Anna Viik är Gotlands enda modersmålslärare i finska och tillika ordförande i Finska föreningen Orion. För 23 år sedan flyttade hon till den ö som kommit att bli hennes hemma.
Det finska ursprunget sitter djupt rotat och inombords känner hon den stoltaste kärlek för sin barndoms land.
– Jag har två språk och två kulturer, vad annat kan det göra än att ge mig ett rikare liv, säger hon.
I 600 år var Finland svenskt innan Ryssland 1809 erövrade styret under Finska kriget.
Den 6 december 1917 utropade sig till slut Finland som självständig stat, vilket i alla år högtidlighållits bland finländare i och utanför vårt östra grannland.
Det är tradition att i fönstret tända två ljus och så kommer Anna Viik att göra.
– Och på kvällen går jag på bio och ser ”Okänd soldat” vilken filmats för tredje gången, säger hon.
Länge var allvaret rådande denna dag på året, men med tiden har ett mer lust- och glädjefullt firande kunnat ses.
Anna växte upp i Esbo just utanför Helsingfors och har alltid varit del av två världar.
– Mamma kommer från Esbo, pappa från Treriksröset där farfar var skogvaktare efter kriget. Jag har alltid känt mig hemma i det karga, öppna landskapet. Jag tror det är därför jag så fort kände kärlek även för Gotland.
För så var det. Hon lämnade Finland för en tjänst i Sollentuna efter avslutad lärarutbildning, bodde där några år innan hon i en gångtunnel under järnvägen en morgon slogs av tanken: Är det så här resten av mitt liv ser ut?
Så blev det alltså inte. Hon var på god väg att vända åter över Östersjön, men tog istället färjan till Gotland och en lärartjänst på Öja skola, vilket var som att komma hem.
Samtidigt fanns det en sorg i det, att kanske aldrig mer komma tillbaka till alltings ursprung.
Det tog, säger hon, tid att hantera. I dag har hon dubbelt medborgarskap för att hon vill kunna rösta i Sverige. Hon har två språk, det finska och det svenska.
Uppvuxen i Finland men halva livet i Sverige, vilket är din identitet?
– Det där är intressant, i 20 år sedan jag kom till Sverige sade jag att jag är finsk, men är jag det? Jag är så mycket mer, jag är finsk, jag är svensk, jag har två barn som är födda här och är gotlänningar, även jag är till identiteten delvis gotlänning.
Det går inte att äga en plats, men samtidigt kan inte platser försvinna. Istället för att känna att hon inte har någon tillhörighet ser hon det som att hon...
–...har flera ställen som är mina. Jag har Finland som ett jokerkort jag kan spela ut när jag vill och har lust, säger hon.
Finland 100 självständiga år, vad betyder det för dig?
– Jag är inte jättepatriot, men jag har ändå en stark kärlek till Finland. Och när jag ser bakåt, om vi inte blivit självständigt, om inte morfar varit med i kriget, vad hade varit alternativet? Jo, att ha vuxit upp i ett kommunistiskt system. Det hade inte blivit bra.
Hon har stora delar av familjen kvar i Finland; mamma, syskon och annan släkt.
Varje sommar är hon på besök och oftast ytterligare någon gång därtill. Men hon behöver inte resa långt för att träffa landsfränder, inte ens lämna ön.
– Fem procent av Gotlands befolkning är helfinsk eller har finska rötter, 2 800 personer, säger hon.
Flera av dem undervisar hon i skolan, från de allra yngsta upp till gymnasienivå.
Många finländare kom till Sverige som krigsbarn under andra världskriget, därefter följde den stora arbetskraftsinvandringen på 60- och 70-talen. Finländarna var länge den största invandrargruppen i Sverige.
Under andra världskriget etablerades frasen ”Finlands sak är vår” vilket kom att stärka syskonkänslan mellan de två nationerna.
På idrottsarenorna är det viktigt att besegra sitt syskon, storebror Tre Kronor mot lillebror Finland är en klassiker i hockeyrinken och Finnkampen är världens enda kvarvarande landskamp i friidrott.
Sverige har importerat ett antal ord från finskan, som pojke, känga och hyvens.