MÀngder med gotlÀndska elever minns lÀraren Harriet Löwenhielm, som hade en sÀllsynt förmÄga att se alla och fÄ dem med sig i undervisningen.
Harriet Löwenhielm kom till Gotland och Högbyskolan i Hemse som bildlÀrare 1974. Hon var varm, orÀdd och rÀttfram, kallades Haggan av alla och blev snabbt populÀr.
I boken vittnar mÄnga dÄtida elever om hennes betydelse. MC-designern Ola StenegÀrd blev upptÀckt och hyllad med omdömet "störtbegÄvad". Radioprofilen Mari Winarve berÀttar hur hon skolkade och var strulig i skolan, men aldrig missade en lektion med Haggan:
â Hon bara genuint gillade ungar, ocksĂ„ de djĂ€vliga, de riktigt stökiga och brĂ„kiga. Men hon kunde höja rösten, hon hade pondus. "För fan, Mari, vad ska det hĂ€r vara bra för? Ska du gĂ„ och peta i jorden i jĂ€vla Rone hela livet. Det fattar du vĂ€l att du mĂ„ste gĂ„ i skolan".
Efter ett Är som bildlÀrare var Harriet Löwenhielm och kollegan PG Werkelin vid Stavgard med en klass pÄ lÀger. Pingsten 1975 gjorde de fyndet, 13 silvermynt i ett rabbishÄl. Innan Fornsalen kontaktades hade de grÀvt fram sju nÀvar silver. NÀr Haggan ringde arkeolog Erik Nylén trodde han att hon var full: "LÀgg av Haggan. Klockan Àr halv fem pÄ morgonen. Nu fÄr du ge dig", ska han ha svarat.
Pingsten 1975 hittade skolklassen skatten i Burs. HÀr Erik Nylén tillsammans med Gunnel Pettersson, PG och Cecilia Werkein, Harriet Löwenhielm och HÄkan Gardell
NÀr Erik Nylén kom till platsen hÀngde Stavars skatt i en konsumkasse i ett trÀd. Fler utgrÀvningar gjordes och lÀgerverksamheten vid Stavgard byggdes upp med ideella krafter. Den lockade mÀngder med barn och deras förÀldrar, men lades ner efter att politikerna inte ville fortsÀtta ge ekonomiskt stöd. DÄ tvingades man stÀnga Stavgard. Efter nÄgra Är blev det Äterstart men nu med breddad verksamhet som populÀrt besöksmÄl.
Harriet Löwenhielm var en av de som kÀmpade för att rÀdda Fristad, som kommunen rev. Bilden tagen 1982 nÀr en katafalk bars av sorgklÀdda genom stan.
För mÄnga var Harriet Löwenhielm ocksÄ smed och en av konstnÀrerna i kollektivet vid Flors i Burs.
â De var gröna-vĂ„gare och hippies som odlade sin mat. Men de var ocksĂ„ framgĂ„ngsrika yrkesmĂ€nniskor som var med att bygga upp alternativkulturen pĂ„ Gotland. Fredsrörelsen och kvinnorörelsen var deras livsluft, sĂ€ger Wilhelm Ăstberg, docent i socialantropologi, som tillsammans med smeden och fotografen Calle Ahlström stĂ„r bakom boken.
Boken om Harriet Löwenhielm har getts ut pĂ„ eddy.se av Wilhelm Ăstberg och Calle Ahlström.
Den slÀpptes först i Burs bygdegÄrd, dÀr releasen blev en folkfest genomsyrad av berÀttelser om Harriet.
â Det var som att bygden kom för att celebrera sin före detta granne, sĂ€ger Wilhelm Ăstberg.
Han hyllar Harriet Löwenhielms betydelse, inte minst för skolans utveckling.
â Hon Ă„ngade pĂ„ och vĂ€nde upp och ner. Hon lĂ€rde ut med hĂ€nderna och eleverna fick ocksĂ„ livskunskap med sig. För vĂ€ldigt mĂ„nga spelade hon en stor roll och det berĂ€ttar de i boken.