1993 kom Hassan till Gustafsvik som flykting

På onsdag nästa vecka kommer de första
flyktingarna med Nynäsfärjan till Gustafsvik. Det är nu tio år sedan semesterbyn senast
förvandlades till flyktingförläggning.
Då, 1993, var somaliern Hassan Elmi en av
alla dem som tog sig den långa och riskfyllda vägen till Sverige och ett hopp om ett liv i fred
och frihet.

Gotland2003-01-11 04:00
Hassan Elmi bor i dag med sina sju barn och hustru i en lägenhet i Visby. Han är nöjd med livet. Visserligen är han själv än så länge arbetslös men familjen lever tillsammans i trygghet och barnen får en bra utbildning. Men vägen dit har varit lång.
Som nästan alla flyktingar har Hassan ett dramatiskt liv bakom sig. I Somalia var han egen företagare i huvudstaden Mogadishu. Läget i landet förvärrades dramatiskt. Regimen lämnade landet som härjades av inbördeskrig. Rebeller styrde och kaos rådde över allt. Folk sköts eller kidnappades på öppen gata.
Inbördeskriget splittrade familjen Elmi och under en hel månad visste Hassan inte om barnen var i livet. Han ville inte döda och delta i kriget. Med förhoppning om att kunna ge sin familj ett liv i frihet och sina barn en utbildning bestämde han sig för att ensam lämna landet. Den svåra resan mot Sverige skulle komma att ta ett helt år!
­ Alla som kunde köpte en biljett ut ur Somalia, berättar Hassan.
Han fick hjälp att komma med Röda korsets flygplan till ett grannland. Där köpte han flygbiljett till Saudiarabien. Vidare med flyg till Syrien. Där anslöt sig Hassan till andra somalier på flykt och av en "agent" köpte de visum och bussbiljett till Ryssland.
­ Vi togs med bussen genom Turkiet till en stad i södra Ryssland. På bussen sa de åt oss att om någon frågar skulle vi säga att vi var studenter från Moskva, berättar Hassan.
<span class=MR>Korrupta metoder</span>
Det var inte fråga om människosmuggling men flykten styrdes av korrupta organisationer och den var enbart möjlig genom att med dollar muta sig fram över gränserna.
I Moskva levde Hassan tillsammans med tre andra flyktingar i ett litet rum i tio månader. En av de andra lyckades ta sig till Sverige och hon ringde tillbaka till Moskva och berättade exakt hur de skulle gå till väga.
­ Det fanns två alternativ, falskt pass eller smuggling. Jag valde att köpa ett falskt pass utfärdat på en man från Tanzania, berättar Hassan.
Det kostade 200 dollar. Fredagen den 15 oktober 1992 köpte Hassan sin tågbiljett från Moskva till Riga i Lettland. Han reste vidare med ett annat tåg till Tallinn i Estland. Vid den estniska gränsen blev de stoppade och beordrade att kliva av tåget. Men genom att muta en gränsvakt, han fick 100 dollar som han stoppade i egen ficka, kunde resan fortsätta.
Den 17 oktober kom Hassan med Estonia till Stockholm. Det var två år innan färjan förliste. Han slängde sitt falska pass i havet, annars hade han blivit hemskickad direkt. Två poliser grep honom och han togs till en polisstation. Hassan fördes till Migrationsverket. Där fick han ett rum och en låda med lakan.
­ Just då kom det mängder med flyktingar och Migrationsverket hade mycket svårt att hitta plats på någon förläggning, minns Hassan.
<span class=MR>Tufft liv</span>
I tre månader fick han bo i en våningssäng i en container. Det var kallt och ett tufft liv.
­ Då kom ett erbjudande och en plats på Gotland, säger Hassan.
Han kramar en snöboll i sin hand och blickar ut över stugbyn vid Gustafsvik. När han lämnade Somalia hade han aldrig sett snö. En iskall januaridag 1993 mötte han vintern på Gotland.
­ Handläggaren på migrationsverket sa åt oss att vi skulle trivas på ön. Han berättade att det var vackert och att mängder av turister åkte dit, säger Hassan.
Tillsammans med 110 somalier kom Hassan den vintern till Gotland. Och han trivdes. Med glädje och värme i rösten berättar han om alla gotlänningar som tog så väl hand om honom. Han berättar om prästen Helge Jonsson som spelade in CNN-nyheter på video och visade dem på en tv på Gustafsvik.
Han berättar om Gunilla Koelega som han fortfarande kallar för sin mamma.
Och han berättar om förflyttningen till Oxelösund när turisterna i maj skulle ha semesteranläggningen på Gustafsvik.
Den 14 april 1994, efter 18 månaders väntan på uppehållstillstånd, kom så beskedet . Hassan fick stanna i Sverige!
Sedan 1994 har antalet asylsökande ökat kraftigt. Förra året sökte 33 000 personer asyl i Sverige. Av dessa fick 80 procent avslag och 20 procent fick stanna.
När Hassan Elmi fick glädjebeskedet visste han vad han ville.
­ Jag begärde direkt att få komma tillbaka till Helge och Gunilla på Gotland, berättar Hassan.
<span class=MR>Gillar gotlänningar</span>
Det beviljades och han fick en lägenhet i Hemse. Och två kontaktpersoner, Torsten Niklasson i Linde och Runa Levander i Hemse. De betydde oerhört mycket för Hassan.
Om gotlänningar har han bara gott att säga.
­ Det är konstigt. Gotlänningar tänker precis som vi i Somalia, säger Hassan.
Han tycker att det är lättare att hitta vänner och få kompisar här än på fastlandet. Och kyrkan och föreningslivet är starkare. Hassan är i dag framgångsrik medlem i Visby Canastaklubb.
Han hoppas och tror att det kommer att gå bra för de nya flyktingar som kommer till Gotland på onsdag. Och att gotlänningarna kommer att ta lika väl hand om de nya flyktingarna som de gjorde senast.
Hur det gick för resten av Hassans familj?
Röda korset lyckades spåra hustrun och de sju barnen i Somalia. De fick hjälp och i februari 1996 kom de till Visby flygplats. Efter fyra års splittring och Hassans flykt över tre kontinenter återförenades de.
­ Jag glömmer det aldrig. Vi väntade på flyg-platsen. Det var folk från Röda korset och kyrkan med. Jag grät och när familjen kom in
genom dörren svimmade
jag, säger Hassan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om