Viken vid Vägumeåns mynning är fylld av tranor. De trumpetar och några dansar medan flocken på 265 vuxna fåglar vilar inför kvällens middag. Den intar de gärna på åkrarna mot Lärbro.
– De är nästan som fiskmåsar, kommer man med traktorn blir det mörkt och det är det knappt att de flyttar sig, säger lantbrukaren Björn Dahlström.
Han berättar att han räknat till 500 tranor på åkern samtidigt och att de stora fåglarna har blivit allt vanligare.
– Från 1980-talet har de ökat i antal. Nu kommer de ofta redan i början av juli och skadorna har ökat undan för undan, säger Björn Dahlström.
Delar av ön drabbas varje år av de vitkindade gässens framfart. Tranor har ett helt annat beteende, berättar han.
– De dansar, springer och för ett jäkla liv. De trampar ner väldigt mycket, säger han och visar områden med avbetade ax, fjädrar och avföring på marken.
Det oroar Björn Dahlström.
– Är det för mycket fjädrar slår jag inte vallen, jag tar inte den risken att det kan vara smittor – till exempel salmonella, säger han.
Varje år betalar staten via länsstyrelsen ut viltskadepengar, samma medel som för till exempel vargskador, och Björn Dahlström får 90 procent av det han förlorat – om pengarna räcker. Han uppskattar att skadorna vissa år uppgår till 100 000 kronor.
– Det är min och vår lön det ska tas av och det funkar inte om det inte finns rimlig ersättning, säger han.
Våren 2014 hölls ett första möte med ”Lärbrodalenstrangrupp”: Lantbrukare, viltskadereglerare, viltskadecenter på Grimsö forskningsstation och Clas Hermansson, expert på just tranor. Han har räknat tranor vid Hornborgasjön sedan 1972 och är fortfarande ansvarig för räkningen.
– 2009 gjorde jag en traninventering på Gotland. Då häckade 150 par och vi uppskattade att det passerade 3 000 tranor på väg mot Tyskland, Frankrike och Spanien, säger han och berättar att han med hjälp av ringmärkta fåglar med färgringar på benen kunnat misstänka att huvuddelen kommer från Estland.
Det är just de flyttande fåglarna som tycks samlas i Lärbrodalen från sensommaren, med en klar topp i skördemånaden september.
För att lära mer om tranorna har Clas Hermansson sedan fem år tillbaka länsstyrelsens uppdrag att räkna Lärbros tranor, något som han gör tillsammans med Mia Holmebrant varje vecka från mitten av juli.
I projektet som startade 2014 ingår också en så kallad avledningsåker på Björn Dahlströms marker. Där odlas korn avsett för tranorna, i förhoppning att de ska lämna lantbrukarnas övriga grödor i fred.
– De ska ha mat och då är det bättre att de får en åker att vara på utan risk att föra några smittor, säger Björn Dahlström och berättar att han får betalt för att så utan att skörda på den två hektar stora åkern.
Clas Hermansson och lantbrukarna vill veta tranornas dygnsrytm och hur de födosöker, i våras sattes därför tre kameror upp på åkrarna.
– På nätterna och dagarna står de nere i sjön, i gryningen och på kvällen kommer de upp och äter, säger Björn Dahlström.
Förhoppningen är att avledningsåkern, tillsammans med knep som att parkera en bil eller använda uppblåsbara gubbar i åkrarna, ska minska skadorna för Lärbrodalens lantbrukare.