En svart Saab 96:a sliten i lacken och av 1971 års modell får förbipasserande att le av nostalgi. Melker Cederlund torkar fukten från insidan på framrutan och vrider om nyckeln. Saaben startar nästan med en gång och är bara en av familjens många bilar.
– Jag har väl en 16 stycken som är registrerade på mig, säger Melker och berättar att han har fått överta Saaben en av de gånger dottern Karolina bytt bil.
Melker är långt ifrån ensam på ön om att älska bilar. Enligt Statistiska centralbyrån äger gotlänningarna flest bilar i landet sett till folkmängd.
– Det finns ett stort intresse på Gotland för äldre bilar och att bevara dem för framtiden, säger han.
Anledningarna till att gotlänningar har så många bilar kan vara flera. Karolina Johansson har på tio år ägt minst lika många bilar, nödvändiga för att få vardagen att gå ihop om man bor i Sproge.
– Barn ska lämnas på dagis och den andra ska till jobbet. Regionen vill ha det mesta i stan och kollektivtrafiken är inte den bästa, säger hon och berättar att sambon Jocke driver bilfirma och äger i princip "en bil i varje socken".
Maskinhallar och ladugårdar på landet gör att det finns gott om plats. Saltfria vägar gör att bilar håller näst intill en evighet, vilket Melker Cederlund tror är ett av skälen till att det finns så många på Gotland.
– Bilarna håller längre här, på fastlandet är de helt upprostade, säger han.
Bland en handfull gamla Volvobilar i Melkers och Karolinas ägo finns en som varit polisbil. Snabba biljakter blir det fortfarande, eftersom Karolina älskar folkrace.
– Adrenalinet! När man står i startfållan med sina rivaler bredvid ångrar man sig men sedan växer hornen ut, säger hon om sitt tävlande.
Uppsvinget för folkrace på Gotland, och intresset för att skruva och meka, ligger bakom att priset på äldre bilar har gått upp, menar Melker Cederlund.
– Många ungdomar har Volvo 240 som vinterbilar. Den där borta är en bra donatorbil, säger han och pekar på en blå bedagad reservdelsbil.
Att gotlänningarna äger många bilar och ofta av äldre årgång lockar spekulanter från fastlandet. Karolina Johansson berättar om en orange folkabuss modell 1970-tal som hon har hemma.
– Det är en partybuss för att åka på fester som har gått i arv och inte får säljas. Varje sommar brukar det sitta vykort i fönstret från folk som vill köpa den, säger hon.