Ingegerd Sahlsten lämnade Bräkne-Hoby i Blekinge för Gotland för 30 år sedan. Hon fann kärleken och gifte sig med en lammbonde i Follingbo.Sedan 16 år driver hon gården på egen hand.Ingegerd fick upp ögonen för kravmärkt i början av 2000-talet och driver sedan tio år gården helt enligt ett ekologiskt koncept.
– Jag vill att min verksamhet ska vara så resurssnål som möjligt och köper varken soja från Sydamerika eller gödning. Jag vill lämna ett så litet avtryck som möjligt, säger Ingegerd Sahlsten.
Hon brinner för det ekologiska tänket och ingår i styrelsen för Ekolamm Gotland.
– När man är ensam är det bra att ha andra likasinnade vid sin sida, fortsätter hon.
Ekologiska produkter är numer en självklarhet för henne.
– Man kan äta det med bäst samvete. Sedan är det många gånger svårare, man har massa restriktioner man inte får göra om man håller på med kravuppfödning.
Kan vem som helst övergå till ekologiskt?
– Man måste veta vad man gör in i minst detalj. Är man nybörjare så rekommenderar jag att man har en erfaren mentor att ta hjälp av. Ekologiskt innebär mer jobb.
– Utfodringen är besvärligare och man kan inte köpa sig färdigt kraftfoder eftersom djuren inte får äta för mycket av det. Trots att jag varit i branschen i 30 år dyker det upp nya saker varje säsong.
Hon tvekar ändå inte på att ekologiskt är framtiden.
– Med ökad kunskap om jordens uppbyggnad och djuren så är ekologiskt det på lång sikt.
Glädjefyllt arbete
Innan Ingegerd kom till Gotland jobbade hon med kor. Här fick hon som hon själv utrycker det ”hela paketet” där lamm ingick.
– Att jobba med kor är ett tungt och farligt yrke. Jag förälskade mig i lammen direkt när jag flyttade hit, säger hon.
Vad är det som är så speciellt med lamm?
– Dom är fantastiskt trevliga att ha att göra med och är inte farliga och aggressiva. När man får deras förtroende känner man en oerhörd glädje.
Och när det är dags för slakt...
– Alla verkar tro att bara för att man slaktar djuren så tycker man inte om dom, det stämmer inte alls. Får lever i 12-14 år, sedan har dem det inte bra och det är inte snällt att behålla djuren bara för att man som uppfödare inte kan göra sig av med dem. Dessutom finns det ett skinn att ta hand om efter lammen.
Det finns dock undantag, tror hon.
– Det kommer ju nya lamm hela tiden som man blir precis lika förtjust i. Däremot kan jag tänka mig att de sista lammen är jättesvåra att göra sig av med.
På Ingegerds gård finns det 90 tackor. Från början hade hon 20. I dag anser sig hon vara varken stor eller liten som lammuppfödare.
– Medel kanske ligger på 30-40. Men det finns också de som har 1?000 tackor och de som har två, det varierar väldigt. Just på min gård skulle jag inte kunna ha fler.
Gotlands slagteri AB vill ha mer gotländskt kött och skriker speciellt efter ekologiskt lammkött. Att slakteriet börjat stycka på ön igen och ökat produktionen uppskattas av Ingegerd Sahlsten.
– Det är glädjande på alla sätt och vis. Som ekoodlare ger det en bra inkomst och sedan skapar det fler jobb här när de anställer flera. Alla tjänar på det – slakteriet, konsumenten och bönderna, säger Ingegerd Sahlsten.
Slakteriet växer
Många bönder har det tufft, men Ingegerd ser ljusare på framtiden när slakteriet växer.
– Det har varit väldigt tufft, men med Thomas Östlund (Gotlands slagteris vd) känns det väldigt positivt. Han hittar på nya saker och har förstått att man ska samarbeta med de lokala odlarna. Det är betydligt mer inspirerande nu.
Ingegerd verkar stortrivas med tillvaron.
- Det är svårt att förklara varför men 355 dagar om året är det här yrket jätteroligt. Dagar det inte är det kan vara när något djur är sjukt eller till exempel förstört stängslet och tagit sig in till grannen. Lamm är väldigt påhittiga och ansvaret är ändå mitt.
Allt är dock inte perfekt. Det som främst oroar henne är det nya planerade vattenskyddsområdet.
Restriktionerna är enligt många för omfattande jämfört med vad som krävs för att skydda grundvattnet.
Ingegerds röst blir plötslig betydligt allvarligare.
– Skulle de nya reglerna börja gälla skulle det vara förödande för min verksamhet. Eftersom hela gården, förutom en åker ligger inom vattenskyddsområdet skulle jag inte kunna existera på något sätt. Eftersom jag inte använder kemikalier kan det inte förorena vattnet. I Follingbos vattentäkt finns det inga föroreningar, säger hon och fortsätter:
– Allt känns väldigt oroande och jag kan inte påverka det ett dugg. Hela min försörjning och allt jag äger är värdelöst om jag inte får bruka det.