Från läder till papper

Egentligen började det av en slump. Eller kanske ändå inte. För när den nya verksamheten rullade igång visade det sig att det mesta redan fanns, som maskiner och verktyg. Och att själva arbetet var rätt likt.

Blomme. Den lysande blomlampan är ett samarbete med keramikern Thord Karlsson som står bakom själva lampfoten eller kanske man ska säga blomvasen.

Blomme. Den lysande blomlampan är ett samarbete med keramikern Thord Karlsson som står bakom själva lampfoten eller kanske man ska säga blomvasen.

Foto: Lillebi Eriksson

Ekonomi, näringsliv & finans2012-04-04 00:00

Det var när det gifta paret Jonas Kling och Jane Odell för några somrar sedan hyrde ut sitt hus i Visby som allt plötsligt tog en ny riktning. De hade då drivit företaget Af laeder i över 25 år. Genom den familj som hyrde huset fick de kontakt med en stor svensk möbeltillverkare och Jonas uppmanades att rita en lampa. Det blev början på deras nya företag, Gotlands lampfabrik, i Väskinde.

- Jag är i grunden sadelmakare och van med att jobba i läder men det visade sig att arbetet med lamporna var rätt likt arbetet med läder. Det är samma symaskin, samma bockmaskin. Den största skillnaden är att det inte är lika många moment, säger Jonas Kling.

Tåligare skärman
Materialet i lampskärmarna består av pappersbestruken plast. Det gör skärmarna tåligare än vad man tror, trots att de ser sköra och spröda ut. Till en början arbetade Jonas Kling parallellt med läder och lampor i verkstaden men det krävde mycket god ordning och reda för att inte de vita lampskärmarna skulle smutsas ned. I dag är fokus satt på lamporna.

I samband med att Gotlands lampfabrik utvecklades mer och mer så valde paret att lämna sin mångåriga verksamhet i Visby innerstad. I dag är de återförsäljare för några få lädermärken även om det finns en liten längtan tillbaka till lädret igen för Jonas Klings del.

- Jag ska försöka komma igång att göra bälten igen. Jag är stolt över vad vi gjort när det gäller våra läderarbeten, vad som så att säga vandrat ut genom dörren. Fast arbetet med lamporna i dag är spännande eftersom det är lättare att arbeta med själva formen.

Enklare café
Sakta men säkert har butik, verkstad, ateljé och boende växt fram vid Lilla Klintegårde i Väskinde. Till sommaren planeras ett enklare kafé och Jane Odells ateljé är precis klar. Det betyder att hon kan återgå till sitt textila skapande som till viss del legat nere under småbarnsår och drift av butiken i Visby.

- Sedan är det så att vi hjälper varandra, jag trycker på en del av skärmarna, säger hon, nickar mot Jonas och fortsätter:

- Vi är båda vana vid att jobba med form och färg så det kan vara bra att ha ett par ögon till. Säga till om man ska bredda, höja och sänka. Eller slänga, säger hon och skrattar.

Förutom parets samarbete med varandra finns utbyten med andra konsthantverkare runt om på Gotland. Några lampfötter står keramikerna Thord Karlsson och Charlotte Karlsson för. En del av lamporna har delar i sten från Gotlands svets och smide i Havdhem eller i trä av snickaren Joakim Olsson.

Att starta en fabrik på landsbygden är spännande tycker båda.

- Det är en utmaning att göra något på landet, att göra tvärtom. Flytta sin verksamhet från stan till landet, säger Jane som berättar att längs sockenvägen finns fler företagare och att de ger varandra draghjälp.

- En motsvarighet till Strövet i Visby, flikar Jonas in och ler.

Uthållighet
På frågan vad som krävs för att klara sig som formgivare och företagare svarar Jonas Kling:

- Uthållighet. Att utvecklas i små steg.

- Sedan är det så att vi inte reser mycket eller tar semester. Det gäller att se det lilla, säger Jane.

Båda anser att det är viktigt att man som småföretagare kan göra de flesta av momenten själv.

De menar att de inte är några romantiker. För att det ska gå ihop måste man kunna göra det mesta själv.

- Men viktigast av allt är att man tycker att det man jobbar med är roligt!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!