47 år med ren snickarglädje
Hösten 1958 sa Karl Hammarström i Rone till 17-årige sonen Georg:- De skall ha en lärling i verkstan vid Rudolf Nilssons, du kan ju prova.I går slutade Georg Hammarström efter 47 år.Han tog hammaren med sig.
För nu skall han bygga bod och köpa lite maskiner därhemma i Rone. Nu blir han pensionär, men lägga av kan han inte.
- Och så har jag båten och boden vid Tomtbods fiskeläge så har jag tanten därhemma, nu kan vi ta det lugnt.
Aldrig någon vantrivsel
14 oktober 1958 började Georg vid Rudolf Nilssons snickarverkstad, som då låg i ett litet hus söder om Hemse kyrka. Så småningom flyttade företaget och det blev också Byggnadsfirma Pettersson och Nilsson innan det sedan gick över till Gotlandsbyggen.
Hela tiden har Georg Hammarström arbetat där.
- Jag var intresserad av snickeri redan då och jag har aldrig vantrivts här på jobbet, säger Georg och skrattar. Bästa betyget i skolan, det hade jag i slöjd.
Tre dagar för en hammare
I början bestod arbetet mest av sopa och elda för Georg och efter hand fick han lära sig mer och mer av snickaryrket. Då hette två av arbetskamraterna Torsten Jakobsson och Yngve Dahlby och Georg fick börja med en timlön på en krona.
- Det blev 8,50 för en dag, så jag fick hålla på drygt tre dagar för att vi ihop till hammaren, säger han.
När han avtackades av chefen Torgny Berggren i går sa denne att mer plikttrogen och arbetssam människa än Georg får man leta efter och då påpekade chefen att han överdrev verkligen inte.
Självständigt arbete
Både arbete och arbetskamrater har bidragit med trivseln på Georgs jobb.
- Här får man en ritning och sen gör man allt från plankan till den färdiga produktionen, säger han. Vi gör specialsnickerier och ingen massproduktion, det är det som är roligt. Man får jobba självständigt.
Georg har specialiserat sig på vissa snickeridelar. Det har blivit dörrar och glaspartier.
- Han har minst gjort 5.000 dörrar och glaspartier, sade Torgny Berggren. Bland annat entrépartier i ek till det stora bostadsområde Sickla udde i Stockholm. Och i fredags pratade jag med en kille på Peab i Sollentuna som för en del år sen köpta höga ekpartier som du gjort. Han bad mig hälsa och gav dig väldigt stort beröm.
Det Georg gör det gör han ordentligt. Så har det alltid varit.
Men nu har nacke och axlar sagt ifrån. Snickeriyrket har gett förslitningsskador av att häva och lyfta och sjukgymnastik hjälper inte längre. Så Georg slutar fast han har några år kvar till pension.
Istället för vanliga matboxen blev det smörgåstårta hos Bagarns och festlig avtackning i går.
10 500 resor
Torgny Berggren berättade att på kontoret hade de från början räknat ut att Georg jobbat ungefär 84.000 timmar sammanlagt under 47 år, men sen kom de på att första tiden var arbetsveckan 48 timmar och att semestern bara var 14 dar. Det betyder att han gjort upp emot 100.000 arbetstimmar under de 47 åren. Sjukfrånvaron har varit försumbar.
Mellan bostaden i Rone och arbetsplatsen i Hemse har han gjort cirka 10.500 resor tur och retur.
När Torgny Berggren tackade honom så överlämnade han också en kopia av första årets lönebesked till Georg.
- När du började med en krona i timmen var fullbetalningen 4,25, sade han. Idag är fullbetalningen per timme 100 kronor och lärlingar har 60-65.
Företaget, det vill säga Torgny Berggren och Ulf Berggren överlämnade två paket och blommor.
- Det här är nog en borrmaskin, sa Georg när han såg det ena paketet och kände tyngden.
- Och det här en tavla, sa han om det andra.
Boxen full med mat
Han hade alldeles rätt, det var en borrmaskin och en av Lars Jonssons fågelmotiv.
Arbetskamraterna gav honom presentkort hos Svahns järnhandel.
- Vi var övertygade om att det är något du får nytta av, sade Tommy Blomgren, som också överlämnade ett A4-ark med bilder av alla jobbarkompisarna.
Georg tackade för bra presenter. Sen var det dags för arbete igen på eftermiddagen.
När klockan blev fyra tog Georg med sig hammaren hem och matboxen som han inte rört.
Så jobbar vi med nyheter