Förutom prat om politik har varje parti något gott att erbjuda i valbodarna i Visby. Men vilkas karameller är tillräckligt söta och snygga för att locka veliga väljare? GT har ägnat sig åt smaskig journalistik. Eller, skulle kanske en del säga: snaskig. Men det tar vi i så fall med jämnmod.
Okej, häng med godislandet:
S: Vitt omslag och den röda rosen i smakfull design, vilket ger plus. Det förklarande partinamnet är överflödigt. En lätt smak av lakrits på karameller som räcker länge. Erbjuder även tablettaskar, dessa frukttuggisar är rent av äckliga.
Mp: Partiet går sin egen väg och struntar i såväl valaffischer som karameller, istället bjuds nyskördade äpplen. Tyder på självförtroende.
V: Minus för att pastillerna är utan egen logga, gula och röda, de röda smakar hallon. Även här erbjuds äpplen och morötter, som om V inte riktigt kan välja väg.
C: Två sorters karameller i grönt respektive vitt omslag, med budskapet ”närodlad politik”. De söta svarta lakritskaramellerna har en saltchock i mitten, de gröna är sött syrliga. Snyggt, gott. Tablettasken har samma äckliga innehåll som S, en hemlig allians?
M: Seg och blå blåbärskola som fastnar i tänderna, god men i identitetslöst omslag. Ingen logga, inget självförtroende.
L: Snyggt omslag, blått med det vita L:et och förklarande texten ”Liberalerna”, som om de inte riktigt tror på sig själva. Pastillen med apelsinsmak går att suga på länge.
SD: Seg kola som fastnar i tänderna, svårbestämd smak. Omslaget har mest attityd av alla: SD i blått på vit bakgrund, pang på bara. Stilsäkert.
Pastillerna är insamlade under onsdagen vid lunchtid, FI:s valbod var då stängd.
Och därmed utser vi följande prispall.
Guld: Centern, för omslagsdesignen och den där oväntade saltbomben.
Silver: Miljöpartiet som med enbart äpplen vågar gå sin egen väg.
Brons: SD för självförtroendet i designen.
...några timmar senare: Moderaternas kola sitter fortfarande kvar i tänderna.