I dag under förmiddagen genomfördes den, förhoppningsvis, sista talmansrundan för den här gången. Den mer än fyra månader långa regeringsbildningsprocessen verkar nu vara på väg mot vägs ände. Det är inte utan att man gör kan höra Gert Fylking utropa ”Äntligen”.
Vänsterpartiets beslut att släppa fram en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet med Stefan Löfven (S) som statsminister var inte oväntat. För Vänsterpartiet är alternativet värre. När även frågetecken runt uppgörelse mellan de tänkta regeringspartierna och de två borgerliga partierna Centerpartiet och Liberalerna, retts ut blev ställningstagandet ännu lättare att ta för V.
Men Vänsterpartiets löfte om ett misstroendevotum mot regeringen om den lägger fram förslag till riksdagen om marknadshyror för nyproduktion eller lagförslag på försämringar av lagen om anställningsskydd gör framtiden för regeringen osäker. Just de frågorna har jag uppfattat som centrala i den uppgörelse som ligger bakom den tänkta regeringskonstellationen. Visserligen ligger de förslagen rätt långt fram i tiden då de kräver att utredas först, men om de kommer kan vi eventuellt se en regering som fälls.
Vänsterpartiet spelar sina kort väl men spelar samtidigt ett högt spel. Nu får vi se hur de andra partierna reagerar och hur riksdagens ledamöter väljer att trycka på knapparna när omröstningen väl genomförs på fredag.