Med tre avslag och väntan på flygbiljetterna för en enkel resa till Afghanistan fick Jawid Nasiri i början av förra året Elisabeth Feurst som god man. I tisdags blev Jawid Elisabeths åttonde pojke som hon räddade kvar i Sverige – men det var på håret.
– Jag vet inte hur många återvändssamtal vi har varit på, dem har vi inte brytt oss om, säger Sola Larsson och skiner glädjestrålande.
Sola har tillsammans med sin man Sören Larsson i När varit familjehem, och extraförälder till Jawid sedan vintern 2017. Den mesta tiden har handlat om kampen för att få stanna.
Efter det tredje avslaget riskerade Jawid att bli hämtad precis när som helst.
– Jag var rädd hela tiden. När jag såg polisen gömde jag mig, säger han och berättar hur han som 14-åring lämnade Afghanistan.
Han hade då gått ut sexan i skolan, hans pappa var död och tillsammans med mamma, morfar och två syskon befann han sig på flykt över gränsen mellan Turkiet och Iran.
– Min familj skulle med till Europa, men vi var i olika bilar och de togs av polisen, säger han om den sista gången han såg sin mamma, morfar, bror och syster.
På Gotland har Jawid gått i högstadiet på Guteskolan i Visby. Efter det tredje avslaget var det Sola som tog kontakt med Elisabeth Feurst, pensionerad journalist och i dag god man för fem barn.
– Jag fick många sömnlösa nätter med hur vi skulle kunna lyfta ärendet med nya argument, säger Elisabeth Feurst och visar mängden skiftväxling, avslag och rättegångshandlingar rörande Jawid.
Den gotländska advokaten Eva Ernstson kopplades in och på nya grunder överklagades utvisningsärendet till Migrationsöverdomstolen.
– Det är nästan omöjligt att få rätt, säger Elisabeth Feurst om chanserna.
Men, för ungefär en månad sedan hölls förhandlingar och i tisdags kom beskedet. Jawid får stanna i Sverige.
– Det är en sådan lättnad och jag är jätteglad. Han är som ett eget barn i familjen och nu får han sommarjobba och fortsätta sina studier. Jag tror att han blir en duktig svensk medborgare, säger Sola Larsson.
Två dagar efter glädjebeskedet, som Jawid själv till en början hade svårt att ta in, har han redan sökt barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet.
– Jag är glad. Nu vet jag att jag kan kämpa vidare och att jag får stanna, säger han.
För Elisabeth Feurst är det åttonde pojken på raken som hon är god man för och som hon lyckas vara med att rädda kvar undan utvisning.
– När barn far illa har jag svårt att låta bli att gå in. För varje ny kille som får stanna blir jag överlycklig och det är en sådan lättnad, säger hon och berättar att hon i tre av fallen har samarbetat med advokat Eva Ernstson.
Elisabeth Feurst menar att hela det gotländska samhället ställer upp.
– Den allmänna befolkningen på Gotland har välkomnat pojkarna och de har fått ett stort stöd, säger hon.
Att hon tillsammans med Eva Ernstson har lyckats så väl tror hon själv beror på att de alltid jobbar på olika spår och aldrig ger upp. Helst skulle hon vilja att alla som kom i den stora flyktingströmmen 2015 fick allmän amnesti.
– De som har varit här i tre fyra år och skött sig, inte kan vi sätta dem på ett plan. Det är helt sjukt, säger Elisabeth Feurst.
För Jawid innebär Migrationsöverdomstolens besked att han har fått livet tillbaka. Migrationsverket hade räknat upp hans ålder från 17 till 18 år, men i december kommer han att fira den 18-årsdag han därmed missat. Han vill stanna på Gotland och efter sin utbildning gärna jobba på någon av öns förskolor.
– Det är kul att jobba med barn. Jag vill söka sommarjobb och ta körkort, nu är plötsligt allting möjligt, säger han.