För tvÄ Är sedan bosatte sig Lina Olsson vid vÀfs Ànde i Endre.
Du&Jag
SĂ„ ses vi igen, Lina och jag. En vanlig dag i det som för lĂ€nge sedan var framtiden. Det Ă€r sexton Ă„r sedan vĂ„rt första intervjumöte, tiden har gĂ„tt, allt Ă€r annorlundaâŠ
âŠmen Ă€ndĂ„ precis detsamma. I nĂ„gon mĂ„n. Det Ă€r sĂ„ hon sĂ€ger det, dĂ€r vid köksbordet vid BĂ€cks i Endre:
â Man Ă€r inte sin Ă„lder, Ă€r man? Jag tĂ€nker att man Ă€r den man Ă€r. Det Ă€r klart att saker och ting hĂ€nt och Ă€ndratsâŠmen i grundenâŠi grunden Ă€r jag samma person som jag alltid varit.
Och den dÀr funderingen Àr som att lÀgga karbonpapper pÄ det hon sade senast vi sÄgs, i mars 2015.
âJag Ă€r nog precis den jag var förut. Kanske lite modigare. Och glad. Jag Ă€r en glad mĂ€nniska!â.
Vi ska resa i tiden i den hÀr intervjun. Det Àr tredje gÄngen vi ses. Det kÀnns som vi kÀnner varandra fast vi egentligen alls inte gör det, bÄda gör vi samma reflektion.
Men trots allt har vi vÄr gemensamma historia, den som började 2007 i ett inackorderingsrum som tidigare varit garage. Lina frÄn Lau gick sista Äret pÄ musikestetiska programmet pÄ Elfrida Andree-gymnasiet och laddade för studenten.
Hon hade hört av sig till mig för att fÄ tips inför intervjuer hon skulle göra i sitt specialarbete. Hur lÀgger man upp en intervju? Vilka frÄgor Àr bra att stÀlla? SÄdana saker.
â Du hjĂ€lpte mig verkligen. Jag intervjuade sedan Gunnel Mauritzson och Ralf Gyllenhammar och fick godkĂ€nt, minns hon.
Och sÄ fick du finna dig i att sjÀlv bli utfrÄgad, av mig. Mitt gage för att hjÀlpa dig, sÄ att sÀga.
â JaâŠoch jag minns jag var jĂ€ttenervös. Men det har ju blivit ett slags tidsdokument av det. Det Ă€r roligt.
Mars 2007. Det lilla studentrummet Àr spartanskt inrett med sÀng, bord, nÄgra stolar, spis, kaffebryggare och en Monica Zetterlund-mÄlning pÄ vÀggen.
Hon umgĂ„s med pojkvĂ€n och klasskamrater och drömmer om att nĂ„gon gĂ„ng i livet bli kaffekock, barista. Hon lagar Ă€delostbiffar â "inte bara köttbullar och makaroner" â men ibland blir det hĂ€mtmat frĂ„n en nĂ€rliggande pizzeria.
Varje helg Äker hon hem till Lau, till mamma, hennes man och alla djur pÄ gÄrden. Hem till landet, dÀr hon trivs som allra bÀst.
I tidningen fĂ„r artikeln rubriken âEn 18-Ă„ring fylld av framtidsdrömmarâ.
Linas första tanke var att arbeta som kaffekock, barista. SÄ blev det inte.
Sexton Är har gÄtt sedan dess. I dag bor Lina i Endre dÀr hon och pojkvÀnnen Johan för tvÄ Är sedan köpte huset med, tror hon, anor frÄn 1700-talet.
Han Àr brandman, snickare, klok och snÀll och har tre barn sedan tidigare, 19, 18 och 9 Är. Dessutom finns tvÄ hundar, tre katter, tre tackor, tvÄ kaniner och fem getter i familjen.
Och inte nog med det. Linas syster Emma, hennes bÀsta och nÀrmaste vÀn, har flyttat in i ett mindre hus pÄ gÄrden tillsammans med sina tre barn.
â Det Ă€r verkligen en lyx att ha henne hĂ€r, sĂ€ger hon.
Och inom en nÀra framtid, i februari, utökas familjen med Linas första barn.
Hon vÀntar och lÀngtar, för nu Àr tiden inne:
â Det har vĂ€l inte alltid varit sjĂ€lvklart att ha barn, men samtidigt har jag verkligen lĂ€ngtat och nu kĂ€nns det helt rĂ€tt. Den upplevelsen vill jag inte vara utan, sĂ€ger hon.
Lina Olsson genom livet, bilderna frÄn 2007, 2015 och 2024.
NÀr vi trÀffades förra gÄngen, för Ätta Är sedan, levde Lina i en annan relation med bonusbarn. Den avslutades 2018.
NĂ€r jag frĂ„gar om var hon var i livet dĂ„, som 26-Ă„ring, sĂ€ger hon att hon inte riktigt minns. âDet Ă€r lite blurrat, pĂ„ nĂ„got sĂ€ttâ.
â Ă ren flyter liksom ihop, och det kĂ€nns verkligen som större skillnad mellan 18 och 26 Ă€n mellan 26 och 35. Men Ă€ndĂ„âŠjag hade det bra, levde ett bra liv.
Hon var fÀrdigutbildad sjuksköterska, för nej, hon blev inte barista. IstÀllet var tre Är pÄ Karolinska institutet pÄ distans frÄn Visby avklarade, vid tillfÀllet arbetade hon pÄ medicinavdelningen och kom sedan att vara fem Är pÄ akuten.
SÄ var inte planerat, mamma arbetar inom vÄrden och dÀr skulle Lina inte hamna. TÀnkte hon.
Det som fick henne att Àndra sig var nÀr hon var med i Gotlands lucia Äret efter gymnasiet.
â Vi lussade pĂ„ Gotlands sjukhem, det verkade vara ett sĂ„ fint och varmt stĂ€lle, man sĂ„g att de boende trivdes. Dagen efter ringde jag och frĂ„gade om jag fick jobba dĂ€râŠoch det fick jag.
Se dÀr, sÄ lite som behövs för att Àndra riktning pÄ livet.
Ola Salo och The Ark vann Melodifestivalen 2007 med "The Worrying Kind". I Eurovision i Helsingfors kom lÄten pÄ 18:e plats.
Livet, förresten, och Ären som gÄr. Det som Àr lÀnge sedan Àr nyss och tvÀrt om. LÄt oss slÀnga blicken i den större backspegeln för att minnas vad som hÀnt i den stora vÀrlden runt om oss:
2007. Orkanen Per svepte in över Sverige, The Ark vann Melodifestivalen med âThe Worrying Kindâ, Göran Persson ersattes av Mona Sahlin som Socialdemokraternas partiordförande och SVT:s sista analoga tv-sĂ€ndare stĂ€ngdes av.
2015: Ett Lufthansa-plan flögs medvetet in i en bergvÀgg i Alperna, MÄns Zelmerlöw vann Eurovision med lÄten "Heroes", Carl-Philip gifte sig med Sofia och stora flyktingströmmar började nÄ Sverige.
2024: Sverige blev medlem i Nato, krigen mellan Israel och Hamas samt den ryska invasionen i Ukraina pÄgÄr, Marcus & Martinus vann Mello med "Unforgettable" och i USA valdes Donald Trump till president för andra gÄngen.
Lina Olsson och tollaren Smyga, de trivs gott ihop, de bÄda.
SÄdÀr, ja. En utflykt i tiden och vÀrlden, nu Äter till köksbordet i Endre dÀr vi sitter med varsin kopp och talar om livet.
Sedan 2020 jobbar Lina pÄ ambulansen, Àven om hon just nu Àr ledig dÀrifrÄn. Vid 20:e graviditetsveckan mÄste det klivas Ät sidan.
Hon saknar arbetet nÀr hon gÄr hemma om dagarna:
â Det Ă€r ett fantastiskt jobb, verkligen. Alla möten med mĂ€nniskor, det Ă€r sĂ„ kort tid vi ses, pĂ„ vĂ€g till lasarettet bara, men att under den tiden skapa tillit och ett band mellan mig och patienten, det Ă€r sĂ„ fint.
Det hörs nÀr du pratar att du yrkesmÀssigt trots allt hamnat rÀtt.
â Ja, verkligen. Att vara ett stöd för mĂ€nniskor i en utsatt situationâŠkan man ha ett bĂ€ttre jobb?
NÀr Lina var nygravid smakande det inte att dricka kaffe. Men nu Àr hon igÄng igen, precis som redan under gymnasieÄren.
2022 flyttade Lina frÄn sin lÀgenhet pÄ Terra Nova och Johan frÄn sin villa sedan de tillsammans köpt den gamla GotlandsgÄrden i Endre.
DÀr ligger den, lÀngst bort, vid en rak vÀgs Ànde men ÀndÄ relativt nÀra Visby.
För Lina Àr det en dröm som gÄtt i uppfyllelse, hon talade om det vid bÄda vÄra tidigare möten: Viljan att nÄgon gÄng Äter bosÀtta sig pÄ landet.
Det Àr ju sÄ hon Àr uppvuxen, slÀkten har funnits i Lau sedan generationer. PÄ landsbygden finns tystnaden, ytorna, dÀr Àr det lÀttare att andas.
SÄ hÀr sade Lina i intervjun för Ätta Är sedan, apropÄ framtida drömmar:
â Jag drömmer om ett Gotlandshus och det tror jag att jag kommer att förverkliga. Och sĂ„ lĂ€ngtar jag jĂ€ttemycket efter att ha djur. MĂ„nga djur.
Och det har du ju nu!
â Ja, det Ă€r hĂ€rligt. Men nu fattas bara en hĂ€st. Jag red mycket nĂ€r jag vĂ€xte upp och min förra var jag tvungen att ta bort hĂ€rom Ă„ret. NĂ„gon gĂ„ng blir det en ny hĂ€st men nu Ă€r det bebisen som snart tar all tid.
Sommaren 2008 hade Lina Olsson en av de bÀrande rollerna i "Teidn star still, de Àr mÀnsku sum gar", ett spel eller musikal dÀr Yvonne Winarve och Berra Alvengren samlat ihop ett pÀrlband av gotlÀndska lÄtar inom ramen för en berÀttelse om livet pÄ en gutnisk gÄrd.
Musiken och sÄngen Àr ocksÄ för nÀrvarande till stor del vilande. Under gymnasieÄren var hon med i ett band som hette Gildur HÄis och spelade vÀrldsmusik, hon sjöng, spelade tvÀrflöjt och tinwhistle.
Hon Àr uppvuxen med musik, pappa spelar i BrÀndus och folkmusiken har alltid varit viktig för henne. Jazz ocksÄ, bland favoriterna finns Monica Zetterlund, Billie Holiday, Edit Piaf och Sophie Zelmani.
Ainbusk-tjejerna ocksÄ, de frÄn grannsocknen NÀr.
â Det var alltid förebilder, speciellt nĂ€r man var yngre. Och Maries alla texter, de har betytt jĂ€ttemycket, hon kunde fĂ„nga mĂ€nniskans alla kĂ€nslor.
Systrarnas kör upptrÀdde pÄ Marie Nilsson Linds begravning i Visby domkyrka den 2 februari likvÀl som pÄ minneskonserten i domkyrkan den 31 maj i Är. PÄ bilden Àr Emma Andersson solist, bakom henne stÄr Lina Olsson.
Marie Nilsson Lind gick bort 4 januari i Ă„r och Lina Ă€r glad att hon tillfrĂ„gades att vara med i Systrarnas kör som, under Alma Emilssons ledning, sjöng pĂ„ begravningen i Visby domkyrka och Ă€ven i den efterföljande minneskonserten. De sjöng "Ălska mig", "Ăndlaus veisu" och "Gu natt siv gutt".
Det var Àrofyllt, sÀger hon.
â Sorgligt, men fint och mĂ€ktigt att fĂ„ medverka, sĂ„ mycket som hon och Ainbusk betytt för alla gotlĂ€nningar.
I övrigt Àr det lÄngt mellan gÄngerna och det finns en saknad i det. Hon sjunger pÄ ett och annat bröllop och mÀrker att det Àr svÄrt att fÄ igÄng rösten mellan varven.
DU&JAG, Lina Olsson.
DU&JAG, Lina Olsson, 2015.
I alla Är har Lina varit Gotland trogen. NÀr hon var 18 sade hon, i intervjun, att hon troligen inte alltid skulle bo pÄ ön men var övertygad om att hon en dag skulle ÄtervÀnda.
Riktigt sÄ blev det inte, hon gav sig aldrig av. Ville inte, lÀngtade inte.
â Kanske sade jag sĂ„ för att det förvĂ€ntades sĂ„, jag vet inte. Att man skulle flytta hĂ€rifrĂ„n.
Det finns liksom en bild av hur det ska vara, menar hon: Ta studenten, ut och resa, börja plugga, skaffa ett jobb, bilda familj och sedan eventuellt ÄtervÀnda till Gotland.
â Jag tĂ€nker att man kan utvecklas lika mycket Ă€ndĂ„, utan att flytta.
Lina Olsson har sÀllskap av Smyga och hennes hundkompis Harry nÀr hon gÄr hemma om dagarna och Àr gravid.
DÀremot har hon inget emot att besöka storstaden Stockholm nÄgon gÄng ibland. Det Àr kul, inspirerande, men skönt ocksÄ att komma hem till gÄrden och tystnaden dÀr.
NĂ€r du tĂ€nker pĂ„ den dĂ€r 18-Ă„ringenâŠvad saknar du frĂ„n den tiden?
Hon funderar en stund, det gör hon ofta, lÄter frÄgorna sjunka in för att sedan finna svar. Det Àr knÀpp tyst i huset, hundarna Harry och Smyga hon slumrat in, tid för tankar:
â Jag tĂ€nker att man kanske var lite mer fri, allting var möjligt pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Ăppen, nyfiken, men samtidigt sĂ„rbar pĂ„ ett sĂ€tt jag inte Ă€r idag.
Lina Olsson i mars 2015.
Vilka sÄr bÀr du pÄ idag?
â Det Ă€r inga stora grejer, en del mindre saker har man vĂ€l gĂ„tt igenom, konstigt vore det annars, men inga stora saker, skulle jag sĂ€ga.
Saknar du henne, 18-Ă„ringen?
â Jag vet inteâŠjag saknar det jag hade med mina vĂ€nner, det var sĂ„ mysigt. Varje dag efter skolan gick vi hem till mig och drack kaffe. Det var stĂ„ende. Kaffe hos Lina.
VÀnnerna frÄn gymnasiet finns kvar, men i periferin. Det blir ju sÄ. Alla har sitt, det blir sÀllan de hinner ses.
â Men de finns dĂ€r ute, det Ă€r tryggt. Man har varandra och Ă€ven om det gĂ„r lĂ„ng tid mellan vi ses Ă€r det som ingen tid gĂ„tt nĂ€r vi verkligen gör det. Med tiden har jag fĂ„tt andra vĂ€nner och sammanhang som jag umgĂ„s i.
Harry Àr en bostonterrier, men det vet han inte om.
UngefÀr sÄ kÀnner vi, Lina och jag, nÀr vi sitter vid köksbordet. Det Àr som att ingen tid har gÄtt, trots att det sexton Är passerat sedan vÄrt första möte.
âŠoch dĂ„ Ă€r ju frĂ„gan sĂ„ klart given:
Om vi ses för Ànnu en intervju om Ätta Är, var Àr du i livet dÄ?
â Ja, du...vad svarar man pĂ„ det? Förhoppningsvis Ă€r jag dĂ€r jag Ă€r idag med fler erfarenheter och upplevelser bakom mig. Just nu kĂ€nner jag mest ödmjukhet och glĂ€dje inför det som vĂ€ntar.
Men det gör vi inte, ses, dÄ Àr jag pensionÀr. Men jag kanske kan komma och dricka en kopp kaffe ÀndÄ?
â SĂ„ klart! Det bestĂ€mmer vi, sĂ„ mĂ„ste det bli.