som okända band. De samarbetar med Studiefrämjandets Nemis (New music in Sweden) och Edvin och Tom och andra inblandade gör det för att de tycker det är roligt.
Vad hade ni för förväntningar när ni startade klubben?
- När vi satte igång det här så funderade vi på vilka band som skulle kunna vara med. Det här var efter att slakteritomtens replokalsverksamhet hade lagts ner, och vi visste att många band hade splittrats eller flyttat härifrån. Men så dök det upp ett band som spelade på premiären, grabbarna ur Jonssons Express som då hette The Haleys band. Efter att de hade spelat så kom det fram en massa ungdomar som sa att de också hade band och att de ville vara med. Det var en sån jävla fröjd att se att det fanns så mycket musik kvar, och väldigt förvånande.
Och nu har ni visst förökat er?
- Jajjemen. Nu finns vi både i Uppsala och i Norrköping. En god vän till oss, Kajsa Bergdahl i Uppsala, hade hösttråkigt och ville starta en klubb, så vi la upp konceptet för henne med Club Digger.
Ungefär samma sak blev det i Norrköping där gamla skolkamraten Robert Lamu hakade på konceptet.
- Vi började väl egentligen samarbetet redan när Robert hade Club Kickdown på Effes i Visby. Vi fick se till så att våra klubbar inte krockade. Det var lite som Beatles och Stones vid skivsläpp: "Ni får ta lördagar så tar vi fredagar."
Vad händer i sommar?
- Det är inte helt klart än, men vi satsar så klart på fredagar. Det är vår dag. Och så blir det en större fest likt den i fjol, någonstans där vi inte stör så mycket.
Redaktionens anmärkning: i fjol hyrdes gul-blå:a tåget, ni vet den där enerverande långsamtgående masken som blockerar trafiken hela sommaren. Tåget fick ta festdeltagarna till partystället som låg dryga milen utanför Visby.
- Det blir the creme of the crap, våra highlights förhoppningsvis tillsammans med klubbarna i Uppsala och Norrköping.
Just nu är det mest jobbet som AD (art director) som upptar Edvins tid. Fast musiken hänger med även under hederlig arbetstid.
Lyssnar du på musik när du jobbar?
- Ja, det är ett konstant lyssnande på myspace-sidorna, för att ha koll på banden som ska lira på Digger.
Förutom Diggerband, vad diggar du nu?
- Jag fick en skiva av min kusin som är dj, det är en slags mix av en annan dj som heter Andy Votel, och skivan heter One nation under a grave. Den diggar jag nu, ofta och mycket.
Händer det ofta att du får låtar på hjärnan?
- Ja, det brukar vara låtar som jag inte kommer på vad det är för någonting. Allra helst om det är något jag spelar själv, och sen kan jag inte komma på vad det är, och så till slut går det så långt att jag tror att jag kommit på det själv. Så presenterar jag det för mina bandkamrater och de bara garvar åt mig. "Fan, det var en gammal Deep Purple låt".
Vilken är den mest kända låten som du trott att du kommit på själv?
- Jag vet inte, men vi gjorde en klassiker i ett jamriff under en spelning. Då var det en Clas Yngström-låt som var så uppenbart plankad utan att vi visste om det, tills ljudteknikern kom fram och sa: "sjysst att ni gjort en Classe Yngström-cover".
Har du någon dröm?
- Förutom att ha ett rockklubbsimperium? Det är väl att kicka med bandet Stereo Generator. Att kunna livnära mig på musik helt enkelt, och det behöver ju inte bara vara med bandet.
Så jobbar vi med nyheter