Några enstaka bilar kör av färjan vid Broa på Fårö. Det är en helt vanlig måndag i oktober och regnet strilar mjukt mot vindrutan. Det är grått och folktomt, men vackert.
Mindre än tio minuters bilväg från färjeläget ligger det kultförklarade stället Kutens bensin på höger hand, rockklubben och crêperiet med rostiga bilvrak, bensinfat och gamla kylskåp. Det udda stället som inte liknar något annat har blivit ett måste för många besökare på Fårö. Nu har Kutens skapare Thomas Lindholm tillsammans med Valériane Placier utökat sin verksamhet med ett kafé, som dessutom håller öppet när det mesta annars är stängt.
– Vi ville göra det här som en symbolisk handlling och ett motstånd mot mörkret, förklarar Valériane.
De är båda "lantisar" berättar de och vet hur viktigt det är med en levande landsbygd. Valériane Placier kommer från en liten by i Provence och Thomas är uppvuxen i den jämtländska glesbygden. Verksamheten på Fårö ska just avspegla en fransk levande by. Tvärs över vägen ligger pensionatet Slow Train B&B som också har öppet under lågsäsongen. Restaurang Albatross och Kutens Bensin med Crêperi Tati alldeles intill har däremot stängt men öppnar nästa turistsäsong igen när Fårös befolkning mångdubblas. Tillsammans med Laterna Magica bokhandel och Teater och Kutens bensin bildas just den by paret eftersträvar.
Atmosfären i kafét känns genuin med gamla möbler och persiska mattor på trägolven. Valériane serverar några gäster kaffe samtidigt som hon tar sig tid att berätta om vilka sevärdheter det finns på Fårö med hjälp av en karta. Thomas tänder ljus och lägger ved i brasan och ur högtalarna strömmar lugn 1940-talsmusik. Paret utstrålar ett lugn och en harmoni trots att de har en hektisk turistsommar bakom sig.
– Att få komma in här ska vara som att gå på kondis förr, en värld för sig, lite som en bubbla och en verklighetsflykt, berättar Thomas Lindholm.
Thomas och Valériane har öppet på helgerna under lågsäsongen, men berättar att de gärna öppnar kafét även under vardagar om de är hemma, och det är de för det mesta.
– Det är bara att ringa. Är vi här servar vi, men tanken är att vi ska ha öppet stadigt på helgerna och kanske lite mer i december, berättar de.
Gästerna blir överväldigade över att kafét har öppet och att få komma under tak, berättar Thomas.
– Folk är så inställda på att "nu är sommaren över, det finns inget öppet". Men inget händer av sig självt. Det finns en så kraftig energi på Fårö och bygden är väldigt aktiv.
Kafét är döpt efter Thomas Lindholms mamma Elsie, som lärde honom att ingenting är omöjligt i livet. Hon lever inte längre, men Thomas ville hedra sin mamma Elsie genom att döpa kafét efter henne. Kaféts utbud är blandat med både franska bakverk och gotländska specialiteter. Valeriane räknar upp en mängd olika kakor och pajer som serveras främst sommartid. På vintern är utbudet lite mer begränsat av förklarliga skäl.
– Jag brukar baka macarons och religieuse, som är en slags petit chou fylld med choklad och vaniljkräm. Tarte tatin, en fransk äppelkaka, brukar finnas i sortimentet, men även gotlandslimpor och varma smörgåsar.
Att driva en kaféverksamhet under lågsäsongen är ingen lukrativ bransch. Paret har många oavlönade timmar bakom sig, men klagar inte utan är tacksamma över att de valt just den här livsstilen. Att åka till Visby ibland är den utflykt de brukar företa sig. De berättar att när de någon gång reser till Stockholm känns det som att komma till New York.
Sommaren är fullspäckad med arbete för Thomas och Valériane med massor av gäster från hela världen. De har ungefär 30 anställda under högsäsongen och hoppas så småningom kunna bidra till att anställa fler under vintern också. På frågan om de tar någon semester svarar de nej, men ser inte ett dugg plågade ut för det.
– Vi vet inte vad semester är för något. Att få ha hälsan och gå upp ur sängen och veta att man har en massa roliga saker att göra är en ynnest. Vi behöver inte resa iväg, för världen kommer hit till oss, säger Thomas Lindholm.
De stormtrivs på sitt Fårö och har inte blivit förblindade över den vackra utsikten som man ser från kaféfönstret över Alnäsaviken.
– Det här handlar om en vardagslyx, man kan inte annat än att stanna upp och fråga sig, bor vi verkligen här?