Många gotlänningar har under de senaste åren lämnat de politiska partier som de varit medlemmar i. Socialdemokraterna har tappat 132 medlemmar de fem senaste åren. Från 751 medlemmar 2012 till 619 medlemmar 2017.
– Utvecklingen inom de politiska partierna är den samma som inom stora delar av föreningslivet, det är konkurrens om tid och engagemang. Sedan behöver vi även bli mer aktiva när det gäller att värva nya medlemmar, skriver Leif Dahlby, ombud för Socialdemokraterna på Gotland i ett mejl till Gotlands Tidningar.
Även Moderaternas medlemmar har blivit färre. De senaste fem åren har antalet sjunkit från 257 till 202.
– Minskningen följer trenden för i princip samtliga partier. Antalet medlemmar tenderar att öka inför val och sjunka mellan val, uppger Patrik Thored, partiombudsman för Moderaterna på Gotland.
Några partier på Gotland går dock mot trenden. Under de fem senaste åren har Sverigedemokraterna på Gotland skjutit i höjden och ökat sitt medlemsantal med över 600 procent. 2012 hade partiet 25 medlemmar och 2017 hade de ökat till 156.
– Jag vet inte vad det kan bero på, enda förklaringen jag har är väl att folk tycker om Sverigedemokraternas politik, sedan har vi väl jobbat en del också. Vi har inte gjort så stort väsen av oss hittills men det är meningen att det ska bli ändring på det från och med i höst. Nu är det 20 personer som kandiderar till fullmäktige, skriver Lennart Pettersson, tidigare ordförande för Sverigedemokraterna på Gotland, i ett mejl till GT.
Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren är inte förvånad över att många av partierna på Gotland tappar medlemmar.
– De tappar medlemmar överallt. Medlemsantalet i partierna har konstant minskat under en lång tid, säger han.
Det finns de som siat om att partierna, sett till de vikande medlemsantalen, borde försvinna så småningom.
– I princip borde det gå åt det hållet, säger han.
I och med detta menar han att partierna byter skepnad.
– Det demokratiska skelettet finns kvar men partierna blir en del av den offentliga sektorn och finansieras av skattesubventionerade medel. De blir en del av statsapparaten, säger han.
Behovet av partiorganisationerna i sin traditionella form har förändrats. Genom sociala medier som exempelvis Facebook har makthavarna nu en bättre insyn i vad folket tycker, menar Stig-Björn Ljunggren. Tidigare fick politikerna gå ut i sina organisationer och fråga vad medlemmarna tyckte.
– I dag går de signalerna via medierna, de ger möjlighet till folket att till en låg kostnad göra sin röst hörd. De behöver inte längre gå på något möte, ge sig till känna eller kontakta kommunalrådet, säger han.
Trots att allt färre ungdomar väljer att gå med i partier finns det, enligt Stig-Björn Ljunggren, inget som tyder på att ungdomarna är mindre engagerade nu.
– De är inte engagerade i partipolitiken men de är engagerade i politik, de ger uttryck för det på många sätt, säger han.
Ofta handlar det om att engagera sig i en eller två frågor.
– Det handlar inte längre om stadgar och program utan man går ihop för att göra skillnad och det ska helst ske nu. Man har dåligt tålamod medan det partipolitiska engagemanget bygger på ett tålmodigt sågande.
Men genom att bara engagera sig i en eller två frågor riskerar man gå miste om helhetsbilden, menar han.
– Poängen med partipolitik är att åsikter på många olika områden måste jämkas ihop, säger han.