220 varslas - snart ingen kvar i fabriken
Telefonerna går varma i växeln, men inne på golvet i fabriken är det tyst. Stämningen är tryckt och de anställda som faktiskt finns kvar i dag är tagna. Att beskedet skulle komma, det var väntat. Men att så många som 220 till skulle få gå, det var en chock.
- Luften gick ur en, säger Bengt-Göran Jakobsson.
Känslan av att varsel skulle komma har liksom krupit inpå de anställda under en längre tid. Bengt-Göran har jobbat 32 år i Visbyfabriken och hans fru Inez 35 år. Ingen av dem har någonsin varit arbetslös.
De har delat arbete och familjeliv, snart har de mest fritid tillsammans. Jobbet på Flextronics så kallade japan-verkstad har de trivts med. Kvalité och noggrannhet har alltid varit ledstjärnan. Men nu tror de båda två att det ställs mycket stora krav på utbildning och kompetens på de få som blir kvar i fabriken, kanske bara drygt 100 personer. Den utbildningen har varken Inez eller Bengt-Göran och de tror sig båda bli varslade inom kort.
- Det känns som att nu läggs hela fabriken ner, säger Inez.
De tycker ändå att de har tur. Vuxna barn och inga dyra lån gör att det ekonomiska läget inte ser helt katastrofalt ut.
Betydligt värre är det för de många småbarnsföräldrar som sitter med villor och avbetalningar.
- Ekonomiskt löser det sig nog för oss. Man får väl stämpla, säger Bengt-Göran.
<span class=MR>Hoppas på lösning</span>
Hoppet att hitta ett nytt jobb på ön är inte stort. Men flytta härifrån tänker de inte göra. De är för gamla för att få studiebidrag men tror ändå på en lösning på något sätt.
- Jag kastar varpa, men det ger inga större pengar, säger Bengt-Göran och försöker lätta på stämningen.
Det värsta är den sociala biten. Att mista arbetskamrater och vardagens alla rutiner. Men någon bitterhet känner inte Inez och Bengt-Göran. De är trots allt glada för de år som varit och menar att man inte kan klandra någon enskild för att det gått som det har gjort. Världsläget och telekom-marknaden rår ingen över.
<span class=MR>Gamla i gården</span>
Barbro, Elisabeth och Lindvie kryssar över det tomma fabriksgolvet på väg till eftermiddagsfikat. Tillsammans har de 115 år i Visbyfabriken.
Barbro Östman har jobbat längst av dem, i november 1961 började hon. Elisabeth Söderström har jobbat 36 år och Lindvie Berg 38 år.
De har alla tre haft föraningar om varslet. Fabrikshyllor har gapat tomma och golvytor har blivit öde. Nu är det en usel stämning på arbetsplatsen.
- Det är en tryckt stämning på golvet och det finns en oro i hela fabriken. Vemodet finns där när arbetskamrater skiljs åt. De som är tillräckligt gamla får hoppas på avtalspension.
Så jobbar vi med nyheter