Den spikraka vägen precis utanför häcken. Och den gamla godsperrongen tvärs över gatan. Det är det enda som för det tränade ögat avslöjar ursprunget.
Annars är det stört omöjligt att se att Birgitta och Gunnar Thomassons hem i Alva är en gammal järnvägsstation.
Alva strax söder om Hemse var en av de gotländska socknar som fram till för femtio år sedan hade en järnvägsförbindelse med omvärlden.
Det som skiljer Alva från de flesta andra - förutom Visby - är att samhället kunde skryta med två järnvägsstationer.
I en av dem - den som kallades Alva kyrka - bor sedan snart trettio år Birgitta och Gunnar Thomasson.
Men utifrån ser deras hem ut som en villa vilken som helst från mitten av förra århundradet där den ligger i slutet av en tvärgata till gamla landsvägen genom kyrkbyn, närmaste granne med hembygdsgårdens lilla änge.
Och det är just i det änget som ursprunget avslöjas: där ligger fortfarande järnvägens gamla lastbrygga.
Det andra som möjligen verkar lite misstänkt är den spikraka vägen norrut, som blir som en tunnel genom grönskan med en liten ljus öppning i fjärran.
- Det är nog det som märks mest: att vi har en bra gång- och cykelväg in till Hemse, säger Birgitta Thomasson.
Gång- och cykelvägen är naturligtvis den gamla banvallen, som fortfarande hålls öppen och i ordning av markägarna längs vägen.
När Birgitta Thomasson köpte huset 1982 var hon den fjärde ägaren på tretton år sedan SJ hade sålt fastigheten 1969. Och det var så ombyggt att det var svårt att se vad huset varit från början.
- Ytterdörren till den gamla väntsalen var redan borta, berättar Gunnar Thomasson, som flyttade in året efter, 1983.
- Men jag har upptäckt att väntsalsgolvet i gul och röd klinker finns kvar under det nya golvet, säger han.
Uppgifterna om hur gammalt huset är går isär: en säger att det byggdes 1900, när järnvägen förlängdes från Hemse till Havdhem, en annan att det är från 1932.
- Båda uppgifterna kan stämma, säger Anders Svensson på föreningen Gotlandståget.
En förklaring kan vara att huset från början var en banvaktarstuga, eftersom Alva hade en annan station (den så kallade Alva anhalt, som ligger i södra utkanten av kyrkbyn).
- Troligen insåg man att banvaktarstugan låg bättre till, och så byggde man ut den så att den fick väntsal och biljettförsäljning, säger Anders Svensson.
Men det var inte sista gången huset byggdes om. Järnvägen på Gotland lades ned 1960, och SJ hyrde först ut huset som privatbostad innan det såldes 1969. Redan samma år såldes det igen, och en gång till 1975.
Men när så Birgitta Thomasson köpte det 1982 var det fortfarande bara kök och två rum: vardagsrummet, som var den ursprungliga banvaktarbostaden, och det sovrum som en gång tjänstgjort som väntsal.
Men det var för litet för en familj som snart skulle komma att bestå av två vuxna och två barn.
- Så vi byggde ut huset med två rum åt norr redan 1985. Och så tog vi upp en dörr mot gården. Den gamla ingången till huset använder vi inte alls, berättar Gunnar Thomasson.
Han kommer från Näsudden och har bland annat varit fiskare med Ronehamn som bas. Men han säger ändå att trivs med att bo i Alva.
- Jag var hemskt emot att flytta upp i landet från början. Men det är väldigt behändigt att bo här, det är nära in till Hemse och det tar inte mycket mer än fem minuter att köra ner till Rone, säger han.
Birgitta Thomassons pappa var visserligen från Gotland men hon är uppvuxen på fastlandet.
- Nu har dock en stor del av familjen flyttat till Gotland, och jag har många av dem runt mig här i Alva, säger hon.