Gotländsk handsprit blev framgångssaga

Familjen Lindvall i Ekeby har företagandet i blodet. Från grisproduktion, innovationer inom lantbruket och inlagda grönsaker står handsprit i dag för halva omsättningen. Resan började när Pia och maken Tommy, som gick bort för fyra år sedan, hade 250 suggor. Idén föddes att förenkla hanteringen och företaget Moving Floor bildades, med lansering utomlands. 

– När vi behövde låna pengar bjöd vi bankmannen på middag och på mina inlagda gurkor. Bankmannen sa: "Hålla på med grisar, när det är gurkor du ska satsa på", säger Pia Lindvall i solen utanför det som en gång var tillredningskök för maten till grisarna.

Då, för 15 år sedan, hade yngsta dottern Wenke inget sommarjobb. I liten skala började hon och Pia lägga in gurkor. Verksamheten växte med tomatchutney och inlagda morötter, under företagsnamnet Gutö delikatesser. Men för ett år sedan slog pandemin till och ryckte undan mattan. 

– Destination Gotland var min största kund, säger Pia Lindvall och berättar hur 90 procent av marknaden försvann när antalet passagerare sjönk drastiskt.

Bristen på handsprit var akut i hela landet och idén föddes att utöka sortimentet med handsprit. Mängder av tillstånd krävdes för att få lov att hantera alkohol, bland annat från Skatteverket och räddningstjänsten, men allt gick väldigt snabbt och bara veckor senare fanns de första flaskorna ute i handeln.

– Det tog en jäkla fart med en gång. Pang, så var vi igång, säger Pia Lindvall och berättar hur hon tillsammans med döttrarna Wenke, Peg och Katja provade fram nya sorter, alla döpta efter gotländska orter. 

Fårö sjöbod, Burgsvik kanel och nybryggt kaffe, coronapandemin skapade marknaden, som växte med återförsäljare inte bara på Gotland.

– I höstas fick vi en stor affärskedja med ett 60-tal butiker. Det sålde så det visslade om det, säger Pia Lindvall och berättar hur tillverkningen går till.

I köket där sex kilometer ledningar en gång fördelade maten vidare ut till grisarna tas 1 000 liter etanol in i tankar. Den är denaturerad och håller 95 procent, men blandas i dunkar för hand med vatten och eteriska oljor till 75 procents styrka.

– Vi häller upp 20 liter i en 25-litersdunk och jazzar med den på magen till bra musik, säger Pia Lindvall och skrattar.

Hon berättar att det blir 60 små pumpflaskor av varje omgång och att handspriten med råge har ersatt tappet från de inlagda grönsakerna, som fortfarande görs i samma kök.

– Det är kul med handsprittillverkningen, för folk är så positiva, säger hon och berättar att hotell och andra verksamheter som beställt har egna etiketter och dofter.

En satsning gjordes också i vintras på handsprit till större skidorter, med bland annat dofter av bergamott och tallbarr, när orter som Åre, Vemdalen och Funäsdalen fick egna namn och etiketter. Nu ska också en egen gotländsk tvål tas fram.

Pia Lindvall är vd, men hon hoppas att döttrarna ska ta över, liksom att pandemin snart ska vara över. Däremot tror hon att marknaden för handsprit kommer att finnas kvar.

– Jag hoppas att vi har lärt oss och tänker mer på hygien och renlighet, säger hon.

Att ha gått från grisproducent till konserverade grönsaker och fabrikör i handsprit har styrts av rena tillfälligheter.

– Man får vara öppen och bjuda in till det som ges. Vad som blir nästa grej har man ingen aning om, säger hon.