Anna Eneqvist (nu Porselius) och Eva Risinger från tiden för ”brottet”.
Sommaren 1972 revs de gamla småbryggorna i Gnisvärdshamn och ersattes av de två långa bryggorna som finns där i dag. Än i dag syns avtrycken av tre händer i betongfundamentet till den mittersta bryggan.
I ett inlägg i Facebookgruppen Gnisvärd avslöjar Eva Risinger, nu 66 år, att det var hon och hennes kompisar som förevigat sig själva i cementen. ”Jag hoppas det är preskriberat”, skriver hon i inlägget.
För Helagotland berättar Eva Risinger mer om händelsen.
– Jag tänkte, efter alla dessa år, att jag skulle erkänna brottet, säger Eva Risinger och skrattar.
Tonårsflickorna är inga flickor längre: Anna Porselius, Eva Risinger och Eva Nerman.
Evas farfar var gotlänning och hon bor alla somrar på Gotland, tillsammans med hela släkten. Förutom hon själv var det gotlänningen och ”sommarkompisen” Anna Eneqvist, som nu heter Porselius nu, samt kompisen Eva Larsson, numer Nerman, från Borås där Eva Risinger bodde på den tiden, som genomförde ”brottet”.
– Vi gick väl lite lojt där, som tonåringar gör, förbi hamnen och träställningen runt den nya kajen, säger hon och fortsätter:
– Vi tänkte väl inte så mycket, utan tryckte ner våra händer i den mjuka cementen. Vi hade ingen tanke på om det skulle bli avtryck resten av livet eller om nån skulle fylla igen det, men de har ju varit där sedan dess och lär väl vara det tills nästa gång bryggorna byggs om.
Många har säkert funderat genom åren över vem som lämnat avtrycken.
– Jag brukar stoppa ner min egen hand och visa folk så bra den passar.