Klockan Àr 10 pÄ förmiddagen och för surikaterna pÄ Gotlands djurpark Àr det matdags.
â I dag stĂ„r kycklinghjĂ€rta pĂ„ menyn, sĂ€ger djurparksĂ€garen Richard Jarl medan han vant öppnar grindarna.
I inhĂ€gnaden sitter surikaterna pĂ„ en jordhög och tittar avvaktande pĂ„ honom. Att hĂ„lla vakt pĂ„ högre utkikspunkter Ă€r ett sĂ€tt att skydda flocken mot rovdjursangrepp. Men nĂ€r maten tas fram skuttar de glatt fram â och efter mĂ„ltiden lĂ„ter de sig till och med klappas en stund i solen.
â De har ett varmt hus, men de Ă€r sĂ„ nyfikna att de nĂ€stan alltid Ă€r ute Ă€ndĂ„, berĂ€ttar Richard Jarl.
PĂ„ gĂ„rden bor Ă€ven grisar, getter, hĂ€star, kaniner, alpackor, fiskar och katter. Till de lite mer exotiska djuren hör kameler, zebror, pĂ„fĂ„glar, nandus, vallabys och tvĂ„ ormar. Ăn Ă€r parken stĂ€ngd för allmĂ€nheten, öppning planeras till mitten av maj.
â Först mĂ„ste vi vĂ€nta pĂ„ att marken torkar, det Ă€r sĂ„ lerigt nu. Det har varit den snöigaste vintern pĂ„ lĂ€nge, konstaterar Richard Jarl.
SjÀlv bor han i ett hus mitt pÄ gÄrden tillsammans med fru och barn. NÀr familjen flyttade till Gotland 2013 visste de inte att gÄrden elva Är senare skulle delas med 100 djur.
â MĂ„nga frĂ„gar hur man kommer pĂ„ idĂ©n att starta en djurpark. Men det gjorde vi inte, det bara blev sĂ„.
NÀr flytten gick frÄn Stockholm till Eskelhem införskaffades hÀstar och getter för eget bruk.
â Sen blev det det ena djuret efter det andra. Efter ett tag började folk komma hit för att titta.
I Stockholm bodde familjen Jarl i ett villaomrĂ„de med grannar âinpĂ„ knutenâ. Tanken med Gotlandsflytten var att hitta ett lugnt stĂ€lle pĂ„ landet. Med tiotusentals personer i trĂ€dgĂ„rden om somrarna blev det inte riktigt som de hade tĂ€nkt sig.
â PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt Ă€r det kul. Men det Ă€r ocksĂ„ lĂ€tt att tappa bort sig sjĂ€lv nĂ€r man bor mitt i det.
Gotlands djurpark slog officiellt upp portarna Är 2018. Efter det gick allt i rasande fart. Richard Jarl sa upp sig frÄn jobbet som hundinstruktör hos polisen för att Àgna sig Ät gÄrden pÄ heltid. NÀr djurparkstillstÄndet var pÄ plats öppnades fler möjligheter.
â Vi fick djur frĂ„n andra parker till exempel, verksamheter delar ofta med sig till varandra.
Fler djur innebar fler besökare â och fler besökare krĂ€vde ytterligare utveckling. Toaletter skulle byggas, hus renoveras och djur tas hand om. Till slut blev det för mycket.
â Man tĂ€nkte bara pĂ„ jobb frĂ„n morgon till kvĂ€ll. HĂ€r kan vi inte stĂ€nga dörren, lĂ„sa och gĂ„ hem för dagen.
I fjol var första gÄngen familjen bestÀmde sig för att dra ner pÄ tempot, landa och sluta tÀnka i termer av konstant utveckling. Ett koncept de planerar att fortsÀtta med i Är, med fler anstÀllda och mer tid för ledighet. Richard Jarl tror att det finns risker med att hela tiden pressa sig sjÀlv till förnyelse.
â Till slut blir det ens livsuppgift och man glömmer bort sig sjĂ€lv.
Nu Àr familjens plan att ta ett Är i taget och se var det leder. OmvÀrldslÀget mÀrks Àven hÀr, inte minst i frÄga om högre kostnader.
Helagotlands soliga â men leriga â rundtur börjar lida mot sitt slut. Ett sista stopp blir katten Lum-Lum, som springer oss till mötes pĂ„ parkeringen. Bland gĂ„rdens Ă„tta huskatter Ă€r det alltid nĂ„gon som hĂ€lsar gĂ€sterna vĂ€lkomna under besökssĂ€songen.
â Det Ă€r ju typiskt. Man har djur frĂ„n hela vĂ€rlden men sĂ„ Ă€r katterna Ă€ndĂ„ populĂ€rast, sĂ€ger Richard Jarl och skrattar.