SVT-dokumentären ”Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är” var gnistan som kom att tända en eld, en explosion, rent av. Redan några timmar efter att den första gången sänts på SVT-play, fredagen den 22 mars då Josefin skulle ha fyllt 50 år, blev filmen det dominerande samtalsämnet på sociala medier, inte minst.
– Vi hade jobbat med filmen så tätt inpå sändning, jag förstod att många kanske skulle se den men hade inte direkt förberett mig på några reaktioner, säger Anna-Carin Stenholm Pihl.
Sedan den dagen har ingenting varit sig likt, berättar hon under en längre telefonintervju med Gotlands Tidningar.
Anna-Carin, som sedan 1999 arbetar på SVT i Malmö och för närvarande är producent för kulturprogrammet ”Sverige”, har varit nedringd av media som velat ha kommentarer och analyser.
Hon har rent av känt sig tvungen att ta ledigt några dagar och vila hjärnan:
– Men egentligen är det helt fantastiskt, förhoppningen är att det fortsätter pratas, men om de bra sakerna som allt det här fört med sig, det är då Josefin lever kvar, säger hon.
Anna-Carin Stenholm Pihl har inte den minsta anknytning till Gotland men såg Ainbusk-showen ”Lammsång i vargtimmen” i tidigt 90-tal och greps redan då av gruppens uttryck. Hon följde genom åren deras produktioner på avstånd men inte förrän föreställningen ”Mina Drömmars land” skulle ha premiär på Länsteatern våren 2018 tog hon direktkontakt med Marie Nilsson Lind.
– Det gjordes ett reportage till ”Sverige” och i samband med det blev det läge att göra den här filmen om Josefin.
Märkligt, tycker hon, att den inte redan hade gjorts. Allting ligger ju öppet, inte minst i comeback-showen ”Systrarna Sisters” (2015) berättar Josefin från scen om den misshandel hon utsatts för.
– Och skivan ”Min Gud” (1998), lyssnar man på den i efterhand finns ju allting där, hon hade redan börjat berätta!
Filmen spelades in under några få dagar sommaren och hösten 2018, dels på Gotland och dels i Stockholm.
Och sedan, på kvällen den 22 mars i år då alla medverkande – Benny Andersson, Hannes Holm, Felicia Feldt, Thomas Sundström, Märta Skantz, Björn Kjellman och fler därtill – med prinsesstårta och champagne firade Josefins födelsedag på Hotel Rival i Stockholm där ”Systrarna Sisters” var tänkt att spelas brakade debatten alltså lös.
En debatt och ett genomslag, på ledarsidor och Facebook-trådar, som sedan dess knappast mattats.
Varför, Anna-Carin, har den väckt de känslor som den gjort?
– För att ”Metoo”-medvetenheten finns, det är en orsak. Sedan dess har jämställdhet och feminism varit del av den offentliga samtalet, människor har kollektivt börjat bryta tystnadskulturer.
Men också, säger hon, hastigheten i sociala medier. På ingen tid alls levde filmen sitt eget liv och kom att få ett totalt fokus på misshandel och våld i nära relationer, liksom en enskild person och dennes arbetsplats, vilket aldrig nämns i filmen.
– Ursprungliga tanken var en hyllningsfilm till en extremt bra sångerska och samtidigt en ”girl next door”, ärlig och äkta utan divafasoner som ”alla” hade en relation till och tyckte om, och inte för att berätta om kvinnomisshandel, även om den berättelsen förstås också fanns, säger Anna-Carin Stenholm Pihl.
Hon är därför kluven inför det uttryck debatten tagit sig. Det är bra att problematiken görs synlig, men hon värjer sig mot personangrepp och polarisering.
Det har även Marie Nilsson Lind varit tydlig med, bland annat som gäst i SVT:s morgonstudio. ”Den lynchstämning som råder hade Josa inte tyckt om” sade hon där.
Anna-Carin Stenholm Pihl, som faktiskt aldrig träffat Josefin Nilsson, säger detsamma:
– Hon ville hjälpa andra, inte hämnas. Genom den här berättelsen känns det som hon fick en sorts upprättelse till slut, även om det förstås är sorgligt att den skulle komma först efter hennes död.
En effekt av ”Josefin Nilsson – Älska mig som den jag är” är att gruppens musik liksom soloskivan ”Shapes” börjat spelas igen, en i många fall ny publik har upptäckt den grupp från Gotland som i mångt och mycket var före sin tid; feminister men med nätstrumpor och läppstift.
På Spotify sjunger Josefin på tolv av de 50 mest virala låtarna och hennes röst och berättelse har redan nått över Atlanten.
– I och med att Benny Andersson är med har filmen börjat diskuteras i Abba-forum i USA, folk har hört av sig och vill ha den översatt med allt vad det skulle kunna innebära, det är helt otroligt.
Du har med den här produktionen varit delaktig i att skriva historia, hur tänker du kring det?
– Jag tänker inte så, jag tänker att det är Josefin som förändrat världen och skrivit historia. Jag kan förstå att folk är arga, men det viktiga framåt är att fokusera på det som är bra och att fortsätta samtala, på det sättet kommer Josefin att leva kvar, säger Anna-Carin Stenholm Pihl.