För andra året i rad har länsstyrelsen och Karlsö jagt- & djurskyddsförenings AB fått hjälp av frivilliga med att försöka minska spridningen av vejksel på Stora Karlsö. Nyligen kom de sista volontärerna för i år till ön för att hjälpa till med arbetet som letts av Bernt Gustafsson, en av aktieägarna i bolaget.
– Jag ska se till att vi får volontärer som är intresserade och med hjälp av ett antal sängplatser se till att så många som möjligt får komma hit, säger han och fortsätter:
– Vi ska ta bort skotten, som om de får växa till träd blir stora bärspridare som ger ännu fler buskar. Dessutom ska vi försöka få bärspridarna att sluta producera bär och det gör vi med ringbarkning.
Ringbarkning innebär att man skär av en två decimeter bred barkremsa ungefär en meter upp på stammen. På så sätt hindras näringen från att gå ner i roten under vintern. Nästa år blir trädet mer näringsfattigt och efter ett par år kan det inte producera bär och kanske dör.
Vejksel är en buske som kan bli till ett några meter högt träd. Växten planterades in på Stora Karlsö i slutet av 1880-talet av den dåvarande ägaren Willy Wöhler. Nu har den spridit sig i över i stort sett hela ön.
Men vejkseln tränger ut annan växtlighet och hör inte hemma på Stora Karlsö. Därför vill länsstyrelsen, som är ansvarig för naturreservatet Stora Karlsö, få bort så mycket som möjligt av busken. Då myndighetens budget är begränsad började man förra året tillsammans med Karlsöbolaget att be frivilliga om hjälp med bekämpningen, i utbyte mot gratis övernattning och mat.
I år var intresset stort, ett 40-tal personer anmälde sig och man fick sätta stopp för anmälningarna. En av dem som hann anmäla sig i tid var Bengt Fagerberg från Visby som tillsammans med sin fru Åsa kom för att röja vejksel.
– Jag gillar att vara ute i naturen och jobba och det känns som om man kan göra någonting åt det. Det känns jättebra, säger han där han sitter under en av de vejkslar som vuxit till ett träd och skär bort bark.
En bit därifrån håller Emma Norlén från Uppsala på att dra upp en buske med rötterna. Hon utbildar sig till landskapsarkitekt och tycker det är intressant att se hur arbetet med att bekämpa vejksel bedrivs.
– Det finns en yrkesmässig kunskapsgirighet och det känns bra att hjälpa till. Man kan hoppas att det gör skillnad och att man kan se resultat om kanske ett par år.