Per-Erling Evensen växte upp med tillåtande föräldrar och en trissjolle, bland fartygen i farleden utanför Lidingö. Efter ett yrkesliv inom besöksnäringen, är han sedan ett och ett halvt år tillbaka själv besökare på exotiska platser i världen dit få andra kommer.
– Jag gick i pension hösten 2015. Då öppnade sig fönstret och då var det dags, säger han.
Hustrun Maria träffade han i seglarsammanhang på 1970-talet och båten ”Nerthus” köpte de för tio år sedan. Den 16 meter långa båten har stålskrov och hade redan fört en familj säkert runt jorden.
I mitten av juli 2015 tog de två, tillsammans med tre andra i besättningen, ett känslofyllt farväl av släkt och vänner i Visby hamn.
– Det är ett jättekliv att lämna ett landbaserat liv till en ny tillvaro, där farkosten är ens samhälle, säger Per-Erling Evensen.
De rundade Danmark, kom ut på Nordsjön och passerade Doggers bankar i över 20 sekundmeter.
– Det är ett stort ansvar, både mot sig själv och dem man lämnat i land, att det det ska gå bra för båten om alla ombord, säger han.
Vindarna förde dem snabbt via Engelska kanalen, Biscayabukten och Spanien söderut mot Nordafrika. Där letade de efter den rätta passadvinden för att korsa Atlanten.
– Man seglar söderut till smöret härsknar, sedan styr man västerut, förklarar Per-Erling Evensen taktiken, och berättar att de under den två veckor långa överfarten bara såg två andra båtar.
Ute på Atlanten fastnade en tamp i propellern och två man fick hoppa i och dyka.
– Där var det 5 000 meter djupt, säger han.
Färden gick via Amazonas floddelta, Västindien och Panamakanalen vidare ut på Stilla havet.
– När vi kom till Galapagos klättrade sjölejonen upp på båten och det var sköldpaddor och leguaner, säger Per-Erling Evensen, och visar bilder där han dyker tillsammans med en två meter bred manta.
På väg till den synnerligen isolerade ön Pitcairn var faktiskt rymdstationen Mir närmaste granne.
– På Pitcairn bor 48 ättlingar till myteristerna på Bounty, den sanna historien från 1700-talet, säger han.
Seglatsen gick vidare till mängder av öar i Franska Polynesien.
– När vi ankrade vid ön Reao var vi första båt på fem år. Där fick vi vänner för livet och ett fantastiskt mottagande, säger Per-Erling Evensen, och berättar att han som ödmjuk gäst i naturen på nära håll kunde studera hoppande knölvalar.
Innan orkansäsongen närmade sig nådde ”Nerthus” säkerheten på Nya Zeeland. Där ligger båten just nu, medan Maria och Per-Erling är hemma i Sverige på fyra veckor semester från sitt äventyr.
– Vi har gamla föräldrar, barn, barnbarn, och har fått ett nytt barnbarn medan vi har varit ute. Vi ska till läkaren, tandläkaren, optikern och till Örjan för att kolla hur vi ligger till med pensionen, säger Per-Erling Evensen.
Oavsett pensionssparande menar han att han kommer hem rikare. Tusentals distansminuter har gett honom distans till livet.
– Jag har vidgat respekten för mitt liv och för andras, för vår gemensamma jord och för hur vi vårdar vår planet, säger han.
Han känner ingen längtan att gå i land ännu och om två veckor går flyget tillbaka till båten på Nya Zeeland. Halva äventyret, drygt ett år till, väntar.
– Framför oss har vi 20 000 kilometer till Sydafrika. Där måste vi vara innan orkansäsongen kommer till Indiska oceanen, säger Per-Erling Evensen.
Genom att berätta om de sju haven får han andra att stanna upp och fundera. Per-Erling Evensen packar in de 9 000 bilderna på datorns hårddiskar i vattentäta plastpåsar igen.
– Känn efter vad som är värdefullt för dig. Kan jag få fler att vilja göra det de vill mest är det värt mycket, säger han.