Det är den 5 december och klockan är snart sex, kvällsmörkret har sänkt sig över Visby. I innerstaden samlas ett 70-tal herrar för det som kallas ”lilla högtidsdagen”. Förhandlingar och styrelseval ska avhandlas, men bland formalia finns också ett glödhett ärende som splittrar sällskapet.
Frågan om kvinnliga medlemmar delar herrsällskapet DBW. Ena sidan vill att traditionen från 1814 ska leva vidare och att bara män ska få vara med. På andra sidan står medlemmar som anser att DBW ska anpassa sig till samtiden och inte göra skillnad på kön.
Om exakt ett år kan medlemmarna rösta om att ändra föreningens stadgar. Dagarna innan decembermötet har en mejllista skickats runt bland medlemmar. Där har ett 80-tal ledamöter skrivit under ett förslag om att ändra stadgarna så att kvinnor tillåts. En av dessa är Patrik Thored, till vardags ombudsman för Moderaterna på Gotland och ledamot i DBW.
– Det är orimligt att ha ett sådant här samfund där vi inte tillåter kvinnor, säger han.
I taket på Donners event, ett rött trähus på Mellangatan, lyser kristallkronorna i taket. Det råder en stel stämning och kvinnomotståndarna börjar lägga fram sina argument:
”Ni försöker mörda sällskapet!”
”Vad skulle min fru säga om jag går i väg på möten med en massa andra fruntimmer?”
En av ledamöterna som satt med på mötet tror att dessa ord är en del i den patriarkala strukturen, som är ett av skälen till det kraftiga motståndet.
– Här får gubbarna en plattform och kan synas och känna sig som viktiga personer. Om kvinnor tillåts så kanske det kommer in drivna kvinnor som också vill ta plats.
Frågan är känslig. Innan mötet är slut beläggs medlemmarna med munkavle, bara ordföranden ska prata med media hädanefter. Men att sällskapet skulle vara splittrat håller ordförande Erik Clason inte med om.
– Det tycker jag inte att det är. De här frågorna har diskuterats på ett civiliserat sätt, säger han.
Eric Erfors, tidigare ledarskribent på Expressen och ledamot i sällskapet, var själv inte med på det senaste mötet, men han skrev under mejlet. För honom är det en självklarhet att alla ska kunna väljas in i DBW. Han har lyssnat till den andra sidans ståndpunkt.
– Deras främsta argument är att DBW bildades av män, att det är tradition och att det ska förbli som det alltid har varit, säger han.
Han poängterar att hans grundinställning är att alla människor har rätt att bilda vilka föreningar de vill. Men han anser också att det här inte är vilken förening som helst.
– DBW är mer än en sällskapsklubb, man har stor del i samhället. Därför är det orimligt att kvinnor inte får vara med.
DBW har en historia som sträcker sig 200 år tillbaka i tiden. För de flesta gotlänningar är de kända för att äga Botaniska trädgården, ett av Visbys mest populära besöksmål. Men de har även bedrivit en sparbank för småsparare. Än i dag tornar den ståtliga bankbyggnaden, med bokstäverna DBW ingraverade på fasaden, upp sig på Södra Kyrkogatan. Banken är såld sedan en lång tid tillbaka och i huset finns annan verksamhet.
Sedan sällskapet bildades har deras huvuduppdrag varit att ”verka något nyttigt för det allmänna”. Detta gör de bland annat genom att upplåta Åhsbergska hagen, strax norr om Visby, för friluftsliv och dela ut bidrag och stipendier inom en rad olika områden såsom kultur och vetenskap, ibland till ledamöternas egna projekt.
Att deras samhällsengagemang är stort är också en av anledningarna till att kvinnor bör få plats, tycker Patrik Thored.
– Det finns en del herrklubbar och det är okej, men DBW är en relativt stor maktfaktor. Vi gör mycket gott, det är kultur som har kommit till stånd tack vare DBW, men urvalet sker bara utifrån de här männen, där ibland jag själv, som sitter med, säger han.
Förutom att DBW delar ut stipendier och upplåter sin mark till allmänheten har sällskapet också makt i det offentliga Visby. De har använts som remissinstans åt Region Gotland, när det gäller innerstadsfrågor. Och de har en fast plats i regionens Världsarvsråd, där beslut som rör Visby fattas.
– Jag förstår att de lutar sig tillbaka på det här med att det finns andra föreningar där det bara är män eller kvinnor. Men jag tycker att DBW har ett syfte som är så viktigt, så att både män och kvinnor bör vara med, säger Roland Salemark, bokhandlare och en av ledamöterna.
Erik Clason är diplomatisk när han pratar om frågan. De som vill öppna sällskapet för kvinnor vill att DBW ska stärka sin ställning som en grupp som påverkar det gotländska samhället.
– Och då behöver man förändras, konstaterar han och fortsätter:
– Däremot menar de som är emot att DBW inte behöver vara en påverkansgrupp, utan att det är ett middagssällskap för herrar som håller på med en del välgörenhet.
En av de ledamöter som varit med längst i DBW är Magnus Wiman som valdes in 1963. Enligt källor till GA är han en av dem som argumenterar för att sällskapet ska förbli enkönat.
– Det är en intern sak som vi diskuterar i sällskapet, säger han, när han får frågan om sin ståndpunkt.
Han är oförstående till att DBW:s medlemskriterier har blivit en allmän debatt.
– Det är jag väldigt frågande till, det måste bero på att några inte ser det som en intern diskussion. Det tycker jag är konstigt, säger han.
DBW bygger på traditioner och när sällskapet fyllde 200 år firades jubileumsåret rejält.
Den 9 juli 2014 vajade fanan, i sällskapets klarröda färg. Den bars högt när marschen började på Södertorg och tog vägen genom stan ner mot Almedalen.
Marschtakten hölls av Gotlandsmusiken, vars blåsorkester förhöjde den festliga stämningen. 500 personer samlades på Wisby strand för att fira med god mat och musik. Ett vanligt årsfirande brukar locka cirka 150 av sällskapets medlemmar, men den här gången hade det slagits på stort – både fruar och gäster fick följa med. Även då var frågan om kvinnor på agendan. ”Just nu finns en övervägande majoritet som tycker att traditionen väger tyngre, men till slut kanske droppen urholkar stenen”, sa dåvarande ordförande Gunnar Nygren.
Till 200-årsfirandet hade landshövding Cecilia Schelin Seidegård bjudits in. Av tradition har Gotlands landshövding alltid varit med i DBW, men de tre senaste landshövdingarna har inte varit en del av sällskapet – av den enkla anledningen att deras kön har diskriminerat dem.
Men just den här kvällen fanns landshövdingen på plats för att hålla ett högtidstal. Efter att ha tackat DBW för deras bidrag till samhället avslutade Cecilia Schelin Seidegård med att tydligt framföra sin åsikt. Att DBW ska vara en förening i tiden, som inte utesluter hälften av befolkningen.
– Det är också lite mitt uppdrag som landshövding. Jag ska jobba för jämställdhet och mot diskriminering, säger hon.
Enligt Cecilia Schelin Seidegård finns det bara en väg framåt.
– Det är inte fel med herrsällskap, men om man ska vara en spelare i samhället, vilket DBW alltid har velat vara, varit och är, då kan man inte jobba på det sättet. Då ska man inte diskriminera på vare sig kön, etnicitet eller någon annan grund, säger hon.
I publiken satt flera som gladdes åt landshövdingens ord.
– Då fick Cissi tyst på gubbarna, säger Eric Erfors.
DBW tar årligen emot bidrag för Botaniska trädgården. Under året som har gått har teknikförvaltningen betalat nästan 1,2 miljoner kronor till skötseln av Botaniska trädgården. När tekniska nämnden beslutade att spara en halv miljon kronor på Botan nästa år, aktualiserades kvinnofrågan ytterligare efter att nämndens ordförande Tommy Gardell (S) gått ut och sagt att ett bidrag vore oförenligt med Region Gotlands jämställdhetspolicy.
– Det är inte den avgörande frågan, men om vi ska diskutera det här framåt så är det inte till deras fördel, säger han i dag.
Många av dem som GA har pratat med har tagit upp problematiken kring DBW:s inflytande på det gotländska samhället, vilket också Tommy Gardell framhåller.
– De är en stark part i samhället. De påverkar och då känns det förlegat och främmande att inte ta in kvinnor, säger han.
Under 2017 har en arbetsgrupp i DBW arbetat med frågan om kvinnliga ledamöter. På septembersammanträdet redovisades slutsatsen.
– Arbetsgruppen var enig – det finns inget som hindrar kvinnliga ledamöter, säger ledamoten Ulf Palmenfelt, som är etnolog och seniorprofessor vid Uppsala universitet, som satt med i gruppen.
Men för att detta ska kunna bli verklighet krävs en ändring i DBW:s stadgar, vilket bara kan ske vart femte år. Under det kommande året ska en stadgekommitté arbeta fram ett förslag, vilket medlemmarna får rösta på i december 2018.
Vid november månads sammankomst beslutade de 120 närvarande, vilka var ovanligt många, att inte överlämna arbetsgruppens förslag om kvinnligt medlemskap till stadgekommittén.
Då vaknade kvinnoförespråkarna och utnyttjade enskilda medlemmars rätt att kunna lägga fram förslag, vilket de alltså gjorde i december.
– Frågan har diskuterats man och man emellan med jämna mellanrum. Men jag kan inte minnas att den har väckts på det här formella sättet tidigare, säger Ulf Palmenfelt, som varit med i DBW sedan 80-talet.
Bland dem som vill släppa in kvinnor är det ganska få som faktiskt går på månadssammankomsterna.
– Det är en mycket polariserad fråga. Det är så många gubbar och alla de vettiga går inte på mötena, säger en av ledamöterna.
Eric Erfors, bor på fastlandet, liksom flera andra ledamöter. Av den anledningen går han inte på så många möten, men han tror att det finns fler orsaker till att så liten andel engagerar sig.
– Förhandlingarna tar väldigt lång tid. Det tror jag avskräcker många från att sitta på mötena, säger han.
Flera beskriver sammankomsterna som just långdragna, traditionsbundna och tråkiga. Men alla säger att om det blir en skarp omröstning i frågan, så kommer de att närvara.
Bland de DBW-medlemmar som GA har pratat med finns det de som tror att nästa års omröstning kommer att leda till strömhopp från föreningen – oavsett om det blir ett ja eller nej till kvinnor.
Det blir ett ödesår för DBW där den känsliga frågan kommer att avgöras – om den inte än en gång skjuts på framtiden.
– Det kanske inte räcker med att diskutera den här frågan internt under året, utan det kommer kanske att behövas längre tid, säger Magnus Wiman.
Om det återigen blir en majoritet för att stänga kvinnor ute, så vet Patrik Thored inte riktigt hur han kommer att agera.
– Det blir jättekonstigt så det får jag nog fundera på då, men det ligger nära till hands att gå ur, säger han.