- Det ligger förstås kärlek bakom alltihop
Man talar om kulturbärare. På bion i Katthammarsvik finns en av de mest ihärdiga.
- Och det ångrar jag inte, säger Rune.
Annars har han varit med på varenda föreställning i mer än 60 år.
Rune Olofsson var intresserad av foto och fototeknik redan som pojke. Första kameran från Åhlén & Holm kostade tre kronor 1937.
När Kronan under kriget ville visa film för de inkallade som huserade i den nybyggda bygdegården i Katthammarsvik var Rune på plats och hjälpte maskinisten som körde ut från Visby med en mobil biografanläggning. Det skulle ännu dröja några år innan elektriciteten kom till Östergarn, men bio kunde det bli ändå för den mobila biografen hade sitt eget el-verk. Och när den kringresande biografmaskinisten lade ned sin verksamhet på 40-talet gick bygdegårdarna samman och startade Gotlands Folkbiografer. Sedan dess har Rune Olofsson varit huvudansvarig för filmvisningen här i Katthammarsvik.
Projektorn har varit den samma i nästan alla år. Den tillverkades 1946, går på likström och belyser filmen med en gammeldags bågljuslampa. Men den är välvårdad och nästan i nyskick tycker Rune.
- Hör här hur tyst och fint den går, säger han och demonstrerar projektorn med alla dess finesser.
- Det är lätt när man kan det men det är ingen lek att visa film med en sådan här biomaskin, säger han.
3 000 filmer har snurrat genom den här maskinen under Rune Olofssons år i maskinrummet. Om man tejpade ihop dem så skulle de kunna räcka ett helt varv runt jorden. Hur kommer det sig att han har hållit fast vid sitt uppdrag? Rune ler och berättar:
- Det ligger förstås kärlek bakom alltihop.
- En biokväll under kriget satt det en tös i biljettluckan. Hon var 16 år. I pausen öppnade hon luckan och frågade om jag ville följa henne hem. Det var ju hundratals militärer där och hon ville inte gå ensam med kassaskrinet.
Flickan i kassan hette Tyra och hon skulle så småningom bli Runes fru. Hennes pappa hade varit vaktmästare i bygdegården och när han dog tog Rune över den sysslan. På så sätt blev bygdegården och dess bio som ett litet familjeföretag, vid sidan av Runes byggfirma. Tyra skötte biblioteket också och det var intensiva år, men på den tiden blev Rune aldrig trött och dottern Anette tog de med sig till bygdegården. Tyra är nu död sedan tio år, men Anette jobbar fortfarande i bygdegården och vaktmästarsysslan har gått i arv till henne.
Så vitt Rune själv känner till så finns det ingen biografmaskinist i landet som har arbetat lika länge som han.
Men vad tror filmens nestor om framtiden för biografen?
Det har ju gått utför, det kan han konstatera. När Gotlands Folkbiografer startade på 40-talet visade bara denna kedja film på 38 platser runt om på ön. I dag finns bara tre av dem kvar. Och bion i Katthammarsvik överlever mycket tack vare Östergarnslandets sommargäster.
Rune själv är på god väg att trappa ned, men han har lärt upp Erik Hoffstedt till biografmaskinist så projektorn i Katthammarsvik ska nog kunna snurra vidare.
Till filmernas innehåll är Rune Olofsson mer skeptisk. Rune, som älskade klämmiga Sickan och de andra stjärnorna i 40-talets filmer, tycker inte att han får några stora filmupplevelser nuförtiden:
- Förr hade de lite kläder på sig åtminstone - nu har de ju inte något alls!
På övervåningen i bygdegården har Rune Olofsson byggt upp ett biografmuseum med affischer och bilder på alla de gamla favoriterna. Här finns också projektorer och annan utrustning som i många decennier använts på gotländska biografer.
En imponerande samling, men ingen av dem har varit i tjänst lika länge som Rune Olofsson själv.
Så jobbar vi med nyheter