Det är fem år sedan som Magnus Åhlén flyttade till socknen. Ett år senare blev han tillfrågad ifall han ville vikariera för ordinarie klockare som timanställd under sommaren, vilket han tackade ja till. Men i år hörde ingen av sig.
– Jag ringde dit och frågade och fick svaret att de inte har råd att betala ut någon ersättning, säger Magnus Åhlén, som precis krattat gruset på vägen till kyrkan.
Han erbjöd sig att, utan ersättning, fortsätta med helgmålsringningen, som är varje lördag klockan 18 för att ringa in helgen. Han började också prata med människor i socknen och upptäckte att det var fler som ville att traditionen skulle fortsätta.
– Traditionen har funnits här så länge man kan minnas, i all tid, säger Jan Carlson, som är en av de frivilliga.
– Folk i socknen sitter ju och lyssnar på det här, lägger hans fru Ulla Carlson till, som också hjälper till.
Jan och Ulla Carlson, Sten och Astrid Liljegren, Oscar Wetterstrand och Gunnar Norrby är några av de frivilliga från socknen. Nu är de 16 som hjälps åt. Nio turas om att låsa upp på morgonen, kolla att inget hänt och låsa kyrkan under kvällen. Sju av dem turas om att ringa i klockan varje morgon klockan 8 och varje kväll klockan 18 i fem minuter per gång. På fem minuter ska klockan slå 109 slag.
– Att göra det här skapar en samhörighet inom församlingen och socknen, säger Ulla Carlson.
– Ja, det betyder mycket, säger Magnus Åhlén.
– Vi fick dagens ros, så det uppskattas väldigt mycket, säger Oscar Wetterstrand.
Att sköta klockringningen tycker de är kul, men det kräver också teknik.
– Folk hör när det låter fel, säger Sten Liljegren.
– Det är bättre att strunta i att ringa, än att ringa för sent, säger Gunnar Norrby.
– Annars får man kommentarer, säger Astrid Liljegren lättsamt.
Ifall de inte skulle hjälpas åt och göra jobbet så skulle klockorna ha tystnat. Och så vill de inte ha det.
– Det är en fin klocka, med fint ljud. Då ska den ju höras, säger Gunnar Norrby.
– Det är synd att det inte finns pengar. När det fanns en kyrkvaktmästare var det väldigt fint, jämt. Man vill ju att en kyrkogård ska vara fin. Här har man ju en stund med sina anhöriga, säger Magnus Åhlén.
Det är under säsongen 15 maj till 15 september som sockenborna har bestämt sig för att sköta sysslorna. De förhåller sig inte positiva till att ansvaret för kyrkan ligger så långt bort som hos storpastoratet på norra Gotland.
– Visst blir det omskött, säger Magnus Åhlén.
– Men inte med hjärtat, fyller Astrid Liljegren i.