Himmel, hav och horisont så långt ögat kan nå. Uppe på heden på Lilla Karlsös platå har man en enastående vy med öppet hav i väster, Gotland österut och systerön Stora Karlsö drygt fyra kilometer mot sydväst.
Här är den högsta punkten 66 meter ovanför havet och platån sluttar ner mot låga strandslätter i norr och söder. I öst och väst stupar klinten nästan rakt ner i havet och det finns gott om grottor och raukar. Tiotusentals sjöfåglar häckar i klippbranterna. Ofta blåser det över det öppna och torra landskapet och ett enda träd, en ask, borrar envist ner sina rötter i hedmarken uppe på platån.
Det oexploaterade naturreservatet Lilla Karlsö ligger cirka tre kilometer utanför Gotlands västkust och tillhör Eksta socken. Berggrunden, som består av kalksten, är uppbyggd av drygt 400 miljoner gamla korallrev. Öns nuvarande form skulpterades fram efter den senaste istiden för cirka 15 000 år sedan, och grus från strandvallar ligger kvar uppe på heden. Här finns mängder av fossiler att titta på, både på den breda klapperstenstranden och i det lilla museet med naturfynd i en av strandbodarna.
Lilla Karlsö ägs och förvaltas av Naturskyddsföreningen, som vill skydda öns natur och samtidigt erbjuda så många som möjligt att uppleva den. Max 30 dagsbesökare får vistas på ön på samma gång.
– Lilla Karlsö ser likadan ut som 1954, då Naturskyddsföreningen fick ansvaret för den, och tanken och förhoppningen är att den ska se ut på samma sätt om 60 år, säger Måns Hjernquist, som är ornitolog och konstnär.
Han har varit tillsynsman här i tjugo år, anställd av Länsstyrelsen. Även hans syskon och mamma guidar, och varje vår och sommar utför de inventeringar av fåglar och växter på Lilla Karlsö tillsammans med andra biologer och ornitologer.
– Sedan 1970 finns det årliga detaljerade inventeringar. En drygt 40 års insamling av data om alla häckande fågelarter är unikt i Sverige. Med hjälp av uppgifterna kan vi analysera betydelsen av väder, störningar och födotillgång, säger Måns Hjernquist.
Helt och hållet en naturupplevelse
Lilla Karlsö är tillsammans med Stora Karlsö Sveriges enda fågelberg. Sillgrisslor, tordmular, trutar, storskarvar, ejdrar, änder och fiskmåsar är några av de 70-tal fågelarter som har sin hemvist på ön. Andra djur som trivs här är snokar och fladdermöss. Det finns även goda chanser att få se sälar på nära håll, eftersom en gråsälskoloni håller till vid Lilla Karlsös södra kust.
Suderslätt är den större av strandslätterna, med en liten sötvattensmyr. Här kan man betrakta Gotlands högsta rauk Stalen. På ön finns många sällsynta växter och sedan urminnes tider betar behornade gutefår, en gotländsk ursprungsras (”hånnlamb”) och Sveriges äldsta fårras, på Lilla Karlsös mark. Gräs är basfödan för utegångsfåren, men den mörkgröna, vitblommiga tulkörten växer sig hög, eftersom fåren inte rör den giftiga växten. Familjen Hjernquist tar gutefåren – även kallade ”åilambi”, ö-får – till Lilla Karlsö tidigt på våren och flyttar hem dem sen höst.
– Den sträva gutefårpälsen ser ut precis som på bronsåldern och står emot väder och vind väldigt bra, berättar Måns Hjernquist och fortsätter:
– Om fåren inte hade betat här skulle det växa upp enbuskar och tallskog – en mer typisk gotlandsmiljö. Växterna som gynnas av fårbetet skulle försvinna och ersättas av andra arter.
På Lilla Karlsö finns spår från människan så långt tillbaka i tiden som bronsåldern i form av gravrösen, även om det troligen aldrig bott människor här året runt. Strandbodarna vid bryggan är den enda bebyggelsen på ön. Här kan man övernatta eller söka skydd när det regnar. Det finns även förråd och en personalstuga, där tillsynsman och guider bor under sommaren.
Att vistas på den isolerade Lilla Karlsö är helt och hållet en naturupplevelse. Här finns varken försäljning, el eller dricksvatten, så man får se till att ta med sig matsäck ut. Många väljer att göra en dagsutflykt till ön, medan andra vill dröja kvar och övernatta i stugan som har sex bäddar.
– Vid ankomst till Lilla Karlsö på morgonen samlas vi för en fika vid strandbodarna och besökarna får information om de regler som gäller på naturreservatet, berättar Måns Hjernquist.
– Sedan vandrar man ett varv runt ön, knappt fyra kilometer, tillsammans med en guide. Innan båten kommer och hämtar dagsgästerna framåt eftermiddagen hinner vi med en fika till.
En guidad tur tar minst tre timmar, eftersom man strövar i lugnt tempo för att hinna njuta av och känna naturen. En natur som påminner om hedarna på norra och mellersta Gotland, men samtidigt är alldeles märkvärdig och unik.