47 år i samma affär

Gotland2006-01-14 06:00
Dagen efter Ingegerd Bajas slutade sjunde klass i Rone cyklade hon till socknens lanthandel och började sitt första jobb.
Fem år senare började hon i Wittbergs livsmedelsbutik i Hemse. Där har det sedan varierat med ägare och arbetskamrater och lokalerna har byggts ut till dagens Högbyhallen. Men Ingegerd har hållit ut.
- Jag har aldrig kunnat tänka mig något annat, säger hon. När man var liten lekte man affär och det var det jag skulle jobba med.
Fram på eftersommaren i år slutar hon efter 47 år i samma affär.
- Jag får ofta frågan: Är du ännu kvar?, säger hon. Och det är jag och jag känner till många kunder, men jag vet inte namnen på så många.
Ingegerd är tryggheten i butiken för många äldre. Till henne kan de alltid gå med sina frågor. Hon vet. Går man en sväng med henne i butiken kommer det fram flera kunder och undrar om varor och annat. De vet att av Ingegerd får de alltid bra information.
Hon har rutin som få andra. Det började hemma i "Rone-Coopen" där allt var manuellt. Hon tog emot notan från kunden, plockade ihop varorna, skrev ut en ny nota med varor och priser och räknade ihop. Det var inte tal om räknemaskin, det hade bara chefen på kontoret.
- Då fanns de flesta av varorna i lösvikt, säger hon. Det var socker, sötmandel, ja det mesta vägdes upp i påsar till kunden.

Vidare till Hemse
Wittbergs affär i Hemse hade tidigt byggt om till snabbköp. Det var i början av 1950-talet.
- När jag var 18 år ringde ägaren John Wittberg och undrade om jag var intresserad att börja jobba där, säger Ingegerd. Det var jag. Jag fick jobbet och började cykla den fem kilometer långa vägen mellan Rone och Hemse.
Hon minns hur spännande det var även om det då var en liten butik med fyra anställda. Idag arbetar mellan 15 och 20 personer i stora, moderna Högbyhallen.
Ingegerd pekar ut hur den första butiken hon jobbade i var en liten del av dagens stora livsmedelshall.
Många chefer har passerat under de 47 åren. Efter John Wittberg tog John Gahnström över, som tidigare arbetade i butiken. Efter några korta chefsbyten kom Åke Nero och tog över ledningen och han hade kvar butiken många år. Sen kom Steffan Johansson. Idag heter chefen Paul Dino Larsson. Och hela tiden har det varit en Ica-butik.
Ingegerds entusiasm för jobbet säger hon bland annat beror på att hon hållit på med allt i butiken.
- Det har varit kassatjänst, passning i charken, förr var det styckning, även med handsåg, men det skulle jag inte kunna idag, säger hon. Det är det som är det roliga att man lärt sig allt från grunden. Man har fått prova på allt möjligt.
Sen några år tillbaka arbetar hon deltid och är sjukpensionär på resten av tiden.

Det blir skador
- Allt som jag gått och stått på hårda golv har gjort att ett av mina knän har blivit slitet, säger hon.
Förslitningsskada i knäet, i axlar sen kassatiden, och även ont i en handled där tunga märkapparater satt sina spår, gör att nu jobbar hon deltid på förmiddagarna.
- Då är jag mest utvilad och har mest energi, säger hon.
Idag märks varorna med datorhjälp och även alla beställningar görs med datorns hjälp. En enorm utveckling på senare år. Varusortimentet har också utökats mycket på de 47 åren. Hon ser hur folks resande gör att kunderna fordrar varor för att laga till asiatisk och indisk mat med mera.
- Så är det spännande för vi får lära oss mer också, säger hon.
Numera har Ingegerd ansvar för avdelningarna Special samt Gotländskt. I Special ingår bland annat ljus, servetter, glas, porslin, och städartiklar. Och Gotländskt det är te, kryddor, marmelad och annat som produceras här på ön.

Yrkessjukdom
När man som Ingegerd arbetar i butik nämner hon att det är lätt att man glömmer att man inte jobbar då man är på besök i andra butiker.
- Det har hänt att jag börjat plocka undan tomkartonger i andra butiker, säger hon, men det är väl en yrkessjukdom.
Ingegerd är klädd i sin blå tröja med röd text på bröstfickan och sina svarta långbyxor.
Hon tycker det är bra med enhetlig klädsel och att kunderna ser vilka som jobbar i butiken.
Första arbetsklädseln för henne var vit bomullsrock, sen blev det nylonrock, därefter förkläde och numera tröja och långbyxor.
I augusti fyller Ingegerd 65 år. Hon slutar i Högbyhallen fram i sommar. Men då har hon fått vara med om ännu en högsäsong tillsammans med dels sina gamla, trogna arbetskamrat, dels med sommarjobbande ungdomar.
- Det är härliga ungdomar och många av dem kommer igen år efter år och kommer med i gänget här, säger Ingegerd, som varit med i gänget under beundransvärt många år.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om