Debatten om Sudersannas blev sÀrskilt het eftersom en förening som inte sÄg ut att ha nÄgon koppling till Gotland överklagade beslutet som styrde krogens framtid.
Snabbt blossade en het debatt upp med översvÀmmade kommentarsfÀlt dÀr mÄnga vÀnde sig emot att föreningen Strandskyddarna med sÀte pÄ fastlandet kunde stoppa krogen Sudersannas frÄn att bedriva sin verksamhet vid Sudersand.
Vad som genomsyrade hela skÄdespelet var en frustration över att nÄgon pÄ en helt annan ort i landet kunde fÄ bestÀmma vad som skulle fÄ ske pÄ Sudersand.
GotlÀndske etnologiprofessorn Owe Ronström som forskat om öar och "öighet" och skrivit en bok i Àmnet menar att den ilska som uppstod kan vara vanlig pÄ Gotland, men inte unik.
â Man behöver inte vara öbo för att bli irriterad över att kĂ€nna sig marginaliserad nĂ€r en aktör frĂ„n annan ort kommer in och pĂ„verkar, sĂ€ger han.
Att befolkningen kÀnner sig undanskuffad Àr vanligt pÄ platser som har en liten fast befolkning men stor tillströmning av besökare med större resurser, menar han.
â Liknande kĂ€nslor finns pĂ„ mĂ„nga hĂ„ll, till exempel runt Siljan i Dalarna. Dit har besökare frĂ„n Stockholm rest sedan slutet av 1800-talet för att "slippa storstadens stress och press", för att tiden gĂ„r saktare dĂ€r och livet Ă€r mer som förr. DĂ„ Ă€r det naturligt att de bofasta trycks ihop till ett kompakt "vi" som kommer i försvarsstĂ€llning. Just det kan hĂ€nda pĂ„ en ö som FĂ„rö, sĂ€ger Owe Ronström.
â Vanligt pĂ„ âsmĂ„â stĂ€llen med en stark besöksnĂ€ring Ă€r att lokalinvĂ„narna kĂ€nner sig marginaliserade och underordnade och att det dĂ„ uppstĂ„r en kĂ€nsla av man mĂ„ste fĂ„ bestĂ€mma sjĂ€lva över sin plats. Det uppstĂ„r en klassisk ambivalens. Ă ena sidan Ă€r turister varmt vĂ€lkomna, vi lever ju pĂ„ dem. Ă andra sidan kan de fara Ă„t helvete.
Pelle och Birgitta Svedjer som driver Sudersannas.
FrÄgan med Sudersannas Àr mÄngbottnad.
â Konflikten hĂ€r Ă€r inte enkel pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att en tycker si och en annan tycker sĂ„. FrĂ„gan rör ju ocksĂ„ allemansrĂ€tten som för Sverige Ă€r unik, vĂ€ldigt djupt förankrad och för mĂ„nga helig, sĂ€ger Owe Ronström.
StrandfrĂ„gan bĂ„de i Sverige och pĂ„ Gotland Ă€r stor eftersom vi Ă€r ett av vĂ€rldens mesta "kustlĂ€nder" med tusentals av bĂ„de sjöar och öar dĂ€r strandskyddet gĂ€ller. Ska strandskyddet, allemansrĂ€tten gĂ€lla, eller ska lokalinvĂ„narna sjĂ€lva fĂ„ bestĂ€mma över âsinaâ strĂ€nder?
Sudersannas-debatten Àr lÄngt ifrÄn den enda som uppstÄtt pÄ Gotland nÀr temat Àr att saker sker pÄ ön som "nÄgon annan" bestÀmt.
â Det finns mĂ„nga exempel genom tiderna. Man kan ta utnĂ€mningen av Visby som vĂ€rldsarvsstad 1995. Det var inget Visbyborna i gemen hade bett om. Hela den processen sköttes av ett fĂ„tal personer som alla var inflyttade till ön och det fanns ett mycket tydligt demokratiskt underskott, sĂ€ger Owe Ronström.
Krögarna Pelle och Birgitta Svedjer kunde till slut pusta ut, dÄ föreningen Strandskyddarna drog tillbaka sin överklagan mot lÀnsstyrelsen. Den heta debatten som uppstod visade hur lokalbefolkningen kÀnde sig Äsidosatt, menar Owe Ronström.
En av personerna som dÄ personifierade ilskan var Payex-grundaren Max Hansson.
â DĂ„ kom folk utifrĂ„n, det vill sĂ€ga Unesco, och skulle tala om vad Visbyborna skulle fĂ„ och inte fĂ„ göra med sina fastigheter. Max Hansson var en av dem som menade att den hĂ€r stan hade stĂ„tt hĂ€r i tusen Ă„r och att vi skött den bra. Men sĂ„ fort den blev vĂ€rldsarv skulle vi inte fĂ„ sköta den lĂ€ngre, dĂ„ var det folk frĂ„n Paris som skulle bestĂ€mma vad som gĂ€llde. Han kom dĂ€rför med förslaget att göra en undersökning för att driva fram att Visby skulle gĂ„ ur vĂ€rldsarvet.
SĂ„ skedde aldrig, men det Ă€r ett exempel pĂ„ samma typ av ilska över att kĂ€nna sig marginaliserad och frĂ„ntagen rĂ€tten att bestĂ€mma över âsinâ plats, menar Owe Ronström.
Ett annat exempel pÄ ett slags "regionalnationalism" kunde mÀrkas under Ären med det sÄ kallade fÀrjeupproret som handlade om förslaget att GotlandsfÀrjorna skulle köras med lÀgre fart.
VattenfrÄgan sommartid Àr Ànnu ett exempel.
â "Nu har fastlĂ€nningarna fyllt sin pool igen, och vi har inget vatten", det Ă€r ett Ă„terkommande tema pĂ„ öar, som ju sĂ„ ofta har brist pĂ„ vatten. Vattnet ska ju vara till för alla, men nĂ€r det inte finns tillrĂ€ckligt uppstĂ„r genast frĂ„gan vem som har störst rĂ€tt till det, de bofasta eller besökarna, sĂ€ger Owe Ronström.
Owe Ronström, professor i etnologi vid Uppsala universitet, menar att det pÄ smÄ orter som tar emot mÄnga besökare Àr vanligt att invÄnarna kÀnner sig marginaliserade. SÀrskilt tydligt blev det i fallet med debatten om Sudersannas pÄ FÄrö.
Bland samtida exempel finns ocksÄ instÀllningen till det man kallar vaccinturister pÄ Gotland, ej folkbokförda gotlÀnningar som pÄstÄs ta sig hit för att lÀttare fÄ vaccin.
PÄ FÄrö, menar Owe Ronström, pyr samma typ av irritation i dag som den gjorde kring vÀrldsarvsfrÄgan pÄ 90-talet, vilket kan förklara varför diskussionen om Sudersannas blev sÄ het.
â Just kĂ€nslan av ett utanförskap i sin egen vĂ€rld som bofast. Sverige Ă€r ett av Europas mest centralistiska lĂ€nder. Att allt Ă€r centraliserat mot huvudstaden, och detsamma gĂ€ller pĂ„ Gotland dĂ€r mycket utgĂ„r frĂ„n Visby. Och FĂ„rö Ă€r marginaliserat i förhĂ„llande till Gotland, dĂ€rför blir det lĂ€tt extra allt av detta pĂ„ FĂ„rö.