Hon bytte korna mot mjölkfår
Maria Uhlen på Häftings gård i Hangvar gör något som ingen annan på Gotland gör. Hon tillverkar fårost.
Det var dock ingen barndomsdröm att få tillverka ost, även om matintresset alltid funnits där. Nej, det var mer praktiska skäl som gjorde att det blev ett mejeri på Häftings i Hangvar.
- Vi behövde hitta en alternativ sysselsättning på gården när vi fick sluta med mjölkkor, berättar Maria.
Tvingades byta
Det var efter de så kallade Astrid Lindgren-lagarna som Maria Uhlen och Eric Gardell behövde sätta sig ner och fundera på ny sysselsättning. Den gamla ladugården höll inte måtten för mjölkkorna enligt den nya djurskyddslagen. Det saknades 10 centimeter per ko och att bygga helt nytt och tvingas ta dyra lån var inget de kände för.
De var redan vana med får och de hade ju också vana från mjölkning, så 1999 införskaffades de första mjölkfåren och byggandet av den nya besättningen började.
- Vi köpte Ostfriesiska mjölkfår från en besättning i Eksta och från besättningar i Dalarna. Det är ganska tacksamt eftersom det går fort. Lammen föds ena året och föder själva året därpå, berättar Maria.
Hon har varit på Gotland sedan 1982 och är uppvuxen i Oxelösund. Det var när hon sommarjobbade på en gård en bit bort från Häftings, som hon träffade sin livskamrat Eric Gardell. Sedan 1985 har de bott i flygeln till Erics föräldrahem på Häftings i Hangvar och de har två döttrar, Annika, 19 år, och Emelie, 14 år. Men bara en av dem gillar fårost.
- Annika brukar få vara smakprov när jag testar nya kryddblandningar. Hon gillar lite starkare ostar. Varken Eric eller Emelie är särskilt förtjusta i fårost, säger Maria.
Själv gillar hon det lite enklare.
- Ursprungsosten är den som ligger mig varmast om hjärtat.
Ogillar getost
Det fanns ett fårostmejeri i Eksta tidigare, men det lades ner ett år innan Maria och Eric började. Det fanns även ett mejeri i Hejde som gjorde ost på getmjölk, fast Maria gillar varken getter eller getost.
- Vi hade stallgetter förut och de åt upp allt i sin väg. De rymmer, krånglar och är besvärliga, och så stångas de och luktar pyton. Jag är inte så förtjust i smaken på osten heller. Det känns som att man får en hel get i munnen, säger Maria och grinar illa.
Getter mjölkar visserligen mer än får som bara får ur sig några hundra liter per år. Jämför man med getter som kan mjölka upp emot ett ton, eller en ko som producerar runt nio ton per år, så är det en enorm skillnad. Fast mängden är inte allt. Maria berättar att Ostutbytet är bättre hos får. Det går åt cirka 10 liter komjölk per kilo ost men bara fem liter fårmjölk.
Känner sig bortskämd
Maria och Eric har cirka 80 mjölkfår men bara drygt 60 av dessa mjölkas. Förutom mjölkfåren har de ett 40-tal stutar och ett 40-tal pälsfår som betar markerna, för vilka Eric och Maria får bidrag eftersom det räknas som landskapsvårdande insats.
- Det gäller att komma på vad man kan göra utifrån sina egna förutsättningar. Allt fanns ju här sedan innan. Byggnaderna, marken, stängsel och vårat kunnande. Fast visst är det så att vi inte får ersättning för varje timme vi lägger ner, men det får väl ingen bonde. Man ska inte hålla på med lantbruk om man vill tjäna en massa pengar, säger Maria.
Samtidigt tycker hon att hon är bortskämd i jämförelse med vanliga bönder. Hon menar att folk uppskattar det hon gör på ett helt annat sätt, och i och med direktkontakten med konsumenten så får hon positiv feedback.
Hjälp av Capone
- De flesta visar uppskattning och tycker det är roligt att vi befolkar landsbygden. Men jag minns hur det var förut, säger hon.
Maria berättar om en rolig händelse i somras. Det var midsommarafton och en person kommer ångandes in på gården och säger att hon bara måste ha den där tryffelosten till midsommarbordet.
- Sånt värmer, säger hon.
Till tryffelosten tar hon hjälp av Capone. Han är familjens vilding och är av rasen Lagotto Romagnolo, mer känd som tryffelhund. Han har just sett en katt och ränner runt på gården som en vettvilling medan fårhunden Zeke sitter lydigt och tittar på. Ytterligare en blötnosing hör till gården i Hangvar. Han är bara ett halvår gammal och söt som socker. Det är beaglevalpen Ludde som familjen har till jakt.
Viloperiod
Just när jag är på besök är det ingen produktion eftersom det är fårens viloperiod. De föder i januari och mjölkar från mars till en bit in i oktober ungefär. Fast den sista mjölken duger inte till annat än färskost, berättar Maria.
Hennes största kund är ostbutiken i stan, Wisby Ost. De säljer även till restauranger och hade sin tryffelost på Nalens meny i nästan ett helt år, berättar hon.
Att Stafvas och Hejnumkällingens ostar säljs på liknande ställen stör henne inte eftersom de inte tillverkar samma slags ost.
Snart drar säsongen igång och då är det färdigvilat både för fåren och Maria. Då ystas det 2-3 gånger i veckan och mejeriet går på högvarv.
Maria Uhlen, 48
Sambon Eric Gardell, 48
Döttrarna Annika 19, Emelie 14
Husdjur: Hundarna Capone, Zeke och Ludde. 45 pälsfår, cirka 80 Ostfriesiska mjölkfår och ett 40-tal stutar.
Så här går det till när Maria gör pastöriserad ost:
Först tar hon in kyld mjölk från en tank som går in i ystgrytor i mejeriet. Innehållet värms till minst 63 grader och den temperaturen hålls i 20-30 minuter. Den processen kallas långtidspastörisering på gårdsnivå. På större mejerier går det lite annorlunda till.
Efter det kyler hon ner mjölken till 30-32 grader som är vanlig ysttemperatur. Detta tar livet av de onda bakterierna, men även de goda - så därför tillsätts syrakultur, typ yoghurt eller fil. Är det en vit- eller blåmögelost som ska tillverkas så tillsätts här även möglet. Det köps frystorkat, ungefär som saffranskuvert som man strör i mjölken och rör om.
När bakterierna vuxit till sig efter cirka 30 minuter så tillsätts löpe. Det är ett enzym som gör att mjölken stelnar. Sen får den stå och stelna i 30-40 minuter innan hon skär upp massan till kuber med en harpa. Kuberna blir storleksmässigt som godissockerbitar. Detta kallas för brytning.
Sen beroende på vilken ost som ska tillverkas så får dessa bitar stå olika länge för att separera vasslen. Tid, uppvärmning och omrörning av ostmassan gör att vasslen avlägsnas fortare.
Allt mellan 30 minuter till 3 timmar tar det innan hon får en färdig ostmassa som hon senare öser upp i formar. Dessa ska sedan vändas ibland flera gånger per timme, och det ska vara i god rumstemperatur. När hon öser upp massan i formar tillsätter hon också de kryddor hon ska använda.
Själva ostklumpen hinner bli färdig mellan morgon och kvällsmjölkningen. Sen varierar lagringen. Färskosten blir klar nästan på dagen medan andra sorter får lagras i månader, ett halvår och till och med upp till ett år.
Sambon Eric Gardell, 48
Döttrarna Annika 19, Emelie 14
Husdjur: Hundarna Capone, Zeke och Ludde. 45 pälsfår, cirka 80 Ostfriesiska mjölkfår och ett 40-tal stutar.
Så här går det till när Maria gör pastöriserad ost:
Först tar hon in kyld mjölk från en tank som går in i ystgrytor i mejeriet. Innehållet värms till minst 63 grader och den temperaturen hålls i 20-30 minuter. Den processen kallas långtidspastörisering på gårdsnivå. På större mejerier går det lite annorlunda till.
Efter det kyler hon ner mjölken till 30-32 grader som är vanlig ysttemperatur. Detta tar livet av de onda bakterierna, men även de goda - så därför tillsätts syrakultur, typ yoghurt eller fil. Är det en vit- eller blåmögelost som ska tillverkas så tillsätts här även möglet. Det köps frystorkat, ungefär som saffranskuvert som man strör i mjölken och rör om.
När bakterierna vuxit till sig efter cirka 30 minuter så tillsätts löpe. Det är ett enzym som gör att mjölken stelnar. Sen får den stå och stelna i 30-40 minuter innan hon skär upp massan till kuber med en harpa. Kuberna blir storleksmässigt som godissockerbitar. Detta kallas för brytning.
Sen beroende på vilken ost som ska tillverkas så får dessa bitar stå olika länge för att separera vasslen. Tid, uppvärmning och omrörning av ostmassan gör att vasslen avlägsnas fortare.
Allt mellan 30 minuter till 3 timmar tar det innan hon får en färdig ostmassa som hon senare öser upp i formar. Dessa ska sedan vändas ibland flera gånger per timme, och det ska vara i god rumstemperatur. När hon öser upp massan i formar tillsätter hon också de kryddor hon ska använda.
Själva ostklumpen hinner bli färdig mellan morgon och kvällsmjölkningen. Sen varierar lagringen. Färskosten blir klar nästan på dagen medan andra sorter får lagras i månader, ett halvår och till och med upp till ett år.
Så jobbar vi med nyheter