Snabbt blossade en het debatt upp med översvämmade kommentarsfält där många vände sig emot att föreningen Strandskyddarna med säte på fastlandet kunde stoppa krogen Sudersannas från att bedriva sin verksamhet vid Sudersand.
Vad som genomsyrade hela skådespelet var en frustration över att någon på en helt annan ort i landet kunde få bestämma vad som skulle få ske på Sudersand.
Gotländske etnologiprofessorn Owe Ronström som forskat om öar och "öighet" och skrivit en bok i ämnet menar att den ilska som uppstod kan vara vanlig på Gotland, men inte unik.
– Man behöver inte vara öbo för att bli irriterad över att känna sig marginaliserad när en aktör från annan ort kommer in och påverkar, säger han.
Att befolkningen känner sig undanskuffad är vanligt på platser som har en liten fast befolkning men stor tillströmning av besökare med större resurser, menar han.
– Liknande känslor finns på många håll, till exempel runt Siljan i Dalarna. Dit har besökare från Stockholm rest sedan slutet av 1800-talet för att "slippa storstadens stress och press", för att tiden går saktare där och livet är mer som förr. Då är det naturligt att de bofasta trycks ihop till ett kompakt "vi" som kommer i försvarsställning. Just det kan hända på en ö som Fårö, säger Owe Ronström.
– Vanligt på ”små” ställen med en stark besöksnäring är att lokalinvånarna känner sig marginaliserade och underordnade och att det då uppstår en känsla av man måste få bestämma själva över sin plats. Det uppstår en klassisk ambivalens. Å ena sidan är turister varmt välkomna, vi lever ju på dem. Å andra sidan kan de fara åt helvete.
Frågan med Sudersannas är mångbottnad.
– Konflikten här är inte enkel på så sätt att en tycker si och en annan tycker så. Frågan rör ju också allemansrätten som för Sverige är unik, väldigt djupt förankrad och för många helig, säger Owe Ronström.
Strandfrågan både i Sverige och på Gotland är stor eftersom vi är ett av världens mesta "kustländer" med tusentals av både sjöar och öar där strandskyddet gäller. Ska strandskyddet, allemansrätten gälla, eller ska lokalinvånarna själva få bestämma över ”sina” stränder?
Sudersannas-debatten är långt ifrån den enda som uppstått på Gotland när temat är att saker sker på ön som "någon annan" bestämt.
– Det finns många exempel genom tiderna. Man kan ta utnämningen av Visby som världsarvsstad 1995. Det var inget Visbyborna i gemen hade bett om. Hela den processen sköttes av ett fåtal personer som alla var inflyttade till ön och det fanns ett mycket tydligt demokratiskt underskott, säger Owe Ronström.
En av personerna som då personifierade ilskan var Payex-grundaren Max Hansson.
– Då kom folk utifrån, det vill säga Unesco, och skulle tala om vad Visbyborna skulle få och inte få göra med sina fastigheter. Max Hansson var en av dem som menade att den här stan hade stått här i tusen år och att vi skött den bra. Men så fort den blev världsarv skulle vi inte få sköta den längre, då var det folk från Paris som skulle bestämma vad som gällde. Han kom därför med förslaget att göra en undersökning för att driva fram att Visby skulle gå ur världsarvet.
Så skedde aldrig, men det är ett exempel på samma typ av ilska över att känna sig marginaliserad och fråntagen rätten att bestämma över ”sin” plats, menar Owe Ronström.
Ett annat exempel på ett slags "regionalnationalism" kunde märkas under åren med det så kallade färjeupproret som handlade om förslaget att Gotlandsfärjorna skulle köras med lägre fart.
Vattenfrågan sommartid är ännu ett exempel.
– "Nu har fastlänningarna fyllt sin pool igen, och vi har inget vatten", det är ett återkommande tema på öar, som ju så ofta har brist på vatten. Vattnet ska ju vara till för alla, men när det inte finns tillräckligt uppstår genast frågan vem som har störst rätt till det, de bofasta eller besökarna, säger Owe Ronström.
Bland samtida exempel finns också inställningen till det man kallar vaccinturister på Gotland, ej folkbokförda gotlänningar som påstås ta sig hit för att lättare få vaccin.
På Fårö, menar Owe Ronström, pyr samma typ av irritation i dag som den gjorde kring världsarvsfrågan på 90-talet, vilket kan förklara varför diskussionen om Sudersannas blev så het.
– Just känslan av ett utanförskap i sin egen värld som bofast. Sverige är ett av Europas mest centralistiska länder. Att allt är centraliserat mot huvudstaden, och detsamma gäller på Gotland där mycket utgår från Visby. Och Fårö är marginaliserat i förhållande till Gotland, därför blir det lätt extra allt av detta på Fårö.