- Det blir bara värre

I en soffa, i sin lägenhet, sitter spillrorna av en man och suger på en cigarett. Röda Prince har länge haft en central roll i hans liv. - Jag röker 40 cigaretter om dagen, sist jag var hos doktorn sa de att jag kommer att dö av det. Då ska jag höja till 50 cigaretter om dagen, sa jag. För 30 år sedan mördade han en okänd kvinna i Visby. Efter mordet gick han hem och lade sig i sin säng i föräldrahemmet, nästa morgon hämtade polisen honom. - Jag hade tänkt ringa själv på morgonen, men de hann före. Jag erkände direkt att det var jag som hade gjort det, säger han. Sören dömdes till sluten psykiatrisk vård och blev kvar där i ett tiotal år. - Jag kunde inte sitta i fängelse, jag satt på S:t Olof länge, sen begärde jag förflyttning till fastlandet, men sen kom jag tillbaka till S:t Olof. Sjukhem
Efter att därefter ha bott på sjukhem i många år, bor han nu ensam i egen lägenhet. Förutom myndighetskontakter saknar han relationer med andra människor. Den enda släkting han har i livet är en syster på fastlandet. - Vi har inte setts sen 70-talet, men vi ringer varandra ibland. Dagarna flyter innehållslösa förbi, med kaffe och cigaretter, ibland ser han på film. - Jag gör ingenting, jag ligger här på sängen och glor i taket. Ibland cyklar jag till affären, men sen cyklar jag hem. Jag har inte ätit på två dagar nu, jag tycker inte om att äta längre. Ibland äter jag sex tekakor med kaviar, jag tycker att det är gott. Jag äter bara tekakor, det har jag gjort i tio år, jag har ju inga tänder, de lossnar bara. Det händer att han ringer och pratar med en polis på orten där han bor. - Ibland brukar jag prata med poliser och åklagare, jag tycker bra om dem, de gör nytta i samhället, tur att de finns. 26 år gammal
Han var 26 år då han begick brottet, men trots den tid som har gått, har hans tankar inte förändrats. - Det spelas upp i mitt huvud, jag får konstiga idéer. När jag ligger och sover mitt i natten så är jag tillbaka i det jag gjorde för länge sen och jag har ingen att prata med om det - det går inte. Varannan vecka får han en injektion av trilafon, som verkar dämpande på nervsystemet i hjärnan, vilket har en lugnande effekt och motverkar bland annat hallucinationer. Han äter även ångestdämpande medicin. Sören tampas fortfarande med sin aggressivitet och ibland får han infall, blir arg och våldsam. - Sen får jag samvetskval och ångrar mig. Jag kan inte hjälpa det, jag har en stark hjärna så medicinerna hjälper inte, säger han. Dag som natt, återvänder han ständigt till mordnatten. - Jag ville inte att det skulle hända så. Jag trodde inte att jag skulle ta så hårt, jag trodde inte att hon var död. Det är svårt, hon är ju död - jag kan inte göra något. Orkar inte leva
Nu vill Sören bara dö och han har redan försökt ta sitt liv. - Jag orkar inte leva med det här på mitt samvete. Det blir bara värre och värre. Det enda jag önskar är aktiv dödshjälp, så jag slipper alla besvär och all ångest. Jag vill ha en injektion så att jag kan få somna. Jag tycker att man ska få välja om man vill ha det. Nu funderar han på att åka till Schweiz, där aktiv dödshjälp är tillåtet. - Det får kosta vad det kostar, bara jag får dö. Han skulle vilja bli begravd på ön, fast han tror att inte någon kommer att närvara vid begravningen. - Det kommer nog ingen. Kanske min syster. Ett alternativ till döden vore dock att få komma till ett sjukhem på ön, som han har varit i kontakt med. - Om jag bodde på ett sjukhem skulle jag kanske kunna komma på andra tankar. Då skulle jag kanske inte ta livet av mig. Fotnot: Sören är ett fingerat namn.

- Det blir bara värre

För 30 år sedan mördade han en kvinna i Visby. Nu plågar samvetskval och ångest honom ständigt och hans enda önskan är att få aktiv dödshjälp. - Jag orkar inte leva med det på mitt samvete, säger han.