Klockan fem på tisdagsmorgonen tömdes asylboendet i Klintehamn och de boende skickades i väg med Migrationsverkets bussar för vidare färd med båten till Oskarshamn.
Volontären Lilian Pettersson var på plats vid asylboendet både på morgonen och senare på dagen när alla åkt.
– Det är jättetomt här nu, det känns lite konstigt, säger hon.
Hon berättar att stämningen var uppgiven när det var dags för avfärd. Totalt bodde nära 100 personer på asylboendet varav flera barnfamiljer.
– Barnen var ledsna och de vuxna fokuserade mest på att få med alla väskor, säger hon.
LÄS MER: "Det finns ingenting för oss här"
När bussarna åkte stod det kvar kassar med leksaker och ett antal barnvagnar utanför boendet.
– Alla barnvagnar blev kvar eftersom de inte fick plats på bussarna, säger Lilian Pettersson.
De flesta flyttas nu till två olika orter i Kalmar län. Några kommer att bo i Totebo, en liten ort med drygt 200 invånare.
– Det kan bli jättebra men informationen om flytten kunde ha varit så mycket bättre. Det är under all kritik, säger Lilian Pettersson.
Enligt Migrationsverket ska de boende ha fått information om hur resan skulle gå till men enligt Lilian Pettersson har den informationen i så fall inte nått fram till alla.
– De visste bara att bussarna skulle komma vid fem och adressen de skulle till. Det kändes lite som boskapshandel, säger Lilian Pettersson.
Enligt Lilian Pettersson stannade en kille kvar och två barn från en familj kommer att återvända till Gotland.
– De åkte iväg för att hjälpa familjen. Den ena pojken vet jag kommer tillbaka. Han ska i början bo hos en kompis som har uppehållstillstånd, men han måste hitta ett eget boende, säger hon.
Lasse Orava började arbeta som verksamhetschef på asylboendet i Klintehamn 2016. Då bodde det 185 nyanlända där. Nu är det helt tomt.
– Jag har inte landat än. Det är som att ta avsked av min familj. Det svåraste var att säga hej då till barnen. Det är ju ett tiotal barn som fötts här. Det är mina små barnbarn som har försvunnit, säger han på tisdagsförmiddagen.
Lasse Orava har jobbat mycket under den här tiden, han arbetade dubbla skift den första tiden.
– Det har varit tufft och grymt krävande många gånger. Men så är det stunder som när det kom in en liten kille här och jag frågade hur många syskon han har. Då svarade han att de var tre, men egentligen fyra. En av hans bröder hade ramlat i havet från båten. Eller en flicka som satt och grät här en dag: Jag frågade vad som hänt. Hon hade fått beskedet att hennes bror dött i kriget. Då får man perspektiv på saker och ting. Man landar i verkligheten. Man tittar på dem och då är alla ens egna problem borta, säger han.
När boendet i Klintehamn nu stängt finns inga asylboenden kvar på ön.