Branden tog familjen Segrells hus i Dalhem pÄ juldagen. Karin och Erik, med barnen Olle och Inez, Àr fast beslutna att bli bofasta pÄ tomten igen, och i socknen som givit dem sÄ mycket stöd i en svÄr situation.
Av det gamla trÀhuset frÄn 1887 ÄterstÄr i dag ingenting förutom kakelugnen, som reser sig som en skulptur ur askan.
â Vi hade gĂ„tt och lagt oss pĂ„ juldagen. Jag sov nĂ€r min pappa Bengt, som var hĂ€r över julen, tittade ut. Han tyckte att det var vĂ€rst vad det regnade och smattrade pĂ„ fönsterblecket och sĂ„g eldslĂ„gor, sĂ€ger Erik Segrell och berĂ€ttar att det var han och sonen Olle som ocksĂ„ befann sig i huset, medan frun Karin tillfĂ€lligt var pĂ„ fastlandet med sin dotter Inez.
Elden hade startat i en byggnad intill, dÀr Erik höll pÄ att göra i ordning ett sommarkök för att bland annat ta hand om alla de grönsaker som familjen odlar pÄ gÄrden.
â Vi ringde 112 och rĂ€ddningstjĂ€nsten frĂ„n Dalhem var hĂ€r pĂ„ nio minuter, sĂ€ger han och berĂ€ttar att elden dĂ„ redan hade hunnit sprida sig in i boninghuset under pannplĂ„ten, dĂ€r ett gammalt tak i tjĂ€rpapp var eldfĂ€ngt:
â De försökte och gjorde sitt bĂ€sta för att slĂ€cka, men dĂ„ brann det i vĂ„rat hus ocksĂ„ â i taket till Olles rum som lĂ„g högst upp. Han var fem minuter frĂ„n att brinna inne.
Av uthuset som Erik byggt med sina bara hÀnder finns i dag bara en svart flÀck kvar. Boningshuset ligger i ruiner strax intill, likt krigsscener frÄn nyheterna pÄ tv.
â Titta, dĂ€r Ă€r Olles hand pĂ„ skorstenen, sĂ€ger Inez och pekar mot handavtrycket som Olle fick sĂ€tta dit nĂ€r Erik renoverade för flera Ă„r sedan.
I ett hemgjort sÄll har familjen försökt hitta nyckeln till Inez mopedbil. Ur kol och grus lyfter Karin nu jÀrnspiralen till en fjÀdrande gardinstÄng. Bara stÄlfjÀdrar visar var deras resÄrsÀngar stod.
Ăven om RĂ€ddningstjĂ€nsten inte kunde slĂ€cka gjorde de Ă€ndĂ„ en stor insats genom att försöka rĂ€dda det som rĂ€ddas gick.
â De mĂ„ste varit som blodhundar och lyckats hitta det viktigaste. De hittade mitt pass, och drog ut översta lĂ„dan i byrĂ„arna. Och min mobil, det Ă€r lite Calzone över den â halvt inbakad, sĂ€ger Erik och berĂ€ttar att den fungerar men att det efter branden blir som en rök över bilderna han tar med den.
Det som kunde rÀddas av familjens bohag ligger Ànnu kvar i lÄdor.
â Man blir glad av varje liten sak man hittar dĂ€r, sĂ€ger Erik och berĂ€ttar att han tack vare sin ovana att aldrig stĂ€da bilen hade âhalva servisenâ av kaffekoppar liggande i bilen, dĂ€r de blivit kvar efter att de blivit urdruckna, och tack var det rĂ€ddades frĂ„n lĂ„gorna.
I ett hemgjort sÄll försöker familjen hitta nyckeln till Inez mopedbil. Nyckeln lÄg i ett fönster i huset nÀr det brann ner till grunden.
PÄ tomten finns tre utedass, vÀxthus och uthus, med stall och sadelkammare kvar.
â Den hade vi precis byggt klar. Vi har lĂ€ngtat hit i mĂ„nga Ă„r, men Inez och jag hann bara bo hĂ€r i ett halvĂ„r, sĂ€ger Karin.
Olle har med sig en pĂ„se kattmat, att försöka locka fram familjens synnerligen kelsjuka hankatt âBĂ„nsenâ med â om det vĂ€rsta mot förmodan inte hĂ€nt honom. Katten saknas efter branden och Ă€r efterlyst pĂ„ Dalhems egen sockensida pĂ„ Facebook:
â BĂ€sta kĂ€nnetecknet Ă€r att han tar till milt vĂ„ld för att fĂ„ lite gos, sĂ€ger Erik och berĂ€ttar hur han vant sig vid att bli vĂ€ckt av en försiktig kattklo i nĂ€san.
Via sockensidan Àr det inte bara katten som Àr efterlyst. OcksÄ hjÀlp av olika slag, med det mest nödvÀndiga till familjen.
â Att fĂ„ vĂ€rmande ord och att folk pĂ„minner att de finns och bĂ„de vill och kan hjĂ€lpa vĂ€rmer otroligt mycket, sĂ€ger Karin och berĂ€ttar att de fĂ„tt hjĂ€lp av andra Ă€n sockenbor.
Tack vare all hjÀlp har de kunnat starta upp ett nytt hushÄll, med allt frÄn lampor till möbler, klÀder och sÄdant smÄtt man inte tÀnker pÄ förrÀn det Àr borta. HÀstarna fick blixtsnabbt nya stallplatser hos hÀstvÀnner att flytta till, sÄ att de inte behöver vara sjÀlva kvar pÄ gÄrden, berÀttar Inez.
â Det Ă€r helt otroligt att folk kan stĂ€lla upp sĂ„ som de har gjort. Det Ă€r ofattbart och fantastiskt! Man kĂ€nner sig inte ensam utan trygg i den hĂ€r situationen, sĂ€ger Karin och berĂ€ttar att hunden Zita efter branden Ă€r tillfĂ€lligt inkvarterad hos en granne, som ocksĂ„ sett efter hĂ€starna, och har fĂ„tt skĂ€nkta nya hundleksaker frĂ„n hjĂ€lpsamma sockenbor.
Familjen berÀttar att de Àr övervÀldigade av den enorma vÀlvilja som funnits för att hjÀlpa dem att fÄ tak över huvudet. NÀr branden drabbade dem hade hemförsÀkringen genom misstag och en obetald faktura löpt ut, bara fem dagar tidigare. De hoppas fortfarande pÄ hjÀlp av försÀkringsbolaget de varit kunder hos.
â De har gjort rĂ€tt och följer reglerna. Vi har klantat oss, sedan Ă€r det bittert för vĂ„r del, sĂ€ger Erik.
Bara fjÀdrarna i resorbottnarna ÄterstÄr och kan visa var familjen Segrells sÀngar stod. Karin, Erik och barnen Olle och Inez, blickar ner pÄ det som fram till juldagen var deras hem.
Karin och Inez flyttade till Gotland i augusti, med hÀstar och hunden Zita, till huset vid Vidunge i Dalhem som Erik Àgt sedan 2009.
â Jag Ă€r attributmakare frĂ„n teatervĂ€rlden och norrlĂ€nning i sjĂ€l och hjĂ€rta. Till Gotland flyttade jag 2001 för att lĂ€sa byggnadsvĂ„rd pĂ„ högskolan. Det Ă€r som Ronny Eriksson sĂ€ger, en norrlĂ€nning mĂ„r som bĂ€st nĂ€r man mĂ„r lite dĂ„ligt. Det som hĂ€nt Ă€r att det gĂ„r bort lite Netflix-tid för mig, sĂ€ger Erik och berĂ€ttar att han vĂ€grar ge upp av motgĂ„ngar.
Efter en första natt hos grannen fick familjen, mot att bara behöva betala för elen, lÄna ett hus i Sjonhem. En tidigare kollega till Erik frÄn teatervÀrlden hade ett hus, sju minuter med bil frÄn Vidunge, som stod tomt men hade stora behov av upprustning.
â Det hĂ€r huset Ă€r byggt 1910 av dikesgrĂ€vare frĂ„n SmĂ„land. Jag var hĂ€r redan klockan 05 i gĂ„r morse, sĂ€ger Erik och berĂ€ttar att han nu jobbar pĂ„ hĂ„rt och försöker fokusera pĂ„ det praktiska med att renovera vĂ€nnens hus, sĂ„ att det blir beboeligt för dem, hellre Ă€n att gĂ„ och grĂ€ma sig över det som hĂ€nt.
En tidigare kollega frÄn Norrlandsoperan stÀllde sjÀlvklart upp och lÄnade ut sitt hus, mot att Erik Segrell hjÀlper till att göra det beboeligt.
Att sockenborna i Dalhem har stÀllt upp med det mesta för dem Àr Erik oerhört tacksam över.
â Normalt har jag svĂ„rt för att be om hjĂ€lp. I det hĂ€r lĂ€get Ă€r det bara att tacka, skĂ€mmas kan man göra en annan dag, sĂ€ger han och berĂ€ttar hur för honom helt frĂ€mmande mĂ€nniskor har stĂ€llt upp med allt frĂ„n kaffebryggare till mikrovĂ„gsugn, dragit el till hĂ€starna som gĂ„tt kvar vid brandplatsen, och skĂ€nkt dem hö till foder.
Han berÀttar hur jourhavande tjÀnsteman frÄn Region Gotland ringde dagen efter branden och frÄgade om familjen behövde hjÀlp.
â Nu ska jag gĂ„ med i Svenska kyrkan igen. NĂ€r vi stod i askan och petade kom ett par damer frĂ„n kyrkan med nybakad bröd och hemstickade mössor. PrĂ€sten kom och hjĂ€lpte till att sortera tegel, sĂ€ger han.
Erik Segrell jobbar pÄ dag och nÀstan natt, för att sÄ snart det gÄr fÄ kÄken som han fÄtt lÄna mot upprustning fÀrdig nog att bo i.
MÄlet pÄ lÄng sikt Àr att bygga upp ett nytt dÀr huset stÄtt pÄ tomten i Dalhem. Men Erik vill bygga pÄ sitt eget sÀtt, av Ätervunnet material med egna kunskaper.
â Jag har byggt basutstĂ€llningar till museum och dĂ„ fĂ„r man göra allt frĂ„n att garva fiskskinn till att dra fiberoptik. Jag har alltid uppfunnit hjulet utifrĂ„n ingenting och det Ă€r sĂ„ jag vill leva, sĂ€ger han.
Redan om tvÄ mÄnader hoppas han bli klar med det som behövs, för att kunna flytta in i vÀnnens hus tills vidare.
â Vi ska göra det beboeligt med norrlĂ€ndska mĂ„tt mĂ€tt, med vedspis och ofruset vatten, sĂ€ger han och berĂ€ttar hur han lĂ€ngtar efter att sĂ€tta hĂ€star och lamm pĂ„ bete och lĂ„ta dem röja upp den igenvĂ€xta trĂ€dgĂ„rden.
Det blir mÄnga koppar kaffe om dagen nÀr Erik Segrell jobbar. Kopparna han glömt i bilen Àr de enda han har kvar efter branden, men de var mÄnga. "Halva servisen", sÀger han.
PÄ den gamla nedbrunna tomten i Dalhem Àr det mesta av tvÄ hektar markyta trots allt intakt.
â Jag inser att det bara Ă€r tre procent av ytan som har brunnit upp och att det mesta Ă€r kvar, sĂ€ger Erik och berĂ€ttar att Olle pĂ„mint honom om att det rent historiskt Ă€r ett dĂ„ligt alternativ att grĂ€ma sig över det som hĂ€nt: MĂ€nniskor har i tusentals Ă„r gjort fel och rĂ„kat ut för katastrofer, men alltid rest sig och gĂ„tt vidare.
â Har du hört talas om han killen som det inte ordnade sig för? Nej, just det, sĂ€ger Erik med en rĂ€ddad grön kaffekopp i sin nĂ€ve.
Vid Vidunge hĂ€mtar Karin hĂ€starna, som ska fĂ„ ny tillfĂ€llig inkvartering. Ăven hon, Olle och Inez Ă€r fast beslutna att bo kvar, Ă€ven om ett bostadshus just nu saknas pĂ„ gĂ„rden. Familjen försöker tillsammans att se framĂ„t.
â Det hĂ€r Ă€r ju hem! Vi vill fortsĂ€tta vara Dalhemsbor, sĂ€ger Karin Segrell.