Sedan den 30 mars kan yrkesfiskare söka ekonomiskt stöd för att samla in spökgarn och andra förlorade gamla fiskeredskap. Jordbruksverket tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten har avsatt totalt tio miljoner kronor för draggningsinsatser i Östersjön och på Västkusten.
Förlorade fiskeredskap, så kallade spökgarn, orsakar stort lidande för de fiskar, sjöfåglar och sälar som fastnar i dem.
– Fiskeredskapen fortsätter att fiska. Det kan vara en trål eller vanliga fiskenät, säger länsfiskekonsulenten Andreas Pettersson.
Enligt honom handlar det oftast om gamla fiskeredskap som ligger och skräpar.
– Vi vet inte riktigt hur mycket som ligger under ytan men framför allt handlar det om gamla synder, säger han.
Bakgrunden till satsningen är dels de miljöproblem som marint skräp och förlorade fiskeredskap innebär och dels den tuffa situationen för yrkesfisket.
– Det här är en möjlighet. Om fiskare kan dryga ut kassan blir det ett sätt att hålla sig vid liv när det inte finns fisk att fiska, säger Andreas Pettersson.
I dag finns det inte många yrkesfiskare kvar på Gotland.
– De är 16 till antalet som har yrkesfiskelicens, några av dem har flera båtar, säger Andreas Pettersson.
Thorgrim Christiansson har livnärt sig på fiske under hela sitt liv, tills för två år sedan, när det infördes totalt stopp för torskfiske.
Han har en liten fiskebåt i Herrvik och en stor båt som ligger i Blekinge.
När han började som yrkesfiskare fiskade han lax med garn men sedan blev det förbjudet.
– Då gick vi över till krokfiske, men det blev också förbjudet. Sen kom sälen och till slut torskstoppet, säger Thorgrim Christiansson.
Att bara ha båten liggande i Blekinge är dyrt.
– Den har legat still i 24 månader. Fisket har gått upp och ned tidigare, var det dåligt fiskade man något annat, men nu finns det inte något annat att fiska. Det här tar knäcken av en, säger han.
För att försörja sig, och för att kunna betala för båten, startade han en byggfirma för två år sedan då torskstoppet infördes.
– Det här är vad yrkesfiskarna gör när de inte kan fiska, säger Thorgrim Christiansson som står vid en stor grävmaskin i parken intill gamla järnvägsstationen på söder i Visby.
Han har tidigare varit med och draggat efter spökgarn och har för avsikt att söka stödet för att göra det igen. Att hitta de gamla fiskeredskapen är tidsödande.
– Vi draggade söder om Öland och hittade torskgarn sen var vi vid Södra Midsjöbanken men vi fick inte så mycket där.
Om han ska fortsätta arbetet med att leta spökgarn hoppas han kunna vara i vattnen runt Gotland.
– Här på Gotland har vi inte draggat något, det är svårt med nya områden och det kan ta tid innan man hittar något. Men vid Hoburgsbank har det fiskats mycket och längs kusten runt hela Gotland, säger han.
I en del av spökgarnen han hittat har det funnits döda fiskar men ofta har näten trasslat ihop sig och istället varit fulla av sten och skräp.
Han är kritisk till den svenska fiskeförvaltningen. De senaste åren har fisket blivit alltmer storskaligt och det småskaliga fisket har fått stå tillbaka. Båtarna är färre men större.
– Man tar upp mer fisk men alla mindre hamnar och allt blir helt dött, säger han.
Det som tidigare var hans yrke, och som utövats i generationer, har numera blivit en bisyssla.
– Nu fiskar vi bara flundra och piggvar på sommaren, säger han.