Hanna Mi öppnar dörren till sitt hem i Vamlingbo med sin sju veckor gamla son Ingemar tryggt i famnen.
Hon är en klimatmedveten journalist och långfärdscyklist som nu har landat i Vamlingbo. Hon har rest mycket och sett hur klimatförändringarna påverkat människors vardag och besökt platser med storslagen natur som hotas av människors påverkan. Den senaste resan, hennes livs äventyr, har satt djupa spår men också sonen Ingemar har inneburit en vändning i livet.
– När jag har fått barn känns det svårare, men även viktigare att leva hållbart, säger Hanna Mi.
Hon har inte köpt någon bil även om hon bor på landet och försöker nu leva ännu mer klimatmedvetet än tidigare. I garaget finns ingen bil men däremot flera cyklar, bland annat en ny elcykel med låda fram där både Ingemar och matkassarna får plats.
– Jag hatar att köra bil och älskar att cykla, säger hon.
Hon har cyklat genom Nord- och Sydamerika från Kanada till Argentina, en sträcka på 3 000 mil. Under resan har hon skrivit dagboksanteckningar, dessa utgör grunden i den över 400 sidor tjocka boken.
I garaget står även hennes blå cykel som har tagit henne genom Amerikas två kontinenter.
– Den köpte jag av en granne för 1 500 kronor, säger hon.
I stort sett allting utom ramen och styret har hon, på grund av slitage, bytt ut sedan hon tog de första tramptagen i Kanada september 2009 då resan började. Hon startade ensam men under resans gång har hon mött klimataktivister i USA, miljöforskare i Costa Rica och växtknarkare i Peru. Hon har bott i tält, på hotell och hemma hos personer hon mött under resans gång.
– Ibland knackade jag på hos personer och frågade om jag kunde få tälta i deras trädgård och då bjöd de ofta in mig, berättar hon.
Hanna Mi har dukat fram bullar och kakor som blivit över sedan sonens namngivningsfest. Kaffet är importerat men så långt det går försöker hon att konsumera närproducerat och efter vad som är i säsong.
– Jag lyckas inte leva helt miljö- och klimatvänligt men jag försöker.
Hon försöker konsumera mindre, köpa begagnat och handla lokalt.
– Den stora grejen jag gjort är att jag inte har flugit sedan jag kom hem från resan. Det är flyget som är den största boven, jag tar färjan ibland men försöker hålla mig till ett minimum.
Trots att äventyrslusten finns där så har hon bestämt sig för att inte flyga.
– Jag älskar att flyga och se nya platser, men jag tänker att jag har flugit min del.
Planen är att Hanna Mi nu tillsammans med familjen ska utforska närmiljön, på cykel förstås.
– Gotland är ju fantastiskt, det känns som om man är utomlands och det finns mycket kvar att upptäcka.
Flytten till Gotland och senare Vamlingbo har gjort det lite svårare att vara miljövänlig, avstånden är långa och det krävs energi för att värma huset som hennes sambo Tobias har byggt. Även när det gäller mat är det svårt att var helt miljövänlig.
– Man kan ju försöka att pricka in något, antingen ekologiskt, närproducerat eller vegetariskt. Man behöver kanske inte få allt men man kan göra lite mer. Det kan räcka att man gör det till 70 procent, det är bättre än inget, säger hon.
Innan hon gav sig av på resan hade hon en grov plan för vart hon skulle men under resans gång tog hon många nya beslut som ledde henne in på okända vägar.
– Jag hade bestämt i förväg att se saltöknen i Bolivia, jag ville cykla bland glaciärsjöarna i Patagonien, genom öknen i Mexiko, se regnskogen i Costa Rica och komma upp i bergen i Anderna.
Hon har tagit sig fram på cykel överallt förutom mellan Panama och Colombia.
– Där tar vägen slut vid en ogenomtränglig djungel. Där finns bara ursprungsbefolkning, narkotikasmugglare och gerillasoldater. Man får inte ta sig genom där så då tog jag en båt, säger hon.
De flesta sträckorna har hon cyklat ensam.
– Det har varit tillfällen då jag varit livrädd. Jag blev rånad en gång och förföljd några gånger, men det är ett fåtal incidenter, säger hon.
När hon gav sig av var planen att resan skulle pågå i ett och ett halvt år men i slutändan var hon borta i två och ett halvt år.
– Det blir en vardag, tillslut blir det konstigt att komma hem och leva vanligt liv igen. Det var jättesvårt att sluta cykla efter att ha cyklat åtta timmar per dag, säger hon.
