Just nu pågår den tredje vallskörden för fullt. Den kommer att rädda ekonomin för många mjölkgårdar. För öns grisproducenter ser det värre ut. Fodret utgörs till fyra femtedelar av spannmål, och skörden av korn och vete blev riktigt dålig på ön i år.
– Jag såg redan i juli att det i bästa fall skulle bli halv skörd, men man hoppades ändå. När vi började tröska såg jag att vi bara skulle få 40 procent av en normalskörd, säger Ronnie Samuelsson.
Tillsammans med sin bror Dennis har Ronnie i år tagit över föräldragården vid Suderbys i Bro. Gården har 500 tackor och får även inkomster från skog, men det är grisproduktionen som dominerar. Den svarar för 70 procent av omsättningen. Suderbys är Gotlands största uppfödare av slaktgrisar och svarar för en tiondel av de cirka 70 000 gotländska grisar som årligen levereras till slakteriet i Visby.
– Jag är inte orolig för lammen. De har mat så det räcker. Det är värre med grisarna, säger Ronnie Samuelsson.
I somras ägnade Ronnie Samuelsson en stund i traktorn åt huvudräkning. Efter den dåliga skörden saknar gården 1 000 ton spannmål. Suderbys har redan köpt in 300 ton och beställt lika mycket. Snittpriset ligger över två kronor kilot. Kostnaden för att täcka hela skördebortfallet kommer att överstiga två miljoner kronor. Men det är inte nog med det.
– Ett normalt år har vi överskott på spannmål. Då kan vi sälja, berättar Ronnie som räknar med att gården förutom ökade foderkostnader tappar intäkter på en miljon kronor.
Fokus efter torkan har riktats mot foder till kor, lamm och hästar. Det första krisstöd som går att söka gäller lamm och nötkreatur.
– Jag har retat mig på att man bara pratat om gräs, och vinklat på mjölkproduktion, säger Ronnie Samuelsson som ändå räknar med att grisproducenterna kommer att kunna ansöka om bidrag nästa år.
Något hopp om att bli fullt kompenserad har han inte.
– De stöd som går att söka nu är maximerat till 150 000 kronor. Om det blir ett maxbelopp även för grisproducenter kommer stöden inte att räcka långt, säger han.
För övriga gårdar är läget liknande. I augusti höll Gotlands grisföretagare krismöte. LRF, länsstyrelsen och Region Gotland var där – och så bankerna.
– Det är bra att bankerna är med från början. Vi behöver ha god kontakt med dem, för många kommer att få problem med likviditeten. Vid varje kris försvinner ett par gårdar, men det är något vi börjar bli vana med, säger Ronnie Samuelsson.
Med på mötet fanns även konsulten Maria Kihlstedt, som på uppdrag av föreningen Gotlands grisföretagare beräknat den sammanlagda effekten för öns grisproducenter. Att ersätta skördebortfallet beräknas kosta 32 miljoner kronor, förutsatt att dagens spannmålspris inte skjuter i höjden. Då blir det ännu dyrare.
– Vi skulle behöva få 400 kronor mer per gris vid slakt för att kompensera merkostnaderna, säger Ronnie Samuelsson och tillägger att det motsvarar cirka fyra kronor per kilo.
Att motivera en sådan prishöjning kan bli svårt. Svenskt kött konkurrerar med importerat, och dessutom är krisen inte jämnt fördelad över landet.
– Torkan var värst för Gotland och sydöstra delarna av Sverige. På andra håll har man fått 80 procent av en normal skörd, säger Ronnie Samuelsson.
Om torkan är ett tecken på ett ändrat klimat måste de gotländska grisproducenterna kanske överväga sin framtid.
– Branschen måste tåla ett sådant här år, men blir det fler somrar med torka bör kanske grisproduktionen ska där spannmålsskördarna är säkrare, säger Ronnie Samuelsson.