Flugorna surrar mot fönstrens insidor. Utanför bär snickarna Olle Lindstedt och Leif Ahlros in brädor. De gamla golvplankorna ska bevaras, bara varsamt lyftas för att först dra el och vatten.
När Claudelinska huset, den väldiga byggnaden med sin närmast palatsliknande entré, såldes av ett dödsbo för fem år sedan slog det gotländska byggföretaget Arriba till. Tio miljoner kronor kostade Claudelinska då, den parkliknande trädgården in-räknad.
– Syftet var att göra något av det. Vi ser Ljugarn som ett samhälle med potential, säger Ingemar Britts på Arriba.
I huvudbyggnadens vindlande prång ska åtta lägenheter byggas. Ytterligare fyra i den nya huskropp som ska resas på gavelsidan. Här blir det bostadsrätter i en förening med tolv lägenheter.
– De blir väldigt speciella. Huset är gammalt och vi vill inte riva sönder, utifrån kommer det att se ut precis som det gör i dag. Jag tror att det blir häftigt, men det är lite knepigt att få ihop det i en så här gammal kåk, säger Ingemar Britts.
I källaren har en butiksyta förberetts, för att i sommar sälja design och inredning. Just nu är takten hög för snickarna. En visningslägenhet ska vara klar redan i maj.
– För att lättare ge en bild av vad vi tänkt oss, förklarar Ingemar Britts, och hejar på mäklaren som sätter upp skyltar med ”Till salu”.
Han är övertygad om att intresset under sommaren kommer att vara så stort att bygget av de resterande elva lägenheterna, från vardera 35 till drygt 70 kvadratmeter, kan dra i gång.
– Kan vi trycka på knappen i halva augusti ska man kunna bo här nästa sommar, säger Ingemar Britts.
Köpet av Claudelinska och bygget av lägenheter gör det också möjligt att förse Ljugarn med ett par nya villor. Tomten är stor. Så pass att fyra bitar går att stycka av.
Leif Petersen spanar upp mot den väldiga takhöjden invändigt, medan hans fru Solvig Hugosdotter diskuterar bokhyllor med Ingemar Britts på loftvåningen. Till midsommar har de fått löfte om att allt ska vara klart för inflyttning.
– Ljugarn är ett samhälle som lever året runt. Det finns all service här, så blommar det upp på somrarna med besökare och restauranger, säger Leif Petersen.
Paret bor i Stockholm. De senaste åren har de haft en lägenhet på Mellangatan. Den är nu såld, men de vill fortsätta bo i ett samhälle med grannar.
– Jag har bott längst ut i Stockholms skärgård och jag har bott klart med att bo ensam. Här kan man gå och handla om man glömt något. Ljugarn är mysigt och har en atmosfär, säger Solvig Hugosdotter.
En bit längre bort ligger anrika snickerifabriken, på utsidan uppfräschad och rödmålad men på insidan totalt förvandlad.
Snickeriet startade 1925 och är orsak till mycket av den snickarglädje som finns i samhället.
För fem år sedan tog den tidigare ägaren maskinerna och verksamheten med sig hem till Alskog, och sål-de lokalerna till Frej Hägglund och hans son Johan Bergner.
– Vi rev 500 kvadratmeter brädlador med plåttak och här blir fyra tomter, tre är redan sålda, säger Frej Hägglund och sätter nyckeln i den gemensamma entrédörren till huvudbyggna-den.
Fem lägenheter har blivit klara under den gångna vintern, bostadsrätter precis som i Claudelinska, och de är klara för inflyttning. Därmed får Ljugarn knappt 20 nya lägenheter.
– Det är en dramatisk utökning av lägenhetsutbudet. Jag tror att det kommer att innebära att verksamheterna vi redan har på Ljugarn, caféer, restauranger och affären, på sikt får bättre möjligheter att överleva, säger Frej Hägglund.