Han kom med flyktingvågen till Gotland förra hösten tillsammans med sin elvaårige son. Kvar i Damaskus i Syrien finns resten av familjen, hustrun, en åttaårig dotter och en fyraårig son.
– Först kom jag till Gustavsvik. Där fick jag hjälp av Fredrik. Han var jättebra. När jag sa att jag behövde ett jobb frågade han vad jag kunde och ringde sedan runt till målerifirmorna, berättar Ali Abdhali.
Hos Sture Larssons måleri blev det napp. Dagen innan han skulle på anställningsintervju cyklade Ali förbi kontoret, och han kom i mycket god tid när det var dags att träffa vd Henrik Bäckström.
– Jag var lite nervös, men Henrik sa okej och jag fick tre månaders praktik.
Hemma i Damaskus hade 41-årige Ali Abdhali arbetat som målare i 25 år och hade en egen målerifirma. Att vara målare i Syrien eller på Gotland skiljer sig inte så mycket, tycker han och spacklar med vana händer vidare på väggen i Sävehusets källare.
När praktikperioden var över ville Henrik Bäckström anställa Ali Abdhali.
– Ali kan inte få något personnummer förrän han beviljats uppehållstillstånd. Det blev lite pyssel och många samtal till Migrationsverket och Skatteverket, berättar Helene Wahnström som skött det mesta av pappersarbetet.
Med hjälp av det samordningsnummer varje asylsökande får kunde Ali både öppna eget bankkonto och skriva in sig i byggarbetsplatsens personalliggare.
Nu är Ali Abdhali anställd som ”serviceman”. Han gör i stort sett samma jobb som målarna, men behöver först göra ett arbetsprov som lärling och sedan ett gesällprov innan han slutligen kan få sitt gesällbrev. Då har han ett papper på sina kunskaper som kan användas över hela Europa och kan titulera sig målare.
Ali Abdhali hörde till de asylsökande som tvingades flytta från Gustavsvik till Slite inför sommaren. När även boendet i Slite stängde fick han hjälp att hitta ett eget krypin, en friggebod i Gothem. Där bor han nu med sin elvaårige son.
– Jag kliver upp klockan fem varje morgon och kvart över går bussen till Visby. Min son kan sova lite längre. Han går i skolan i Slite. Han är redan duktig på svenska och trivs jättebra, berättar Ali som tror att friggeboden kommer att duga fint i vinter.
Själv har han svårt att koncentrera sig på svenskan.
– Jag tänker på min familj i Syrien hela tiden. Vi har kontakt varje dag på internet. Jag hade inte råd att ta med dem och läget är lika svårt för dem nu som när jag flydde, berättar han.
Ali Abdhali drömmer om att en dag återvända till Damaskus. Det är där han hör hemma. Men det ligger långt fram i tiden. Närmast gäller att få uppehållstillstånd.
– Jag tror det kan lösa sig under hösten, sedan kan jag arbeta för att få hit resten av familjen, säger han.