Med ögon känsliga för grus
De är en av storspelarna på den gotländska företagsmarknaden och finns överallt men ändå lite i skymundan. Gotlands Åkericentral jobbar på en omorganisation och tänker på framtiden.
lastat. Vare sig grannens morötter ska till fastlandet eller ditt byggåtervinningsmaterial ska köras till återvinningsstationen i Roma så kan det vara en av åkericentralens gubbar som sitter bakom ratten.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Vare sig grannens morötter ska till fastlandet eller ditt byggåtervinningsmaterial ska köras till återvinningsstationen i Roma så kan det vara en av åkericentralens gubbar som sitter bakom ratten. De sysslar med all form av logistik på Gotland, från snöröjning till anläggningsarbeten och specialtransporter.
- Om du slår upp åkerier i telefonkatalogen så tillhör säkert 80 procent av dem oss, säger Jan Söderberg vid Gotlands ÅC.
Färre men större
Idag ägs Gotlands ÅC av 41 åkerier. De har blivit färre genom åren, men större, berättar vd Göran Nygren.
Det är under Görans ledning som bolaget expanderat och förvärvat dotterbolagen Gotlands Bilfrakt AB, Translast Transport AB och Bingers Mekan AB. De äger också 50 procent i intressebolaget Betongcentralen på Gotland AB och var med och byggde betongfabriken på gården.
En omorganisation är på gång och genom detta hoppas Göran Nygren få in fler åkare i bolaget. För att få vara med måste åkaren köpa aktieposter, men allt eftersom bolaget vuxit så har också värdet och priset på aktierna vuxit.
Blir billigare
Med den nya koncernorganisationen, som Göran inte vill berätta om i detalj, blir det helt enkelt lättare och billigare att gå med.
Räknar man med åkarnas personal så har Gotlands ÅC ungefär 300 anställda, och all samordning sker i sambandscentralen på Skarphäll där elva glada anställda arbetar.
Spindeln i nätet
Görans uppgift är enligt honom själv mest "förtroendeskapande åtgärder". I praktiken ser han och de andra på sambandscentralen till att kamma hem upphandlingar och få till stånd så många och bra uppdrag som möjligt.
Därifrån portioneras uppdragen ut på de delägande åkarna. Ju fler aktier en åkare har, desto fler uppdrag. Fördelen för åkaren blir att de kan fokusera på själva arbetet och lägga mindre tid på pappersarbetet, eftersom det till största delen sköts av sambandscentralen som en gång i månaden betalar ut pengar till åkaren.
Vill utöka
Åkericentralen äger även ett antal grustag och en bergtäkt som de hoppas kunna få utöka. Idag bryter de ungefär 90 000 ton berg per år i Bro bergtäkt och har ansökt om att få utöka till 150 000 ton per år. Vid täkten i Etelhem bryter de cirka 50 000 ton berg och cirka 30 000 ton grus per år, och i Tajnungs i Hangvar bryter de cirka 30 000 ton grus.
- Vi tror att naturgrus kommer bli en bristvara. Det kommer sannolikt att bli svårare att få tillstånd att bryta eftersom det har sådant värde för naturen, som vattenrenande egenskaper till exempel. Därför har vi gjort en omstyrning från grus till berg vid Tajnungs, just för att spara naturgruset, berättar Jan Söderberg, som även han är en del av sambandscentralen.
Spränger gör de ungefär 7-8 gånger per år och varje sprängning kostar närmare en kvarts miljon kronor.
Inte utan konkurrens
Det har gått bra för Gotlands ÅC även om de känner av lågkonjunkturen. Och helt utan konkurrens är de inte, vilket Göran bara finner positivt:
- Jag önskar inte alls livet ur mina konkurrenter. Konkurrens är bra eftersom man har någon att tävla mot. Sen så kan jag ju säga att vår ambition inte är att vara billigast, men den är att vara bäst. Vi tackar nej till olönsamma affärer.
Konkurrenterna är bland andra Roma Grus som fungerar på samma sätt som åkericentralen fast i mindre storlek, Visby Bilgods och Gotlandsgods som både kör lokalt och fjärrtransport.
300 miljoner kronor i bruttoomsättning har Gotlands ÅC och målsättningen är först och främst att sätta den nya koncernorganisationen på ett bra sätt och att kunna bibehålla och förbättra lönsamheten för delägarna.
På sikt har Göran andra planer och hoppas bland annat att Gotlands ÅC kan bli en del av asfaltverket i Hejdeby. Men de andra planerna håller han för sig själv ett tag till.
Svårt med miljöfrågan
Miljöfrågan är en allvarlig och tuff punkt för ett bolag som detta, vars maskinpark består av 160 fordon och 75 entreprenadmaskiner. Åkarna väljer och bekostar sina egna fordon och visst kan man säga att alla bilar inte är helt moderna. Förhoppningsvis, menar Göran, har kunden ett miljötänk när han eller hon beställer ett jobb och väljer en åkare med modernare utrustning som påverkar miljön mindre än en med gammal utrustning.
Gamla fordon
- Bilparkerna är äldre på Gotland, så är det bara. Fordonen går kortare sträckor per år och dessutom finns det inget salt som förstör, vilket ökar livslängden på fordonet.
Fakta om åkerinäringen, ett faktablad från Sveriges Åkeriföretag, visar statistik på att ett tungt fordon från 1993 släpper ut lika mycket partiklar som arton tunga fordon från 2006.
- Vi vill vara seriösa i miljöfrågan, men om vi inte kan ta ut kostnaderna av kunden så är det svårt, säger Göran, som dessutom gärna hade sett fler kvinnliga förare, på tal om miljö.
Inga kvinnor
- Det är oerhört mansdominerat. Inom Åkericentralen och dess delägare har vi inte en enda kvinnlig åkare. Det är synd för det är bevisat att kvinnor är bättre på ekonomisk och miljövänlig körning.
På gården snurrar fortfarande personbilar omkring mellan makadam och granit. Det har blivit en del av verksamheten att sälja grus från gårdsplanen, även om det inte är den huvudsakliga uppgiften.
Kör det mesta
Allt från 100 kilo till 25 000 ton går att köpa. På vintrarna är det åkericentralens delägare som ser till att vägarna är fria från snö, och det är också dem som kör sopor, restprodukter och byggåtervinningsmaterial åt Ragnsells. De gör det mesta inom transport, och kör sånt som antingen konsumeras av- eller producerats av gotlänningar.
Så jobbar vi med nyheter