Gunnel Åkerblom är i dag verksam inom bokbranschen, bland annat som författare till en utgåva om grundläggande sjösäkerhet. Senast var hon aktiv i samband med utgivningen av Hamra sockenbok hösten 2016.
Bakom sig har hon en gedigen erfarenhet av sjöfart och arbete på bryggan i hela världens farvatten.
– Ja, säger hon, nu reser folk runt hela jorden, men på den tiden, på 60- och 70-talet, var det ganska ovanligt.
Gunnel växte upp i Burgsvik och gick till sjöss när hon var runt de 20. Hon jobbade som jungman och sedan matros, utbildade sig till sjökapten och så småningom till lärare i nautiska ämnen. Hon gick trader runt jorden på olika Gränges-fartyg
Hon minns tillbaka till de stora haven, utan saknad men med stolthet över den unga Gunnels yrkesval:
– Japan, Nord- och Sydamerika, Persiska viken när jag gick med tankfartyg. Det enda stället jag egentligen aldrig kom till var Australien.
Men 1978, för fyrtio år sedan, gick hon i land och flyttade senare till Stockholm där hon kommit att leva tills för några år sedan, då hon återvände till hembygden. Från sitt hus på Storsudret, det som tidigare fungerat som sommarhus i så många år, har hon bara några promenadsteg till den lilla hamnen i Vändburg.
Där vandrar hon då och då och ser ut över vattnet, liksom hon gör på Högklint där GT träffar henne under ett besök som barnvakt åt barnbarnen.
Långt där ute i snöyran stampar fartygen fram, på väg mot norr och söder.
– Jag lämnade Gotland 1981 för att få jobb och kom att arbeta bland annat som lärare i navigation och sjömanskap i Stockholm. När skolan lades ner kom jag in i bokbranschen.
Men innan hon tog flyttlasset till Stockholm hann Gunnel alltså 1978, som första kvinna någonsin, väljas in som medlem i Skeppargillet.
Det var en tid då kvinnoprästmotståndet just brutits ned på Gotland och Skeppargillets dåvarande ordförande, Bertil Gottfridsson, tyckte det var ”nog med tjafs”.
– Så han uppmanade mig att söka in till gillet, minns Gunnel Åkerblom.
Så kom det sig att hon på detta sätt blev historisk bland de gotländska sjöfararna, vilka alla har nautisk examen. Ett annat krav för medlemskap är att vara född eller bo på Gotland.
Sedan dess har hon ätit den ena tallriken ärtor efter den andra:
– Vi träffas i lokalerna vid Stora torget andra torsdagen varje månad och äter ärtor, jag försöker vara med så ofta jag har möjlighet, säger hon.
Gunnel Åkerblom upplevde sig väl mottagen i gillet, med så många år till sjöss bakom sig hade hon gemensamma erfarenheter med övriga medlemmar.
– Det var inga problem alls, jag hittade min plats. I dag är det fem kvinnor i gillet, det är fortfarande inte många men vi finns där i alla fall.
Vissa föreningar, som DBW, släpper inte in kvinnor alls. Vilka tankar har du kring det?
– Jag tycker mest det är fånigt. Det blir så klart en större mångfald med både män och kvinnor, bättre klimat och fler idéer.
DBW är inte den enda sammanslutning där kvinnor inte är välkomna, Gotlands gille i Stockholm tillämpar samma strategi.
– Min man, som är från Bohuslän, valdes in som medlem där tack vare att han är gift med mig som är född och uppvuxen på Gotland, däremot fick inte jag komma med, berättar hon.
Numera är dock maken inte längre medlem.
I dag finns Gunnel Åkerblom på plats när Skeppargillet firar högtidsdag, tillika genomför årsmöte. Till vardags är hon behjälplig med mejlutskick och liknande, kontakten med sjön släpper hon nämligen inte.