Den sista september blev fotografen Danne Pe pensionär på pappret.
– Jag är ännu betrodd med nyckel, säger han och möter glatt hejande personal på väg in till Arkivcentrum.
Här på landsarkivet och regionarkivet har han tillbringat flera år med att samla ihop tre familjegenerationers bilder.
– Jag har vuxit upp och alltid jobbat med bilder. Se här, vilka fina bilder morsan och farsan tog, säger Danne och berättar att han växte upp med fyra syskon i Slite och bläddrar i sina föräldrars fotoalbum där man kan se honom uppkrupen i mamma Marianns famn.
Morfar Gunnar Klintbergs liv blev avgörande för Danne, och började och slutade dramatiskt. Som femåring fick morfar scharlakansfeber och miste hörseln. Han utbildade sig till möbelsnickare, men började snart tjäna mer pengar på bilder av Sliteborna än på att snickra. Gunnar ritade och byggde fotoateljén i Slite, flyttade verksamheten till Norra storgatan där han under många år drev Klintbergs foto.
– Morfar skulle gå över gatan och köpa tidning i cigarraffären när han blev påkörd. Det var tragiskt och jag kommer ännu ihåg den dagen, säger Danne Pe och berättar att det var de höga snövallarna som gjorde att hans morfar inte kände vibrationerna från bilen som tog hans liv.
Danne gick den vintern i klass 8 och fick av skolstyrelsen tillstånd att omedelbart sluta skolan.
– Jag fick ta över butiken, tillsammans med min mormor Lisa, säger han och berättar att han parallellt gick som lärling i Visby hos erkänt duktiga fotograferna Rudi och Birgitta Fuchs.
Danne Pe öppnade 1983 Visby-Foto, med ateljé på Östercentrum i Visby, och drev under flera år de två ateljéerna samt ett konstgalleri i Slite. Det gick bra. Så bra att hans anställda kunde driva butikerna, medan han själv i veckor kunde åka till Thailand under vintern på semester.
– Bara pass- och körkortsfoton hade vi 3 000 om året. Rekordet var 53 på kö samma dag, säger han, och skrattar vid minnet av hur en fotografkollega kom in och påpekade att Danne hade blivit svart runt höger öga av kamerans ögonmussla som färgat av sig.
Danne Pe har utan tvekan varit en känd profil som fotograf.
– Det finns ingen som liknar mig, säger han och berättar om orsaken.
En medfödd, men ofarlig, tumör som tryckt på ansiktsnerven gjorde att hans ena kindben och öra växte. Flera gånger har han opererat sig, 13 timmar åt gången.
– Första operationen lyfte de ut hela käken och tog tio centimeter revben, som de täljde till och la under näsan med två titangafflar, säger han.
Operationerna gjorde Danne inte så mycket för utseendets skull, som för att kunna tugga ordentligt. De utfördes av landets skickligaste specialister.
– Jag kände att jag hjälpte vetenskapen, säger han.
Men tiderna som porträttfotograf förändrades och till det var han själv medskyldig.
– Man gräver sin egen grav om man samtidigt säljer kameror, säger Danne Pe.
1996 la han av som porträttfotograf. Året därpå kom samtalet som blev starten på en ny karriär.
– Wiveka Schwartz ringde och sa att de hade ett projekt på gång, med att inventera alla öns kyrkor, och jag skulle bli arbetsledare för det fotografiska och uppbyggnaden av databas, säger han.
10 år och 77 fotografer, arbetslösa, samt praktikanter från högskolan, hann det bli innan alla 38 000 kyrkohistoriska föremål fanns på bild.
– Då hyrde jag boende runt om i socknarna och lärde känna massor av folk, säger han och berättar om övernattningen i Öja som fick hans kollega att inte våga bo kvar.
Nattetid öppnades dörren i rummet. Av prästen fick de svaret att det var "Gubben Laurin" som gick igen och spökade.
Intresset för att bevara det gamla, och bilder i synnerhet, gjorde att Danne Pe skänkte hela sin fotosamling till Arkivcentrum i Visby. Där har han under flera år jobbat med att digitalisera bilder, byggt upp en avdelning för digitalisering samt intervjua många av öns yrkesverksamma fotografer.
– Jag undersöker varför vi har så många duktiga bildskapare på Gotland, säger han.
I ett rum på arkivet förvaras morfar Gunnars gamla träkamera för svartvita bilder med glasplåtar, den kamera som Danne själv använde som barn.
En epok har passerat, från glasplåtar till pixlar. Danne tycker att det har varit spännande att följa med, men han oroar sig inför framtiden.
– Bilden i dag är så flyktig. Det finns inga album och bara massor av mat, säger han, och berättar hur han som dokumentärfotograf sörjer att folk oftare tar bilder med sina mobiler av det som de äter än dokumenterar till exempel sina arbetsplatser.
Bilden har alltid varit livet för Danne Pe, som aldrig bildade egen familj.
– Jag har inte varit ensam, jag har haft bilderna och varit gift med dem. Jag har levt som i en bubbla av bilder, förklarar han.
Men sedan tio år lever han i ett förhållande med Kerstin i Stockholm.
– Jag har hittat en harmoni i livet. Hittar man inte den kan man lika gärna vara ensam. Jag är våg och nu väger skålarna med privatliv och bilder lika, säger han.