Ida Lindberg är tredje generation på gården Gerete i Follingbo. För cirka ett år sedan tog hon och maken Niclas över driften av gården med cirka 45 mjölkkor.
Det var Idas farmor och farfar som köpte gården på 1960-talet och de klarade sig med ett 20-tal mjölkkor.
– Samma år som jag föddes, 1991, dubblerade mamma och pappa antalet, berättar Ida.
I dag finns cirka 45 mjölkkor på årsbasis, lite fler under sommaren och färre vintertid. Den här dagen finns cirka 110 djur på gården, varav 38 mjölkande, 20 högdräktiga, en handfull småkalvar. Bara hondjur föds upp på gården, tjurarna säljs så snart de är avvanda.
Planen är att så småningom utöka produktionen. Niclas jobbar heltid på gården, men Ida arbetar utanför som husdjurstekniker på Växa.
– Vi vill bygga ny lagård, den här håller kanske tio år till, med lite god vilja och om man har lust att svetsa. Gården är för liten idag för att vi ska kunna jobba hemma båda två och vi vill jobba tillsammans med det vi brinner för, säger Ida.
För att föda hela familjen och kunna ta ut någon lön räknar de med att behöva utöka till 200-250 mjölkande kor.
Även Niclas har rötterna i lantbruket. Han är uppvuxen på en spannmålsgård i Källunge och varit anställd inom lantbruket. Men när Idas pappa skadade axeln för förra våren så fick Niclas och Ida rycka in och hjälpa till. Det blev tufft att hinna med både jobbet och gården och så småningom sa Niclas upp sin anställning och de tog över gården på heltid.
– Pappa är ändå med här mycket, han kommer hit och hjälper till på morgnarna under mjölkningen. Vi är ännu anställda, men till årsskiftet kommer vi att köpa gården och genomföra ett generationsskifte, säger Ida.
Inga av Idas syskon är intresserade av att ta över gården, utan föredrar sina "sju-fyra-jobb".
Men inte ni?
– Nej, rutiner är bra, men inte såna rutiner. Men det går ju att göra det här till sju-fyra-jobb också, men då får man ha nån anställd som har jour, säger Ida.
– Har man djur, har man jour dygnet runt, fyller Niclas i.
Hur ser ni på mjölkproduktionen som bransch?
– Trenderna med vego, havremjölk och sånt är lite skrämmande, men mjölken bidrar till så mycket och vi tror att mjölken är stark. Människan behöver alltid ha mat på bordet, tror man inte på det så ska man inte hålla på med det här, säger Ida.
– Vi har ganska billig drift och är nästan helt självförsörjande, vi köper inte in något foder till korna, säger Niclas.
De köper också in nödvändiga tjänster, istället för att investera i en dyr maskinpark.
– Även om mjölkpriset är hyfsat i dag, så måste varje lantbrukare se över sina kostnader. Det är lätt att klanka ner på att mjölkpriset är dåligt, man måste se på vilka kostnader man har i andra änden, säger Ida.
Den svåraste nöten att knäcka kommer troligen vara att hitta personal som vill jobba med lantbruksdjur, förutspår de.
– Det är många stora gårdar som har svårt att få tag i bra och arbetsvillig personal. Det finns många som vill jobba, men inte de tiderna som bönderna har, säger Niclas.
Och nu har ni utsetts till Årets unga lantbrukare på Gotland.
– Vi blev förvånade, lite chockade faktiskt, säger Niclas.
– Ja, vi äger ju inte gården än. Men vi är väldigt stolta och glada att få det här priset, säger Ida.
Priset Årets unga lantbrukare delas ut fredag 6 december under Hushållningssällskapets årsmöte på Clarion Hotel Wisby, tillsammans med många andra utmärkelser och stipendier.
