Gotlands Allehandas årliga politikerutfrågning är en mycket populär programpunkt under Almedalsveckan. Precis som tidigare var det fullt i lokalen när allmänheten gavs möjlighet att ställa de lokala partiföreträdarna mot väggen.
De som representerade var Björn Jansson (S), Saga Carlgren (V), Isabel Enström (MP), Mathilda Kahlqvist (FI), Simon Härenstam (M), Johan Thomasson (FP) och Eva Nypelius(C) och Kaj Lundmark (SD).
Utfrågningen leddes av GA:s redaktionschef Ulrica Fransson Ingelmark och nyhetschefen Eva Buskas, och det genomgående temat var Gotlands utveckling, och inledningstemat var hur vi ska bli fler gotlänningar?
För tillfället råder det en stor politisk enighet på Gotland. Kanske är det Lex Åke Svensson som ännu råder, det är ingen som vill bråka utan man har bakom skål och vägg bestämt sig för att samverka istället för att träta.
Därför framkom egentligen inget nytt. Vare sig i utvecklingsfrågan, frågan om flyktingar på Gotland, bostadsfrågan eller landsbygdsfrågan.
Samtliga politiker upprepade mantrat jobb, bostäder, näringsliv.
Björn Jansson drog ned applåder när han smaschade på moderaten Simon Härenstams förslag att sälja delar av allmännyttan för att bygga fler hyresrätter.
- Då är vi fel ute, Gotlandshem måste kunna bygga ändå.
Härenstam kontrade dock till applåder med att den nuvarande majoriteten suttit i fem år utan att hitta några lösningar.
Eva Nypelius lockade till skratt när hon skämtsamt konstaterade att om det bygglov man sökt inte är klart inom de lagstadgade tio veckorna så får man det beviljat direkt.
Men politikerna fick ordentligt med smisk av mannen i publiken som berättade om sitt pågående byggärende som tagit hittills 51 veckor.
- Tio veckor? Ni bor ju på månen.
Vem vann då?
Jag konstaterar att rutin är extremt viktigt i det här sammanhangen. Och att prata enkelt.
Mathilda Kahlqvist från FI gjorde precis som Kaj Lundmark från SD inget intryck alls, och det beror antagligen på bristande rutin. Eller är de blyga? Någon plats i debatten tog de i alla fall inte utan de blev tvingade av moderatorerna att svara. De får dela på underbetyget.
Isabel Enström svarar vältaligt, men för långt och ibland för krångligt. Och att säga orden ”jag kan inte kommentera enskilda ärenden” i den här typen av forum är självmål, för det finns inget som allmänheten är mer trött på att höra. För långt svarar även Johan Thomasson och Simon Härenstam som bör bli lite mer konkreta.
Saga Carlgren har definitivt framtiden för sig, men hon går inte riktigt genom rutan ännu. Simon Härenstam klarar sig även han med godkänt, men inte mer.
Eva Nypelius vann den här debatten förra året, och hon levererar alltid. Hennes styrka är just att prata ”som vanligt folk”, och så har hon dessutom en varm humor.
Men i år hade hon konkurrens. Björn Janssons självförtroende, trygghet och rutin i de här sammanhangen är stor. Korrekt, saklig och med sin lite torra byråkrathumor utser jag honom till årets vinnare.