Vad vore Visby utan sina rosor? Sannolikt lika tom som utan sina ruiner. Just nu kan boende och besökare njuta av den klassiska kombinationen rosor och ruiner mer än på mycket länge.
– Jag tror aldrig att jag har sett så mycket rosor, och så tidigt innan midsommar. Antagligen beror det på den varma sommaren i fjol och på att vi sedan har välsignats med regn, säger Wiveca Schwartz.
Hon kom till Gotland 1967 och bor sedan 40 år granne med ringmuren, som skiljer hennes trädgård från Almedalen. Just nu fylls rabatterna av omkring 15 olika sorter.
– Jag älskar rosor! Det är alldeles speciella blommor och det finns tusentals olika sorter med otroliga historier, säger Wiveca Schwartz och hälsar välkommen att kliva på bakom det röda staketet dignande av väldoft och blommor.
Den rosa buskrosen Poppius står i full blom och har en helt egen historia och plats i Wiveca Schwartz hjärta. Hon är uppvuxen på en 1700-talsgård i Spånga i Stockholm.
– Sommaren 1937 skulle min lillasyster födas och min mamma gick på promenad och hälsade på en granne, fru Johansson. Tanten höll på att jobba i trädgården och min mamma fick två rotskott – till barnet som hon väntade, säger Wiveca Schwartz och berättar hur hon själv brukar ge bort rotskott till väninnor och trädgårdsintresserade.
I en annan del av trädgården står två kraftiga exemplar av rosen Romantica i extrem blom. Dem kan Wiveca Schwartz tacka ett tyskt filmteam för.
– De spelade in första scenen i "Kommissarien och havet" i min trädgård. Hjältinnans man klipper rosor, säger hon och pekar mot en röd skönhet vid namn Flammentanz.
Det tyska teamet fick problem och bytte regissör. Flera scener behövde tas om, katastrofalt nog hade Flammentanz slutat blomma för säsongen.
– De fick åka och köpa rosor, då blev det Romantica som ännu står kvar här, säger Wiveca Schwartz och berättar att hon själv fick en roll, med repliker som dubbades till tyska.
I 50 år har Wiveca Schwartz varit guide i Visby och det händer att hon 87 år gammal fortfarande tar hand om grupper. Visbys ruiner och rosor har en stark dragningskraft på besökarna under hennes guidningar.
– De fotograferar och tycker att rosorna är fantastiska. Man kommer hit som en ros och åker hem som ruin, sådana skämt fick jag lära mig när jag började 1968, skrattar hon.
Wiveca Schwartz menar att alla bör passa på att njuta av de rikblommande blommorna just nu. Hennes råd är att utgå från botaniska trädgården och vandra uppåt genom gränderna, där flitiga innerstadsbor sköter om sina rosor.
– Det är rosor överallt, och vill man veta mera ska man lyssna på Rolf Engström på torsdag kväll, säger hon och tipsar om rosenkännarens guidade vandring klockan 17:00 i Botan.
Där kan besökarna få mer än en artbestämning. Wiveca Schwartz älskar nästan historierna bakom de olika sorterna mer än själva blomman.
– Jag har en äkta "Biskopinna", efter biskopinnan von Schèele som levde på 1800-talet. Hon var väldigt social och ute i prästgårdarna tyckte hon att de behövde mer rosor, så hon hämtade rotskott i biskopsgården och gav bort i present, säger Wiveca Schwartz och berättar hur rosor av lite olika sort sedan spreds via kvinnorna i öns kyrkliga syföreningar.