- Se, så stolta de är!

Det är guckuskons tid.
Som exotiska och färgsprakande främlingar lyser de upp sin skogsdunge vid Kallgateburg i Hejnum.
Här trivs den sällsynta orkidén. Henning Johansson har guidat hit blomstervänner i mer än 50 år och han har kunnat följa hur antalet blommor har blivit fler och fler.

Gotland2006-06-16 06:00
- Det är väl härligt att komma ut i skog och mark!, utbrister Henning Johansson när vi vandrar förbi ungdjuren i "Oles änge" och har några kilometer kvar till skogsdungen, där guckuskon växer.
Henning svänger med käppen och klättrar med vana steg upp och nedför stättan. Här har han vandrat många, många gånger förr. Som prästgårdsarrendator i Hejnum hade han sina jaktmarker här ute vid Kallgateburg, men här har han också gått otaliga gånger i sällskap av bekanta som velat se den blommande guckuskon.

I fin form
Vi blev bekanta med varandra i höstas. Henning kom upp till Gotlands Allehandas redaktion med en vers i sin hand. Den handlade om guckuskon i Hejnum och vi bestämde oss för att avvakta med publiceringen tills den stod i blom igen.
Henning tvekade först. Han har fyllt 91 och han var inte helt säker på att han skulle orka göra den här vandringen till våren, men han är i fin form. Han går med raska steg och när vi passerar storsileshår, skogslilja eller nästrot så stannar han upp och pekar med käppen och berättar om deras egenheter.

Selma var först
Det är en ljuvlig kväll. Den varma vinden susar högt upp i träden, men här nere på stigen är det skuggigt och stilla.
Skogen är fylld av blommor. Vår har gått över i sommar. Enstaka vitsippor dröjer sig kvar, men liljekonvaljer, midsommarblomster och orkidéer har tagit överhanden. Och när vi kliver ut på spången som går över Rövätsänge börjar Henning berätta om Selma Karlsson som hittade de första exemplaren av guckuskon 1948.
- Selma bodde vid Bjers och hade sina djur här nere i en hage. Morgon och kväll gick hon hela vägen hit. Mjölken bar hon hem i ett ok över axlarna och när hon gick hade hon alltid en sticksöm i handen.
En försommardag 1948 såg Selma Karlsson en blomma som hon aldrig hade sett maken till förut.
Hon ringde till Arvid Ohlsson i Vallstena, som kunde det mesta om blommor, och han kunde berätta för Selma att hon hade hittat en guckusko.

På hemlig plats
- När Selma hittade guckuskon fanns det bara en blommande planta och platsen hölls hemlig. När Arvid Ohlsson visade blomman för sina bekanta gick de i lite omvägar från skolan för att gästerna inte skulle hitta tillbaka till platsen.
Henning Johansson fick se blomman för första gången 1950. Då fanns det ännu bara ett par plantor i skogsdungen och då var det fortfarande ganska svårt att hitta dit. Men så är det inte längre.
Vi följer stigen. Oftast är den stor och bred. Ibland smalnar den av. Men det är inga problem att hitta, för här har trampat många fötter under de senaste veckorna.

Allt fler
Så är vi plötsligt framme! Där växer guckuskon i stora ruggar. Blommorna sträcker sig mot ljuset på långa stänglar och sprakar glatt i gult och rödbrunt när de möter en solstråle som lyckats leta sig ned mellan grenverket. Henning njuter av synen:
- Se, så stolta de är!
Den ena ruggen avlöser den andra. De finns överallt och till och med Henning, som varit här så många gånger förr, fascineras av hur många de är. För några år sedan räknade man 350 blommor. Nu är de nog fler:
- I år blommar nog mellan 400 och 500 blommor, tror Henning.
Men hur var det nu med den där versen? Jag har den inte med mig, men Henning kan den utantill och deklamerar:

"Det var en gång en hejnumbo
som hittade en guckusko
vägen dit, en väl upptrampad stig,
så det är mycket lätt för dig,
att hitta dit ner och glo."

Så vandrar vi hemåt igen och medan vi går berättar Henning mer om Kallgateburg, som fått sitt namn efter den väg som går här.
- Det sägs att den fått sitt namn av att Karl X åkt på vägen. Men det var också Fåröbornas väg till stan. En bit längre bort ligger "Fårö hoigard", det var en liten glänta i skogen där de brukade sela av sina hästar och låta dem beta.
Henning är full av historier och han fortsätter att berätta hela vägen in till Visby, där han numera bor.

Finns för alla
Den som inte har någon ciceron som Henning med sig på sin vandring till guckuskon på Kallgateburg, kan hämta ett informationsblad i lådan vid anslagstavlan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om