Sarah Eneqvist Staflin lärde sig hantverket av sin morfar.
Vid ett gammalt kalkstenshus i Boge jobbar Sarah Eneqvist Staflin, 32 år, med att sätta upp en gärdsgård, eller bandtun/Gotlandstun som de kallas här. Ett hantverk hon lärde sig av sin morfar Lars-Erik Ronström i Väte.
– Efter gymnasiet hade jag inte så mycket och göra och han behövde hjälp med att gå i skogen och såga på vintern och sätta tun på våren, berättar Sarah Eneqvist Staflin.
Efter flera år på fastlandet, där hon utbildat sig till trädgårdsingenjör flyttade Sarah Eneqvist Staflin hem till Gotland 2017 och började då hjälpa sin morfar igen.
– Då ville han att jag bättre skulle sätta mig in i det innan han gick bort.
Morfar Lars-Erik Ronström är fortfarande i livet, men en bra bit över 90.
– De sista tunen vi satte tillsammans var i Västergarn, då var han 92 år och jag hade inte gjort något tun på tio år då, säger Sarah Eneqvist Staflin.
Sarah Eneqvist Staflin.
Sedan dess har hon på egen hand bundit tun ibland vid sidan av sitt arbete på Widegrens. Tidigare under våren lade hon ut en annons i en Facebookgrupp för att undersöka intresset.
– Jag tänkte att jag skulle se om jag fick några kunder. Det ramlade in jättemycket jobb så det var bara att sätta igång.
Efterfrågan visade sig vara så stor att hon sa upp sig från jobbet på Widegrens.
– Jag bestämde mig för att satsa på det här. Det är ju en risk att säga upp sig men det var dags att göra något annat och jag tog över morfars gård för att odla, säger Sarah Eneqvist Staflin.
På gården i Väte är tanken att hon ska odla bär och grönsaker, men i år hanns odlingarna inte med – Sarah har haft fullt upp med att binda tun.
– Det är jättekul att det är många som vill ha. För mig är utmaningen tiden, att jag ska hinna såga emellan, annars gör man det på vintern.
Just nu är begränsningen för Sarah Eneqvist Staflin hur mycket hon hinner såga och hur mycket som ryms i lasten.
De stående enestörarna, som slås ner i jorden, har hon fått köpa i år. Gärdslen, troder på gotländska, i gran har hon däremot sågat själv i morfars såg i Väte. Att kunna ta fram det mesta materialet själv tilltalar henne.
– Det material man använder är ståltråd, ene och gran och så behöver man en såg och ett spätt.
De snedställda trodren binds fast mellan enestörarna, antingen med "bandar" i ene eller med ståltråd. Sarah använder ståltråd och det gäller att dra åt den ordentligt mellan enestörarna.
– Min moffa sa alltid att det är så bra för man få använda huvudet med, för man trycker med huvudet, säger Sarah och visar hur hon pressar huvudet mot enestören för att kunna dra åt ståltråden hårdare.
"Även om det ser rätt enkelt ut så är det ganska mycket trix att hålla reda på", säger Sarah som använder ståltråd till sina gärdsgårdar.
Jobbet är fysiskt men kräver också tankeverksamhet.
– Du får fundera på hur du ska göra i varje läge – det är aldrig lika. Det viktigaste är att hålla måtten, avstånden, som du har bestämt. Det är ett system du måste hålla dig till och att se till att det blir stabilt bundet, säger Sarah Eneqvist Staflin.
Gärdsgården i Boge är Sarah Eneqvist Staflins tredje för säsongen.
Tunen är ett sätt för Sarah Eneqvist Staflin att kunna ägna sig åt det hon är utbildad till och vill arbeta med.
– Det jag egentligen är mest intresserad av är att hålla på med odling och det är en bra kombination. Sen är det roligt att få föra vidare ett hantverk, det är många som vill ha tun så folk tycker nog att det är fint.
"Det är roligt att få föra vidare ett hantverk", säger Sarah.
Traditionen med gärdsgårdar finns i hela Sverige och ser lite olika ut på olika håll. Varje hantverkare har sitt signum och nog sneglar Sarah Eneqvist Staflin på andras tun när hon passerar.
– Jo, men det gör jag, jag spanar lite när jag är ute och åker. Min utmärker sig lite, den är lite tätare, rätt så hög och jämn.