8-årige Peder Fohlin från Fole har jobbat i närbutiken i samma socken sedan han var 17.
Han tog över driften av butiken från sin mor 1978.
- Det fanns aldrig någon press att affären skulle stanna inom familjen. Jag ville ta över den, det kändes naturligt och jag har alltid gillat att jobba med det här, säger han.
Under åren har Krampbroboden varit både Vivo- och Ica-butik. I trettio år har det nu varit en del av Ica nära-konceptet.
- Det finns många fördelar med att vara en del av en stor koncern, som att förhandla till sig bra priser. Det finns en stor trygghet.
Butiken har alltid funnits
För handlare Peder Fohlin är det viktigaste att butiken "alltid" funnits där, i snart 80 år med undantag för ett halvårs tid på slutet av 1960-talet, och att det kommer att förbli så framöver.
- Det är viktigt för bygden. Affären är en viktig mötesplats och det känns tillfredställande för mig att kunna bidra till att människor träffas.
Efter förslag från kunder öppnade Peder Fohlin 1996 ytterligare en plats för folk att träffas. Längre in i butiken, förbi kassorna och personalrummet, ligger ett kafé. Här kan man ta en kopp kaffe i lugn och ro. På väggarna hänger bonader och allehanda textila hantverk. På hyllor säljs garn och sybehör.
- Garn och handarbeten är vår nisch. Folk åker långt för att handla det.
En gång i månaden anordnas ett sykafé i Krampbroboden. Peder Fohlin är mycket engagerad i bygdens syförening och handarbetar gärna själv.
- Det är en hel del män som gör det, men vissa vågar inte handla material själva utan skickar frun, skrattar han och fortsätter:
- Det är en återkommande trend, speciellt stickning. Vi har inte bara äldre utan även en del 30-40-åringar som kommer på sykaféerna. Framförallt handlar det om gemenskap.
Hjärtat i kyrkan
Förutom syföreningen har Peder Fohlin sitt hjärta hos Evangeliska fosterlandsstiftelsen, EFS. Han är också engagerad i Svenska kyrkan och sitter i kyrkorådet för Väskinde församling, samt stiftsstyrelsen och kyrkomötet som är en slags kyrkans riksdag.
- Kyrkoarbetet tar mycket av min tid men har jag fått detta förtroende så ska jag naturligtvis leva upp till det.
För Peder Fohlin är en av kyrkans viktigaste uppgifter att agera mötesplats - något man skulle kunna säga att han integrerat i sitt jobb i butiken. Han har höga ambitioner att få ut kyrkans verkliga budskap till gemene man.
- Kyrkan ska finnas tillhands när det gäller olika stora livsfrågor, det är kanske självklart för de flesta. Det är inte alltid lätt att få ut budskap om kärlek och medmänsklighet, när andra frågor blir för stora. Debatten kring kvinnopräster, till exempel, är en fråga som slås upp för stort i medierna. Kyrkan är så mycket mer än dessa interna stridigheter.
Evangeliska fosterlandsstiftelsen sysslar med mission i utvecklingsländer, har du själv funderat på att flytta, kanske utomlands och jobba med något annat än butiken?
- Jag trivs rätt så bra här. Ibland kan jag faktiskt undra vad jag håller på med, när saker och ting går sönder till exempel, men jag kommer alltid att vara kvar i Fole. Det är klart att jag har nära till pension och kanske börjar jag trappa ned lite. Det är kul att se andra kulturer och se sig omkring, men bara en vecka eller så. På vintern jobbar jag ungefär halvtid med butiken och resten med kyrkan, då ska jag passa på att ta någon vecka ledigt. Kanske blir det Gran Canaria där det är lite varmare. Den här sommaren tog jag mig till stranden en dag tror jag, till Fårö, men det blev inget bad, det var för kallt.
Hur tänker du som verksamhetsledare och ansvarig för en butik?
- Att vi är tillsammans, hela personalen. Det är ett teamarbete och även om det är jag som äger affären så jobbar vi alla mot samma mål. Det är viktigt för oss alla att butiken mår bra och finns kvar.
Varför har Krampbroboden lyckats så bra där andra butiker på landet gått en sakta men säker död till mötes?
- Flera anledningar. Först och främst har vi ett bra läge, med ungefär 1,5 mil till Visby, två mil till Slite och Lärbro. Jag brukar skoja med leverantörer att vi ligger centralast på Gotland.
Måste vara lönsam
Peder Fohlin vill framhålla vikten av bygdegemenskap och att man måste handla i en affär om man vill ha den kvar. Ett brett sortiment, inte för djupt, med vettiga priser, är hans återhållsamma men logiska framgångsrecept.
- Man måste vara lönsam, men att vara lanthandlare blir man inte miljonär av.
Hur hanterar du nya trender och teknisk utveckling?
- Det är viktigt att hänga med i tekniken, vi var tidigt ute med datorisering på tidiga nittiotalet till exempel. Annars är min idé att ta saker efter hand. Det är lätt att slå på stort med en butik och så går det inte och man får lägga ned. Vi har utvidgat en del de senaste åren och 2008 hade vi en större upprustning av Krampbroboden. Sen får det liksom rulla på ett par år innan man kan satsa ytterligare. Att hänga med i trender är bra och jag försöker ta in nya varor och testa dem. Man märker ganska snabbt i en liten butik vad som funkar. Det allra viktigaste är att vi har en relativt bra närbutik. Det tjänar alla i bygden på.